Hela gårdagkvällen och natten rasar stormen och när det äntligen ljusnar går jag ut och tar mig en titt. Efter Simone hade tio rutor i växthuset tackat för sig (men inte krossats, halleluja för härdat glas!) och nu är visar det sig vara tre rutor som seglat iväg.
Allt är relativt här i livet och tre rutor är ju ändå en bagatell och alla höll.
Sen tar jag bilen och kör ner till lilla båthamnen.
Vågorna är jättelika och slår mot land så där så att skummet yr!
Jag tänker på de två holländska sjömännen som dråsat överbord utanför Ystad .., å, sicken hemsk död att falla i ett iskallt vatten!
Och gissa, hur liten man känner sig ..., nästan så där så det suuuuger i magen.
På väg dit träffar jag Arne och en annan man, dom har stannat sina bilar mitt på vägen och sitter och surrar med nervevade (ja, numera vevar man väl inte .., nerhissade kanske ...?) rutor och jag stannar till bakom den ene och viftar att dom kan prata klart, allt medan jag tittar ut över havet.
Sen säger Arne att "Elisabet, er båt har klarat sig .., men det är värre med inombordaren som ligger närmast kajkanten .., vattnet har stigit nästan 2 meter!"
Ja, titta, här ligger den och guppar med aktern nere på botten!
På väggen.
Och på marken ligger all möjlig bråte som blåst omkring.
Och pv:s pyttiga Askeladden .., ja, den är sannerligen en liten överlevare!
Här ligger den så lugnt och stilla och jag ler för mig själv och tänker på en pensionatsvärd som alltid tar alla stormar med ro och säger att ..., "ja, men det går bra".
Och så kör jag hem igen och tar harry på promenad.
Halvvägs till havet upptäcker han Suna, en underbart härlig tik som han brukar leka med, de gånger hon är på besök.
Så vi går uppför backen och in till Sunas låtsasmattes tomt och där får dom springa som dom vill.
Åååå, sicken respekt han har för den svartlurviga tiken.
Hon har en boll i munnen och inte för sitt liv vågar harry ge sig på att försöka ta den .., ett enda försök gör han och då får han veta hut av Suna.
Och nu ska jag putsa två fönster som är helt grå av salt och damm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar