Klockan 17.00 ...
.... måndag till fredag, börjar det brittiska programmet (dokumentären) Ambulansen (kanal 7).
Dagens avsnitt var det mest rörande jag sett på l ä n g e.
Att vittna hur alkoholism ser ut .., att verkligen begripa att detta är en sjukdom, så blev det för mig.
Och denna vänliga personal! (Programmet kan streamas på tv4 play).
Annat som berörde?
Ett konto på instagram (ukranian_defence).
Åååå, det gjorde ont i hjärtat att se tillfångatagna (och utsvultna) ryska soldater - unga pojkar - vilka nog inte förstått vad dom hade att göra i Ukraina! Det lär vara en slags hederskodex inom det militära att man inte visar upp krigsfångar, men i det här fallet tror jag att det kan göra nytta. Pojkarna fick ringa hem till Ryssland (ofta till mammorna) och berätta hur det var och dom behandlades väl, så långt man nu kunde se.
Tack till dig som tipsade mig om detta!
För övrigt?
Jo, tack .., kinder som hettar efter många timmar ute i solen .., en hund som tror att husse snart ska komma hem från jobbet .., och när jag tittar på SMHI för morgondagen, så tycks det kunna bli riktigt fint väder.
2 kommentarer:
Jag tänker ofta att de som arbetar med vård och omvårdnad, de måste vara en alldeles speciell sorts människor. Själv undviker jag aktivt alla former av sjukhusprogram men under min egen sjukhusvistelse var jag så oerhört imponerad av personalen som tvingades hantera så många olika situationer och (nästan) alltid gjorde det på ett så medmänskligt och professionellt sätt.
Nej, de ryska soldaterna har nog absolut ingen aning om vad de kommer till. Har de trott på sina ledare tror de ju att de ska komma och befria det ukrainska folket. Jag hörde Rysslands representant i FN:s säkerhetsråd ikväll och undrar om även han är fullständigt indoktrinerad. Är det verkligen möjligt att så lugnt och självsäkert sitta och blåljuga inför hela säkerhetsrådet?
mossfolk: det finns förstås olika sorter inom alla yrkesområden, men dom jag själv kommit i kontakt med har som regel varit underbara. Men jag minns läkaren i Ystad som var så vansinnigt nonchalant och otrevlig mot mamma (som ju då var dement) och efteråt knackade jag på hans dörr där han satt vid en dator och föreslog att han skulle byta yrke. Sen kan det ju vara så att man - särskilt om man ligger inne ett tag på sjukhus - trivs bättre med vissa, men så är det ju i vanliga livet också.
Skicka en kommentar