Elisabet

En fredagförmiddag i bilder ...

Den tredje lediga dagen inleds lugnt och fridfullt.
Under nattens gång drömmer jag att ska föda barn; i drömmen befinner jag mig på ett hotell och när barnmorskan äntligen kommer (hon säger bland annat att det är risk för livmoderruptur) är allt hon bryr sig om pv:s armar.

"Gud, vilka snygga armar du har!" säger hon lyriskt.

När jag sedan vaknar och kommer ner i vardagsrummet och slår på tv:n, för vi höra att prinsessan Madeleine har blivit mamma och jag tänker att oj, oj, jag kanske är synsk!

Och jag sätter mig i loppisfåtöljen och pv i soffan Ektorp och han inleder morgonen med att spela en omgång quiz mot sin skånska kusin Pia.
Mellan varven ställer han frågor till mig och som genom ett mirakel svarar jag genast rätt på frågorna och då blir det aningen dålig stämning i familjen .., för själv har han svarat fel.

Och så tänder jag ett ljus i det stora vita fatet där alla snäckorna trängs.
Där ligger ett tyghjärta från Skåne, en liten fågel i plåt som har kraschlandat ..., och kapten Haddock och hans hund har ramlat omkull, eller kanske inte ens stigit upp ännu.
Tulpanerna sjunger på sista versen.

Ledig fredag innebär tidningsläsande!
Jag hittar en intressant artikel i Dagens Industri; det handlar om Ai Weiwei, den kinesiske arkitekten/konstnären/regimkritikern, men mest förtjust är jag i hur uppslaget har redigerats. Fotografiet (eller fotografierna, allesammans i det här reportaget) är i mina ögon ursnyggt, men man får leta länge, länge för att se vem som har tagit bilden; nämligen Jack Mikrut.
Det är ju inte särskilt respektfullt mot fotografen, tycker jag.

Text och bild: Bengt Blom

En fredagmorgon i slutet av februari, ja, då kan man således läsa om en kinesisk regimkritiker .., man kan också läsa om fasorna i Ukraina .., man kan läsa upprörda insändare ...,(någon är trött på pensionärsgnäll, en annan tar sig an grisarnas liv och leverne ...), och på sidan 21 står att läsa om en tioårig norsk pojke som för andra gången kört bil, ja, förra gången hade han sin 18 månader gamla (eller unga) lillasyster med i bilen!

Man kan också läsa om den smalnäbbade nötkråkan som i dagarna har besökt Lidingö.
Sånt tycker jag om.
Blandningen.
Dödsannonserna läser jag också, såklart.
Henrik, Bengt-Olof, Inger, Vera, Stellan och Jan har fått egna eftermälen.
Tänk, en dag ska man ha sin egen runa i någon tidning.
Jag tror att jag ska ha ett fönster på min.
Dagens fönster.
Det allra sista fönstret.
Versen har jag redan bestämt och visat pv.
Jag klippte ut den och har lagt den i väggklockans inre.
Så här lyder den:
"Man ska inte skada andra
man ska alltid bjuda till,
men för övrigt kan man göra
vad man vill".
(Kamomillalagen).

Filmtips finns det också och här är två filmer som jag gärna vill se.
Den på bilden här ovanför är finsk.

Och den här ska jag också försöka att få fatt i!

Efter tidningsbläddrandet går jag ut i hallen och upptäcker mina älsklingssandaler, där sanden från i somras ännu finns kvar på remmarna. 

Precis som i Ystad i min lilla 1:a, ska jag be pv sätta upp en vacker krok, så kan jag hänga upp sandalerna på väggen. 

Å, vad jag tycker att dom är vackra!

Om någon skulle be mig peka ut nånting som jag har köpt som verkligen var ett JÄTTEBRA

köp, då skulle jag ta personen i fråga, gå ut i hallen och visa på den här finurliga lilla kvistbiten som någon har gjort och så skulle jag säga hur bra den är! 

Den inhandlades i Hemslöjdsbutiken här i Halmstad, expediten hade kanske vaknat på fel sida eller oroade sig för dagens äventyr, det var knappt att hon svarade på tilltal, men själva grejen var bra.

Det är två kvistar på själva pinnen och så har slöjdaren skalat av det yttre, snidat lite och målat det hela. 

Jag älskar den! 

Här hänger vi viktiga-nycklar och lite annat .., och nu har pv - när han igår klöv ved - hittat en liknande historia, men med fler kvistar som sticker ut, så den ska jag försöka fixa till och så kan vi hänga hundkopplet och lite annat på den. 

Ja, nu vet ni.

Och som vanligt får den som orkat läsa hit ner, en låtsasmedalj!