Elisabet

Fredag ....

De här dagarna med mjukt, blått ljus .., å, så jag tycker om dem! (Oj, vad det känns fel för mig att skriva "de här dagarna", i stället för dom!). 

Mild och go luft. Lagom vind. 

Tog Harry och gick johanssonrundan och vi går alltid åt olika håll, pv och jag själv. 

Jag väljer att gå från oss och rakt ner mot havet, svänger norrut mot lilla hamnen och sen uppför backen, där man kommer till fabrikör Johanssons hus som egentligen är någonting mitt emellan ett hus och schabrak. 

Pv gör tvärtom. Han går nerför backen mot havet.

På toppen av backen , innan jag passerat grinden och går längs den här stigen, brukar jag ta paus och slå mig ned på en platt sten som blir som en fåtölj och där sitter jag då och blickar ut över havet och gosar med Harry. Det gjorde vi idag med. Någon slags mindfulness, kanske. Eller bara en paus.

På eftermidagen fick vi besök av rörmokaren från Hönryds VVS, belägen i Getingetrakten. 

Å, sicken glädje! 

Den unge mannen fixade det som skulle åtgärdas och det blev bra, men nu ska han hit igen och ordna nånting med trycket i expansionkärlet och montera ett nytt vattenburet element i badrummet. Då är allt klart.

Pv var så innerligt glad efteråt.

Mera glädje! 

Telefonprat med AP (mellanbarn och Oxe) och var gång hon ringer kommer den här bilden upp på min mobilskärm. Jag älskar den! Just så här go var hon som liten tös .., liten och knubbig och den prickiga tröjan var rosa med vita prickar och påslakanet ..., var det rött eller grönt, tro? 

På väggen i hennes run en stor affisch med tusen saker som pågår och så rolig att titta på och fantisera omkring. Har pratat med alla tre barnen idag och då känns det lugnt inombords.

Annat som var bra? Jag frågade pv om han hade lust att ta ett dopp i Skallkroken. Det hade han. (Mer förvånande var väl att  j a g  kände för ett dopp!)

Vi körde dit .., harry sprang före ut på piren och så tog vi var sitt iiiiiskallt dopp och snabbt upp igen! Tänk, att man inte fryser efteråt .., visst är det underligt?

Mera ..? Satt igårkväll (sedan pv gått i säng) och skre mitt dagliga mejl till min syster i Australien, men råkade då fastna i ett så intressant program om "Kvinnorna som förändrat historien" - i det här fallet handlade det om barnmorskan Ester Pietula som kom till Karesuando på 50-60-talet!

Programmet kan ses i hela världen och här en länk, om någon är intresserad.

(Inget mejl från min syster idag. Måtte hon inte ha hamnat på sjukhus nu igen!)

Nu ska jag ta upp någontin annat som jag tycker är märkligt. På tv har man nu kunnat se hur frivilliga tagit hand om oljeskadade svanar och andra sjöfåglar i trakten av Pukavik, ja, tvättat dem i omgångar och fått bort all olja .., och då tänker jag så här: men vad händer med svanarna efteråt? Tänk, om dom känner sig hemma just där .., och så flyger dom tillbaka till detta oljehelvete? 

Eller vad händer med dem? Någon som vet?