Under juni, juli och augusti har jag - enligt det ordinarie schemat - enbart kvällspass, men idag söndag arbetar jag för Fanny och börjar då kvart i nio och slutar halv tre.
Johanna (som nog är den som varit längst i butiken) tar kassan och jag får ägna mig åt datumkoll bland sill, räkor på burk, ostar av alla de slag och så juicehyllan med allt var därtill hör.
Underbart är det att veta att vi nu har koll på när det börjar närma sig bäst-före-datum på varorna, oftast är det magra ostar som man får passa noga.
Och etiketter ska kollas så att dom stämmer och så frontas det förstås.
Denna eviga frontning!!
Vid elva ansluter Johanna.
Vi har flera syskonpar i butiken - Johannas bror Mattias arbetade på Hemköp i flera år, blev mer eller mindre head-huntad till stora Hemköp i stan och efterträddes av sin storebror Joakim som numera är en veritabel klippa .., och deras lillebror Patrik har tidigare somrar plockat varor .. - och Johanna har i sommar varit ansvarig för mejeriavdelningen när Carina haft semester; nu är hon inne på sluttampen, bara en vecka kvar och sedan återupptar hon studierna i Helsingborg.
Johanna - som alltid tycks vara på solskenshumör - läser till socionom.
Att arbeta förmiddag innebär andra kunder; många äldre och där är dom som säger ..."va, vi trodde att du hade slutat, vi har inte sett dig på hela sommaren!", ja, det är dom som alltid handlar på förmiddagarna.
Och där kommer ett par från Schweiz och kvinnan frågar om där finns något café i närheten och så blir det lite prat och när hon har lämnat kassan och jag är på väg bort med kundkorgar, ser jag kvinnan och hennes man stå utanför affären och göra sig i ordning för att cykla vidare.
Det ska visa sig att paret har cyklat vansinnigt långt, men nu bär det av hem till S:t Moritz och färden går rakt söderut, ner mot Helsingborg, över till Helsingör och så färja till Tyskland och därefter hemöver.
När jag frågar om jag får fånga deras händer, säger dom genast "jadå, inga problem!"
Mannen är mycket noga med att vrida på sin ring och han lägger sin hand intill hustruns, så där på cykelstyret.
"Nu, nu kan du ta bilden!" säger han leende.
Ps. Vill ni se en vacker resväg från Zermatt till S:t Moritz, så kan ni titta på filmen här ovanför. Tio minuter tar film-resan som går via svindlande höga broar och tunnlar. I verkligheten förstås längre. Bäst att förtydliga ,-) Ds.
4 kommentarer:
Nja! Ett litet tillrättaläggande, eftersom jag åkt delar av det där expresståget. Filmen må ta 10 minuter. Men sträckan är betydligt längre än så. Det är 31 mil mellan orterna.
;-)
Den där frontningen som är så viktig för oss som är korta i rocken!Det händer att jag får låta bli att köpa det jag tänkt, för att jag inte når och det inte finns nån i närheten att be om hjälp. Så kan det också vara i kyldiskar.Tex i glassdisken där man oftast packar i "korta och breda" fält isrället för "långa och smala" då ingen sort behöver ligga innanför. Nåja, i-landsproblem, men dock lite irriterande. Så fronta på så mycket du kan. Du gläder många! ellem
Jag "frontade" mitt kylskåp och skafferi i helgen. Äldst var en burk med vita bönor med bäst-före i augusti 2008.
:-) :-) :-)
Bert: jag vet precis varför du var ordningsvakt i skolan ,-) Nu har jag ändrat lite.
ellem: det bekymret har jag också. Var gång jag ska köpa Alaska-pollock som ligger längst in i vår djupa frys, får jag be om hjälp. En griptång vore bra att ha med sig när man handlar.
Rexxie: jo, det känns igen! Är du månne släkt med pv?
Skicka en kommentar