Å, alla dessa mänskliga möten som blir till små mentala doppvärmare!
En av morgnarna sitter jag i hotellets foajé och väntar på pv.
Intill mig, i en skinnsoffa, sitter ett par i 70-årsåldern .., kvinnan håller hela tiden sin hand på mannens ben ., dom pratar och skrattar, eller h o n pratar, mannen säger just inte så mycket.
Så jag frågar om dom är här i London på semester?
Jo, det är dom såklart.
"Vi firar vår trettioförsta bröllopsdag!", säger kvinnan och ler så ömt mot sin äkta hälft.
Från Nottingham är dom .., en dag återstår av vistelsen i London ..., varje år blir det samma sak .., några dagar i huvudstaden .., ja, fast deras barn har föreslagt Tobago eller nånting lite mer exotiskt, men nej, det är just så här det ska vara, säger Jean.
Och så frågar jag om jag får ta en bild av deras händer?
"Of course, dear!" säger Jean.
Och medan jag tar bilden, tänker jag att hon påminner om min barndoms tant Sylvia, hon som alltid var så glad och nästan skrattpratade.
Hjärtat blir varmt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar