måndag 2 januari 2023

Ny vecka, ny giv ...


Sover gott. Harry intill mig. Sigge på soffan. Stiger upp tidigt och går ut med Harry i kolsvarta mörkret. Det ösregnar. 

Några timmar senare agerar jag färdtjänst och skjutsar friherrinnan till vårdcentralen i Gullbrandstorp. Blodtryck och annat ska kollas. 

Sitter i bilen och väntar .., får meddelande från skidåkarna på väg till Orsa .., dom ser glada ut. 

Vägg i vägg med vårdcentralen ligger Tempo. Handlar billig broccoli och lite annat. Det är en prydlig och till synes välskött butik, men såklart dyrare än dom stora drakarna som kan få ned inköpspriset av leverantörerna. 

Vid fruktdisken - på en vagn - står en hink där någon i personalen tagit bort dålig frukt. 

I delikatessdisken, som inte är manuell, ser jag mängder med röda lappar med nedsatta priser. Mest är det sånt som hör julen till , men även högrevsfärs säljs billigare (men är å andra sidan så dyr från början, så det får vara). 

Besöket hos läkaren är snabbt avklarat för friherrinnans del och nu blir det ett stopp på Ankaret, där jag ska handla livets nödtorft. Färsk kyckling för 35:-/kilot, t.ex. Och semlorna har börjat säljas. Stackars flickorna i charken som ska pyssla med detta i ett par månaders tid! (Har lovat pv en semla till lördagkväll när han kommer hem).

I kassan står hon vars namn jag aldrig kan lära mig och hon berättar att inrikesportot nu har höjts till femton kronor. Aha. Det hade jag noll koll på. Saknar frimärksbiten .., att arbeta med den. Detta att beställa hem såna som jag tyckte var extra fina .., och ibland med en liten handtextad skylt med information om illustratören. Och nej, jag tror inte att många kunder bryr sig i dylik information, men kanske någon ..? 

Till min stora besvikelse har jag tänkt fel idag och Tour de Ski-tävlingarna blir inte av förrän i morgon. Ja, ja. Får dammsuga övervåningen och torka trappan från allt hundhår i stället.  Det går det med.

Såg förresten igårkväll en helt fantastiskt dokumentär som handlade om författarinnan Joyce Carol Oates. Programmet sänds i repris i morgon, men finns på play två år framåt. F

Funderar på att se det ännu en gång .., jag var så trött när det sändes. Tänkte - och tänker ännu - att författarinnan mest liknar en tunn fågelunge. Så späd. Så skör. Som en liten sparv är hon. 

Här en länk om någon är intresserad. Rekommenderas varmt.

Tittade även på Carmen Curlers, som Långt borta och nära tipsade om. Det är en dansk serie som handlar om just dessa magiska hårrullar som värmdes upp och hur dessa kom till/uppfanns. Huvudrollsinnehavaren - Morten Hee Andersen - har jag för övrigt sett i en dansk sjukhusserie och kanske fortsätter jag att titta på papiljottfilmen. (Min mamma var omodern och använde rosa, gula eller ljusblå rullar i plast - utan värme - med vita små plaspinnar för att fästa i hennes tjocka kalufs. Det var ofta jag som fick sätta i rullarna och resultatet blev nog därefter ...). Nå, tack för tv-tipset Solveig!

2 kommentarer:

Gunnel sa...

En kort period av mitt liv använde jag Carmen Curlers. Mitt hår har verkligen fått utstå mycket. Locktång som brände håret, nätter med papiljotter, undra på att håret liknar svinto idag.

Elisabet. sa...

Gunnel: själv har jag kämpat mot lockarna. Tejpade luggen så gott det gick i tonåren, kortklippte mig i 20-årsåldern, men har sedan dess alltid haft långt hår, så lätt att sätta upp. Aldrig utsläppt. Förrän nu. Måndagen efter att jag gick i pension fick hårfrisörskan försöka avfärga håret. Då hade jag bestämt mig för att aldrig mera färga eller tona kalufsen. Det är det bästa beslut jag tagit vad gäller mig själv, i alla fall med håret.