Elisabet

Mitt eget bästa ...

Jo, men det är flera saker.
Jag börjar med bilden ovanför och vad som hände idag.
Om Filippa har jag berättat tidigare; hon är åtta år och har funnits med i affären (med sina föräldrar) sen min första dag på jobbet i Haverdal.
Nu har tillvaron förändrats på så sätt att familjen är splittrad och Filippa bor inte längre alldeles i närheten.och ni anar inte hur mycket man kan sakna en liten sju-åttaåriing!

Filippas storasyster är precis lika go och rar och ikväll, när jag stod och frontade vid osten, då kom båda systrarna och deras mamma och det blev ett riktigt kramkalas!
"När du går i pension Bettan, då kan jag komma och hälsa på hos dig!" sa Filippa och log så glatt.
Och jag fick veta att det här sms:et, det hade hon minsann skrivit  a l l d e l e s   själv, på hennes mammas mobiltelefon. 

Annat som bidragit till glädjen och just det, bilden är inte tagen idag.
Titta, där ligger ju pElle och sover och uterummet finns ännu inte.
Nåja, det är i alla fall allt utefika och alla middagar vi har hunnit äta ut i solskenet.
I n t e  i det fina uterummet, nej, vi sitter ute i friska luften.
Snart ska det väl bli grönt och fint på altanen.

Och så har jag arbetat med Annika två gånger på kort tid (även i morgonkväll) och Annika är nog den vänligaste människan som går i ett par skor på jorden (dom som är barfota är kanske ännu snällare, det vet man inte ...).
Hon är så  l u g n  och ..., ändå hinner hon med så mycket!

I dag delade vi upp timmarna och det fungerade hur bra som helst!
Allt hann vi med! (Ja, inte datumkollen, men det hade kanske ingen förväntat sig).
Såååå skönt att åka hem och känna att man gjort ett bra jobb!
Mängder med kunder även idag ... alla så vänliga!

Och så har jag klippt stora delar av gräsmattan .., pv har nästan byggt klart på cykelskjulet och tog sig an slänten (gräsklipp ..), det fixar jag inte, då blir det för slitigt för mina protesknän...

Vaknade vid fem i morse och låg och lyssnade till Naturmorgon i P1 och därefter till P1 Kultur i samma kanal. Gunnar Bolin är programledare och han är så otroligt bra. Dagens program handlade om krisen i Svenska Akademien och det  var många inblandade som ville säga vad dom tyckte, men denna Gunnar Bolin, han lyckas hålla allt på rätt köl och det blir aldrig stressigt.
Dessutom har han en behaglig röst och det är inte minst viktigt när det gäller radio.
(En annan med härlig röst är ju radiopsykologen, vars namn jag just nu har glömt).

Bilden här ovanför illustrerar avsnittet från i morse och fotograf var Magnus Hjalmarson (ja, ett s) Neideman.

Det var nog mitt bästa.
Och att solen har flödat och att jag fått färg, ja, är riktigt solbränd.
Och jo, jag tycker om att vara solbränd.