Gissa, hur lycklig man blir, när man upptäcker att dom där två semesterdagarna som man har fått beviljade (VM-kval i fotboll på Friends Arena¨tisdag den 15/10) liksom genererar en hel veckas ledighet och det utan att man planerat det hela!
Ännu mera glädje blir det när båda döttrarna kommer ner nästa helg, ty då ska Fiéri återbördas till Ekerö.
Redan har det hojtas om diverse önskemål!
"Å, jag längtar efter pv:s gifflar!" skriver den äldsta.
"Min björnbärsmarmelad är snart slut!" skriver den yngre madamen.
Och själv ska jag lifta upp med töserna - så där så jag får en kväll extra i landet Uppland - och jag tänker på uppresan och vilket fika vi ska ha med och kanske kan vi, som förr om åren, sjunga den här sången när vi sitter där i bilen tillsammans?
Och kanske kan jag, när vi - hopefully - har kommit fram, borsta håret på Emma eller massera Emil på ryggen?
Och på måndagen ..., kanske jag kan gå på stan, om det nu inte är hällregn?
Och på tisdagkväll är det fotbollsmatch!
Steel City Anna skrev ett tankeväckande inlägg om vikten av längtan. Längtan med stort L.
Det är min nästan-bästa-gren - att längta - och nu kan jag lätt som en plätt arbeta lördag-söndag-måndag-tisdag- torsdag och fredag och tänk .., hela tiden ska längtansmoroten dingla framför mig.
U n d e r b a r t, är det!
1 kommentar:
Härligt! :-)
Skicka en kommentar