Och det är vännen Bente som - under ett besök i Röros - tog fram håven.
Det var Bentes mamma som fyllde åtttio i oktober och det här var presenten; en resa till Röros.
Att det är en stad värd att besöka, därom råder inga tvivel.
Här kan ni som ännu inte varit där, ta er en titt.
Jag minns att mamma berättade om hur min morfar Erhard och många andra från Dikanäs åkte med häst och släde över till Norge för att göra affärer. Det var nog så här det såg ut.
Och så här kan det också se ut.
Tack snälla Bente!
3 kommentarer:
Röros är en pärla! Så fint! Verkligen värt ett besök. Sin egen stil och läge.
Halåååååå. Elisabet!!!
Undrar? Saknar dig..Hoppas allt är väl! Kram Å
Skicka en kommentar