Jodå, nog hade den lilla fröken fått sitta upp på hästen (hela dagisgruppen var där), men så mycket mer var det kanske inte och jag sa att i fantasins värld kan man nog hoppa över världens högsta hinder och galoppera över prärien i en vådlig fart och Filippa bara nickade och log.
Jodå, det var just så.
Under en längre tid har vi haft det tämligen turbulent i butiken.
Först slutade Peter i charken, sen hans bäste kompis Mattias - båda gick till en betydligt större butik inne i Halmstad -, och någon är sjukskriven för ett eländigt knä som ska bytas ut om några veckor och någon annan är svårt sjuk och vi har fått ny personal och ännu mera ny personal och en har återvänt från mammaledighet och den som vikarierat för henne har fått nytt vikariat i Falkenberg.
På det hela taget är det en väldig omsättning av personal just nu.
Det var nog det lilla Filippa tänkte på när hon sa ..."Elisabet, varför vill så många arbeta i den här affären ...?"
Aha .., det var så hon såg det! En ständig ström av nya ansikten .., till Ankaret vallfärdar alla ungdomar för att få arbete!
Nånting annat som var trevligt igår, det var den nya kunden som kom till min kassa.
"Är du sjuksköterska ..?" frågade jag.
Nej, det var hon inte och jag förklarade att jag brukar gissa vad kunderna arbetar med och då looog kvinnan så hääääär mycket och berättade att igår var hennes första dag som pensionär, den allra första dagen och jaha, du är du förmodligen intresserad av människor .., då skulle du ha haft mitt arbete, det hade nog passat dig bra och du gissade inte så dåligt, jag har arbetat som beteendevetare inom företagshälsovården, så förmodligen är jag påverkad av detta, all kontakt med sjuksköterskor,.", sa kvinnan som nu flyttat till Getinge och skulle börja ett annat slags liv.
Det tredje som var bra, det var att jag äntligen kom ihåg vad lillkillen heter, han som alltid frågar om jag nu har lärt mig hans namn! Nu vet jag: han heter Ivani.
3 kommentarer:
Alltså, ibland när jag läser här, då tänker jag att det där med att stå i kassan, det verkar vara ett så himlans kul jobb!
Vi har också en väldig turbulens på min arbetsplats. Mammaledigheter och vidareutbildningar och sjukskrivning och byten av jobb, oftast till lärare i grundskolan. Jag börjar få förståelse för den som såg lätt, eller väldigt, trött ut när jag för några år sedan började med massor av nya idéer. Knappt har man hunnit jobba ihop arbetslaget eller prova ett arbetssätt ordentligt innan det blir omorganisering.
Fortsättningsvis får jag väl se det som att det är så många som vill arbeta hos oss :D
mossfolk: precis! Jag känner ibland just så .., att man har just kommit in i en så fin sväng .., alla vet vad dom ska göra och det fungerar jättebra, då blir det ajöss! Så är det ju med handeln; det är oftast ett genomgångsyrke och det är bra, tycker jag, för den som söker sig vidare - det är tungt, mycket tyngre än vad många tror -, och stressigt och obekväma arbetstider, men så är det ju snart sagt överallt annars också, ja, det är inte underligt att det blir lätt kaotiskt mellan varven.
Vi har ofta det så att ungdomar börjar sommarjobba efter nian .., blir kvar alla lov tils gymnasiet är avklarat, sen vill dom naturligtvis ut och resa eller göra nånting annat. Och just då, är dom som allra mest självgående när det gäller butiksjobbet!
Om man är intresserad av människor och deras liv, oavsett ålder, som du är så är det nog ett roligt jobb, om än turbulent, tungt och stressigt.
På mitt jobb är det allt annat än turbulent. Det omväxlande är väl i så fall arbetsuppgifterna och de hittar jag ju på själv!
Skicka en kommentar