Och så ringde jag vårdcentralen i Getinge och eftersom inget av alternativen ("tryck 1", "tryck 2") passade, så väntade jag tills man fick prata in ett meddelande.
Så badjag telefondamen som - hopefully - avlyssnar det hela att hälsa till distriktsläkaren Susanne och tacka för hennes brev som kom till pv igår och allra, allra mest ville jag tacka för dom sista fyra orden i brevet.
Vilken omtanke!
Och vilken lättnad!
1 kommentar:
Men vad skönt! För usch för oron före sådana där besked.
Skicka en kommentar