Hullerombullerlivet ....

Gammel-pElle på köksbordet ..., vilande på solstrålarna.

pElle som numera ofta dråsar i golvet när han ska hoppa upp på arbetsbänken.

Kanske är det synen som sviktar och därför brister det i avståndsbedömningen?

Men till solstrålar tar han sig lätt som en plätt ....



På jobbet.
Vid mitt schema sitter ett litet urklipp och jag förstår på en gång vem den skyldiga är.
Jodå, i charkrummet står hon och formar köttfärsbiffar och ler filurigt.

Anne-Marie - som nog är eldigare än undertecknad - och jag själv har dåliga knän, ja, det är nog det hon tänker på ....

Frånsett lilla Fridhems Livs i Ystad, har jag nog aldrig arbetat i en affär med mer tillsammansglädje än här på Ankaret ..., och ibland tänker jag på det här med hur lite som behövs - i alla fall för mig -, ja, för att jag ska trivas.

Att mötas av leenden .., av arbetskamrater som alltid hälsar eller säger hejdå när dom går .., att få en klapp på axeln eller en varm kram (och ge, förstås, det också!) ... att mötas av förståelse om man råkar göra ett misstag ..., allt sånt.

Den uppmärksamme ser på schemat ett diagonalt streck över fredagen.

Det strecket betyder ....... l e d i g d a g.


Och en kvarglömd inköpslista.


Och en till.
Ebba som har skrivit ett meddelande.