En alldeles vanlig dag ...

Då, innan man åker till jobbet, upptäcker man fyra kattben och en svans som sticker fram under bordsduken!


Ååå, älskade lille sigge nilsson!!

Han är så egen av sig och vill vara nära, men inte för nära.
Absolut inte vill han Gå i Samlad Tropp.
Gissa, om han ligger nära sin mattes hjärta!


Parkerar på jobbet vid tjugo över åtta.
Gör allt som ska göras vid kassan .., och småpratar lite med Sven-Åke som jag skrev om i inlägget här nedanför.
Denne glade charmör med rävfarmen bakom ena örat!

Sven-Åke, som förstås är pensionär, hjälper till med lite av varje och är i affären bara lite nu och då.
En morgon såg jag honom krama om sin tös Bodil (sambo med butiksägaren) ute på lagret.

"Hej min älskade dotter!" sa Sven-Åke och höll om henne länge.

Ååå, så det värmde mitt hjärta .., och ååå, så jag kom att tänka på min pappa!


Genar förbi charken och upptäcker Ann-Marie som är sysselsatt med att göra en smörgåstårta.


Kommer tillbaka en stund senare .., då ser den ut så här.
Nu fattas bara tomat-rosen .., men den är nästan klar.


Skriver en skylt som sätts upp i entrén.

"Stort, stort GRATTIS till dig som idag skrapade fram 100 000 kronor i TV4-soffan!
Gissa var lotten var köpt! Jo, här på Ankaret!"

Jag kan lova att vi sålde rätt många Trisslotter idag.

I entrén står även julgranen.
Tänk, vad jag tycker att det är trevligt med en sån i butiken!


Den tunga lastpallen med grekiska apelsiner är ett h-ete att få in om kvällarna.
Även med hjälp av palltruck ..., och man är livrädd att det hela ska rasa och marken översvämmas av apelsiner!


På butiksdörren sitter en annan skylt ....


Fika i personalrummet.
Där sitter Andreas - Vädur, nr tre av fyra syskon och minns jag inte fel är han anställd hos Arbetsförmedlingen -.

Jag frågar om hans hand?
Jo, den förlorade han i en papperspress - den (handen, förstås) kom i kläm mellan ett par valsar -!
Helt otroligt är det hur han arbetar med sin högerhand .., och det är klart att det förenklar det hela att han kan använda tumgreppet mellan tumme och det som en gång var pekfinger.

"Men jag fattar inte .., huden ..., var kom den ifrån ...?" frågar jag.
Jo, den togs från hans ljumske eller höft, nu kommer jag inte ihåg vilket det var.

Andreas är uppvuxen i finska Österbotten och liiiite känns det som om man träffar nån hemifrån.


Ni vet Elvis .., labradoren som har varit här, det här är hans husse Mattias.
Mattias är någon form av butikschef och den som beställer hem all kolonial och han är suverän på att bygga störtar och göra fint!
Och så är han gudomligt snäll!


Det märks att vi går mot jul.

Igår var postburen rågad med paket - det ena större än det tredje! -och man är evigt tacksam för kunder som snabbt kommer med sina avier för att hämta ut paketen.

"Vänta du bara tills julveckan ...!" säger den som varit med länge.
Ååå, jag fasar för hur vi då ska rymma allt och så tungarbetat det måste bli!'

Vid lunchtid kommer en man i 35-40-årsåldern in för att hämta ett paket från USA och jag kan konstatera att avsändarens efternamn är samma som mottagarens.

"Oj .,. är det från din mamma och pappa ..?" säger jag.

Jo, så är det. I paketet ligger julklappar till barnbarnen i landet Halland.

Och kvinnan som för en tid sedan berättade att hon skulle åka till Ghana på en dans/trum/kurs, kommer nu och hämtar ut sitt visum.

Å, så glad hon är!!

"Ja, du förstår Elisabet så spännande det ska bli!"säger hon och ser nästan salig ut.


Klockan två ska jag gå hem för dagen, men redan kvart i uppenbarar sig den UNDERBARA Malin och tar kassan.


Och jag handlar mat inför helgen och kör sedan hemåt och passerar mängder av vackra hus - nu, när löven försvunnit ser man dem plötsligt -och medan jag sitter här och skriver, ringer Bodil från jobbet och meddelar att jag blir ledig måndag som planerat.

Ja, hon som har opererat sitt knä är då tillbaka från sjukskrivningen, nu är det schemat som gäller.

"Såja, då blir det långledigt Bettan, ända fram till tisdag klockan ett!" säger hon.

Då blir man l y c k l i g.