Ungefär så här liten kände jag mig ett tag idag, det var när en kund skulle returnera ett paket till Schenker och jag klickade på fel ruta och allt tjorvade sig. Gud vare lovad (eller schemaläggaren) att jag arbetade tillsammans med Emma som är en hejare på att lösa problem! Det gjorde hon också. Allt löste sig och nästa kund som kom med en retur till Schenker, ja, då var det inga problem.
Filip som är tjugo år, var kassajour.
Han är så fin.
Några av arbetskamraterna visste att jag skulle på återbesök/ultraljud och dagen därpå, när jag kom in och handlade - det var när vi var på språng till Sthlm - frågade denne Filip hur det hade gått? Jag förstod inte vad han menade och sa att jag inte hade arbetat dagen innan .., var det några problem?
Nej, han menade återbesökt med ultraljudet.
Vilken kille!
Tjugo år och komma ihåg en sån sak.
Om det pratade vi idag och då berättade han att en kamrat till honom har leukemi och kanske var det därför han tänkte extra mycket på mitt besök.
Det märks tydligt att jag arbetar sporadiskt numera.
Nya plu-nummer tar tid att få in i huvudet och mitt i alltsammans har Hemköp centralt ändrat nummer på olika frukter! Man kan undra varför?
Det här är min skärmbild på mobilen.
Varje gång jag tänker ringa eller kolla nånting och det här kommer upp, får jag - på riktigt - ont i magen av all kärlek som rusar fram.
Pv tror bestämt att det är för att jag ser honom .., men i det här fallet är det faktiskt den där lille pojken som får hjärtat att slå trippla slag! Han var så trött, så trött när bilden togs och pv sjunger tyst om "I ett hus i skogens slut, liten tomte tittar ut ..." och hade han hållit på bara lite, lite till, hade den där lille krabaten somnat.
Och glad blir jag att ha träffat en man som tycker om även mina barnbarn.
I morgon är helt fri dag. Sotaren kommer. Harry ska få tid hos veterinären för såret på svansen; det som aldrig vill läka. Och kanske åker friherrinnan och jag själv och tar ett dopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar