Promenad som vanligt.
Blåsigt, men precis lagom.
Kapuschongen uppdragen.
Solen på väg ner.
Luften är mild.
Mjuk.
Och harry skuttar och springer och sträääcker ut och lämnar mig aldrig längre än något hundratal meter.
Det är precis som med jobbet, tänker jag.
Det tar tid att lära känna varandra och bli trygga och veta hur någon funkar.
Med harry är det så att han hela tiden har koll.
Jo, han kan lulla iväg något hundratal meter, men kommer alltid rusande i raketfart och bliiiiir så glad och lycklig över att se matte eller husse igen, ja, det var ju säkert tio sekunder sedan!
Här sitter han uppflugen på en klipphäll och tittar ut över världen.
Allra mest tittar han på dom där människorna som just passerade oss och det var då jag tog jag fram kopplet, för även om harry håller sig nära matte eller husse, är det inte alltid som han tycks begripa riktigt vem som är vad.
Precis lika glad blir han över totalt främmande människor!
Och nästan hemma .., mörkret faller fort!
Vid Eckes hus (där jag ser att badbollen nu flutit iväg till andra sidan av bäcken, på andra sidan vägen ...) blir träden så här vackra.
3 kommentarer:
Han är en snygging, den där Harry :) Men blicken....... verkar vara en riktig Saluki-blick = lååångt bort. Tyvärr kan vi inte släppa våran jycke (just Saluki), för snabb, för mycket jakt, för många kaniner och harar. Sist, för ett par tre veckor sedan slapp han lös på stranden. Det kostade honom 5 stygn och krage 1½ vecka. isch för dessa jädrans taggtrådsstängsel.
(Men haren klarade sig :))
Titti: jo, han är fin våran harry ..., lite överbyggd bara, skulle min pappa ha sagt ,-)
Men han har väl inte vuxit riktigt klart än? Undrar jag med tanke på om han är överbyggd...
Jättefin tycker jag i allafall!
Och SOL! Det känns som evigheter sedan den visade sig här.
Skicka en kommentar