tisdag 8 december 2020

Tidsomställning ...


Natten mot igår dråsade Hildas mamma Mymmel i golvet i sitt badrum och slog sig fördärvad. Det blödde ymnigt från huvudet och blev ett elände. När hon ringde 1177 skickade dom en ambulans (kanske för att hon lever ensam och vem vet vad som egentligen hänt?) och alla möjliga prover togs av vänlig personal och så tackade dom för sig och åkte sin väg. 
Igår var hon febrig och eländig och håret fullt med intorkat blod. 
Att leva som ensamseglare är inte så tokigt - jag trivdes bra, även om jag gärna ville träffa någon sympatisk man - men när man är sjuk, kan det inte vara roligt. 

Det är Mymmel som är till höger på bilden, den som togs i somras. Jag tycker sååå mycket om henne! 


Bilden från bageriets facebooksida. 

Idag har jag därför lekt hemtjänstpersonal och kört till "patienten" med kokt kyckling med ris och currysås och lite grönsaker till (från gårdagens middag) och jag svängde förbi ljuvliga Feldts bageri och inhandlade patientens favoritbröd och en saffransbulle och efter utfört värv, ja, bar det av hemåt igen. Det var samma expedit som på bilden och som klippt och skuren för sitt jobb var hon..
(Alltså vänlig, lite lagom pratig, det kändes som om även jag varit kund i butiken tidigare).
Mymmel visade mig såret .., hjälp, det borde ju ha sytts, tycker jag.
Och nej, jag gick inte in .., vi möttes utanför järngrinden till innergården och vidrörde inte ens varandra.


Det där med tidsomställning ., vad menade jag med det?
Jo, att dagarna bara susar iväg! 
Kanske beror det på att mörkret ligger kvar så länge på morgnarna, att det därför blir en kortare dag. Eller känns kortare.

När det här skrivs är klockan snart tre. 
Om två timmar drygt är pv hemma. Men han åkte ju nyss?
Man kan faktiskt fundera över om tiden ökar takten innan jul?

Och så kan jag meddela att råtta nummer 7 mötte döden igår. 
Vi har inte sett skymten av vare sig möss eller råttor på nästan på två veckor, men det har jag hela tiden tänkt att inte är dom försvunna inte. Fy, faderullan!
Nej, vi får nog skaffa oss en terrier.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker då att tiden alltid går fort numera. Det är måndag och vips är det fredag! Men så här års får man skynda sig om man ska hinna ut medan det är dagsljus. Och alldeles särskilt såna här mulna dagar som vi oftast har haft länge nu. ellem

Elisabet. sa...

ellem: precis! Imorse var det becksvart ute länge, länge!

Rexxie sa...

...och för mig är veckan precis tvärtemot. Det är måndag och det blir ALDRIG fredag! Sen blir det lördag och vips så är det måndag igen! :-D

Elisabet. sa...

Rexxie: så var det nog då jag arbetade också - eller inte riktigt - varannan helg var det ju jobb, men i stort sett så. Och i din åldersklass .., ja, då får ni väl räkna med att arbeta tills ni är sjuttio. Minst.