Det har varit primärval för högern i Frankrike och i den här omgången fick Nicolas Sarkozy tacka för sig.
Så här säger Sarkozy efter förlusten:
"Jag känner mig inte bitter, inte ledsen. Jag önskar det bästa för mitt land, er medborgare och för den som kommer leda landet som jag älskar så mycket, säger Sarkozy i ett tal till sina väljare under söndagkvällen.
Efter att i veckor ha följt med i det amerikanska presidentvalet och lyssnat till alla hätskheter (och hemskheter), faller man nästan baklänges i soffan, ja, bara av den enkla anledningen att några politiker som kämpar om makt, faktiskt kan uttala sig på ett ..., artigt sätt.
Som folk, helt enkelt.
4 kommentarer:
Jag följer det franska valet med större intresse än annars och även Nederländernas. Letar efter nåt halmstrå av hopp. Har läst flera artiklar om överlevare från olika krig och förföljelser. Det de har gemensamt är att de alla säger blunda inte tecknen. Tro på vad ledarna säger - vill de bygga murar så kommer de att göra det, vill de plötsligt rusta armen så finns det ett syfte med det, smyga in olika regler, till synes oskyldiga, för olika människor beroende på hur de ser ut och vart de kommer ifrån, skriva listor och register - allt sådant som redan händer, men som viftas bort med ursäkter eller tas tillbaka en stund när en viss politiker nått etablissemanget de först inte sa sej tillhöra, man ska inte glömma det, man ska tro på dem, förbereda sej och våga se det för vad det är. Bland allt som skrivs i media nu från alla håll och kanter med så mycket oro och hat så känner jag att detta är vad jag ska ta till mej. Vinner Le Pen och galningen i Nederländerna så flyttar jag ut i skogen :)
Steel City Anna: det som händer i USA gör mig så mörkrädd så det är inte klokt. Att D.T. skulle bli president förvånade mig inte, men dessa s.k rådgivare som han nu omger sig med!! Och i Frankrike vinner säkert Le Pen! Och inte förvånar det mig om SD blir Sveriges största parti i nästa val. Tur att man redan bor i - om inte i skogen - så närapå.
Elisabet, det finns ett skäl till att man trots allt mår bra i det här landet. Och det är just det du noterar att det, trots olikheter, finns en inbyggd respekt och artighet gentemot sina kontrahenter och politiska motståndare. Nu håller jag inte med om ditt uttryck som du ofta använder "att tacka för sig" för det låter antingen som man dött eller fullkomligt överraskande tvingats till någon typ av förnedrande avgång. Så är det ju inte i politiken alls här. Sarkozy, som jag verkligen gillat för hans engagemang och politiska passion säger också med ett leende att han från och med nu ska ägna familjen samma passion som han tidigare ägnat politiken och det är förstås fullkomligt genomtänkt och äkta. Att komma tillbaka en andra gång är näst intill uteslutet men det är ändå beundransvärt att försöka!!
Hur det än går framöver för Fillon eller någon annan - för det är långt ifrån avgjort än - kommer de franska debatterna och den politiska striden om makten aldrig att ske i någon Trumpanda. Och låt er er inte skrämmas än av Marine le Pen. De olika missnöjespartierna står förstås för ett viktigt förändringsbehov och nödvändiga systemskiften men visar ändå på vikten av det inte går att fortsätta som det varit. Jag blir helt förbluffad när du beskriver hur det ser ut i affären t.ex och hänvisar till att det är lugnt och lägre inköp inför avlöningsdagar. Så levde man ju för 50 år sen? Är det verkligen samma sak idag?
Och min käpphäst, sjukvården tycker jag på fullt allvar att man behöver ifrågasätta i Sverige. Att som du acceptera ett direkt misskött knä under så många år med den plåga det inneburit skulle aldrig förekomma här. Inte heller den väntan du nu är utsatt för. Hade det varit jag (eller vilkenfransman somhelst)hade jag på ett eget personligt plan drivit igenom en ny och korrekt behandling för länge sen men jag vet ju att vi är olika där. Så oroa dig inte för att behöva flytta ut i skogen eller för Brexit, Putin eller Trump. Det känns oroligare med det politiska styret i Sverige faktiskt!
Monet: ja, det ska bli intressant att se hur det blir i det franska valet - såväl nu som i Det Riktiga -. Nu har vi ju matats med USA-valet (som jag följt med största intresse) och nu har vi Louise Epstein i Nordegren & Epstein som följer det franska, så det blir spännande. Angående Sarkozy och "tackar för sig", så menade jag bara att han nu var ute ur primärvalet.
Det här med mitt knä .., ja, jag har säkerligen mig själv att skylla, så allt är nog inte sjukvårdens fel? Men problemet har ju varit att såväl ortopedläkare i Halmstad som Hässleholm sagt att dom inte ser nåt fel med protesen - på röntgenbilderna -. Men nånting måste ju vara galet när jag har så vansinnigt ont och knäet är så groteskt svullet.
Nåja, nu är jag ju lovad operation, så jag försöker att härda ut ,-)
Skicka en kommentar