Följande är med i utlottningen av nobelpristagaren Mo Yans bok "Vitlöksballaderna" och den vinsten är en gåva från den storartade madamen i Göteborg.
S t o r t tack, Ann!
Det här var vad som gjorde våra hjärtan varma ...
Ingela i Malå skriver så här om sin glädje:
"Jag har ett litet egoistiskt och ytligt glädjeämne i veckan.
Det gäller kläder och den som känner mej lär bli förvånad över att det kan vara ett glädjeämne. Jag har klätt mej tråkigt länge och känt mej lika tråkig också.
Jag har varit urless på mej själv och att jag inte orkat bry mej om mej. Sist jag var i stan tänkte jag att nu måste jag spotta upp mej. Jag köpte lite nya kläder i starka färger. Benen är inte den kroppsdel jag är mest stolt över men jag tänkte att om benen är fula blir de ju inte snyggare i fula strumpor.
Så jag köpte två par ombréfärgade strumpbyxor. Ett par som börjar i vinrött längst upp och blir gradvis ljusare till knallrosa nere vid foten. Ett par av samma sort men gröna till knallturkos. I dag hade jag de rosa för första gången till en tunika med svart botten och stora vinröda och rosa färgsjok på framstycket.
Massor av komplimanger har jag fått, mest för strumporna. Så ett par strumpbyxor för 89 kronor är mitt glädjeämne denna vecka. Eller kanske hellre den känsla de väcker."
Ann i Göteborg berättar ...
"Det bästa i veckan var när jag träffade på en gammal elev i
stan.
Jag var på väg till Knapp-Carlsson för att köpa lite sybehör och hör
plötsligt någon ropa: – Aaaannn!
Jag vänder mig om och där står en kvinna med en liten pojke och ler som
solen. Jag brukar komma ihåg de allra flesta av alla tiotusentals elever jag
haft och visst känner jag igen henne – men namnet?
Jag letar och letar i mitt numera vitfläckiga minne.
Till slut blir jag
tvungen att fråga...Sabine! Jamenvisst!
Hon är nu en vuxen kvinna med två små barn och är lärare – inspirerad av mig, sa hon. Jag nästan spricker av stolthet.
Hon hade det inte så lätt i skolan. En lite udda fågel, lite lillgammal,
påstridig och med inte så hemskt många kompisar – men stark!
Och nu står hon här, 13 år senare, framför mig, och berättar glatt och stolt om sin man, sina barn, sitt jobb och jag blir tårögd."
I Skellefteå bor ellem och hon brydde sig mindre om Skellefteå AIK:s vinst i hockeyfinalen, nej, det som verkligen värmde hennes hjärta, det var julrosen nu var på väg upp!
Helt underbar var den!
Och nog gladdes mossfolk över blå, - och vitsippor, men även över utflykten till Kilsbergen, till koltrastens flöjtande och att Cosmos magsjuka nu hade gått över.
Ingen konst att gissa vems glädje det här handlar om!
Just det.
Ulrikas.
Hos Eva på Frösön handlade glädjen om ett besök i vännernas verkstad och all den kreativitet som flödade där och Eva berättade om hur hennes kropp och själ liksom bara slappnade av!
På plus-sidan fanns även den första hundträningskvällen och Otis som skötte sig så bra.
Och så glädjen över att det snart bär av till Skottland.
Förstås.
Ingela i Ystad gladdes åt nya golvet på balkongen!
Och Gunnar i Jämtland, han hade deltagit i Skutskjutet i Åre och berättade att han var helt ledbruten i minst två dagar efteråt!
"Lämmen", som vi säger hemma.
"Träningsvärk", skulle väl någon annan säga.
Från Jämtland till Skåne!
Där hade hedgrenskan varit på kosläpp tillsammans med barnbarnen.
Tala om glädje!
Och spänning!
 |
| Inga rosor direkt .. men jag hittade ingen bild. |
Eva i Tyresö hade besökt Soppteatern och där lyssnat till hennes favoritdragspelare, Niklas Sundén. Rosor hade hon med sig och glädje blev det över tackmailet från herr dragspelaren som berättade att rosorna nu stod på hans köksbord.
 | ||
| En irländsk pub .., fotograferad av Turtlan. |
"Hej!
En lördag i april blir mitt Veckans Bästa. den blev så bra, kul och såna ord.
Började med att jag och bästa kompis B samåkte till Uppväxtstaden för att hälsa på.
Först ett - Hej och hur är det till hennes nyligen höftopererade 84-årige pappa som bor kvar i fina huset ute på landet. han så kry ut trots tuffa dagar efter sin operation.
Sen åkte jag vidare till min bror och där hojtade grannarna till när jag kom och det blev kaffe på deras veranda i vårsolen. Prat om ditt och datt om både långt bort och nära.
Hämtade upp mamma för en tur till affären och lite annat. Sen blev det middag på matstället runt hörnet. Herre je vilka portioner de har där! Hälften är nog! Lämnade ungefär hälften....
Hämtade åter upp bästa kompis B för hemfärd. Vi svängde in till M på hemvägen och där var käre tvillingbror A på besök. De hade varit på en spännande sak på dagen men än så länge hemlig. Mycket hemlig!
Sen hoppar vi till kvällen och mat ute på en irländsk pub här i staden med M, bror A, lillasyster och så jag. Servitrisen log lite pilimarigt när ingen av oss beställde öl på puben. -Vi är väl lite konstiga sa vi.
Men de hade ingen glass när det var dags för dessert så vi vandrade bort till McD. Där finns det i alla fall glass! Med chokladsås!
Där satt vi och åt glass vi fyra och avrundade en lördag som blir min veckans Bästa!"
Min egen glädje handlade bland annat om ringen som kom med posten; ringen som jag tappat i stugan i Sälen.
Hjärtevärmarglädje blev det också när jag i kassan fick ett leende av lille Algot Sixtensson, tre år ..., och när arbetskamraten sa att hon kände glädje när vi arbetade tillsammans.
Det blev till en slags tacksamhetsglädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar