Hos Irene i Hemmingen ...
"Men är det inte en björn ...?" skrev hon.
Så tänkte jag med.
Då fick jag veta att björnen är snidad i trä och har en gång stått i Torsby kommunhus.
Den är 190 cm hög och stod tidigare närmare vägen .., men då var det många som stannade till och trodde att det var en riktig björn, så nu står den där och spejar bakom altanen (eller framför).
Så l ä c k e r t!
Minns i min barndom en livs levande björn som visade sig utanför Norsjö någonstans. Det var inte enbart pappa och mamma som tog bilen dit för att titta, det var nog en liten "folkvandring".
4 kommentarer:
Den enda gång jag och en kompis liftat var till Norsjö för att titta på björnen. Måste ha varit i slutet på 50-talet. Det var mycket folk som samlades för att se björnen som hade ett matförråd i ett dike, en slagen älg. Jo, vi fick se björnen på håll och det är mitt livs enda björn. Kul att bli påmind.
Då blir jag nyfiken på hur den hamnade hos henne från Torsby kommunhus?
Gunnel: jag minns det bara som ett litet fragment .., minns inte ens om vi såg den, bara att vi åkte dit. Och spänningen.
Turtlan: Så här svarar hon: "Mikaels svärfar fick nys om den och berättade att den var till salu, då jag bad om priset och köpte den, 2008 Han tog med den hem till oss. Det fanns två björnungar också, men tyvärr räckte inte min plånbok till för att köpa dom också. "
Gräslibjörnen. Vi var dit och tittade men såg ingen björn. Den dök upp sedan vi farit hem.
Skicka en kommentar