"Dora på Lammholm".
En alldeles ljuvlig dokumentär där vi får följa en kvinna som vet vad hon vill och framför allt, vad hon inte vill.
"Under ett år följer vi 87-åriga Dora på ön Lammholm i Åbolands skärgård.
Här är hon född och här vill hon bo kvar hela sitt liv. Vintertid är Dora öns enda fastboende och visst händer det att släkt och vänner tycker att hon borde överväga att flytta till fastlandet." (Finland, 2013)
Kan ses t.om den 27:e januari på svtplay.
Tyvärr bara i Sverige.
Här är länken.
Vi som är lite äldre - eller mycket äldre - kommer med största säkerhet ihåg den där rösten .., ja, när Sven Jerring var i radion. Ungefär som när man hörde Arne Thorén ("Arne Thorén, Washington" ..., sitter som fastgjutet i minnets byrålåda!) eller andra bekanta radioröster.
Hos SVT finns en dokumentär om just Sven Jerring; himla intressant att se och lyssna till!
Här är en länk till programmet och det kan man konstatera, att falsk blygsamhet led inte herr Jerring av.
 |
| Bilden har jag lånat härifrån. |
Armlös, benlös, makalös är titeln på programmet som handlar om Mikael Anderssson, han som föddes utan såväl armar som ben. Det är också ett program som enbart kan ses i Sverige (tänker bland annat på dig, Anna i Sheffield och Cecilia i Houston).
Här är en länk till programmet.
5 kommentarer:
Jag såg filmen om Dora.
Älskar den.
♥
Ja, Sven Jerrings röst lär man väl aldrig glömma. Min favorit vad gäller rösten var Hans Villius, som presenterade många historiska dokumentärer på TV, bland annat om andra världskriget.Nog är det underligt hur en röst kan fastna i medvetandet, trots att man knappt vet hur människan ser ut.
Jag såg också filmen om Dora och tyckte så mycket om den. Vilken kvinna!! Underbart och härligt och få följa ett år av hennes liv.
Tack för tipset om Dora! Hon påminner mig om mina finska mostrar.ellem
Tack för länktips!
Mikael har jag träffat flera gånger. Han är gift med dottern till Lisbeth, som jag delade klassföreståndarskap med i flera år.
En fantastiskt stark människa är han! Inget verkar omöjligt för honom.
Jag träffade honom först gången på Lisbeths 50-årskalas och förundrades över hur han fick allt att verka så enkelt - det som jag trodde skulle vara omöjligt för honom. Bara sånt som att sätta sig (läs: ta sig upp) på en stol och att dricka kaffe ur kaffekopp, utan armar och ben. Där hade jag mycket att lära rent mentalt.
De andra programmen ska jag verkligen se!
Skicka en kommentar