Elisabet

April 2023 .... 

I början av april besöker vi Gdansk i Polen. Vi bor på ett härligt hotell (Celestin var namnet, bokades via Booking.com och frukosten var himmelsk!) med en gammal kyrka nästan vägg i vägg med vårt rum och jag, som älskar kyrkklocke-klang, tror mig ha hamnat i paradiset. Pv är väl måttligt lycklig.

Hotellpersonalen är rara och vänliga och i frukostmatsalen arbetar en kvinna - som med sina döttrar visar sig ha flytt från kriget i Ukraina - och nu fått arbete i Polen. 

Kvar i hemlandet är hennes make/barnens pappa. Kanske vid fronten.

Efter frukosten, i hissen på väg till vårt rum, står vi tysta, pv och jag själv. 

I Gdansk tycks det finnas offentliga toaletter nästan överallt. Som här .., i ett vanligt gatuhus och bakom en lucka i entrén - i som en liten bur - sitter en äldre kvinna och virkar, samt tar betalt för besöket. 

Toalettstolen i just det huset, är av dagismodell.

V

På dagarna strosar vi  omkring lite på måfå (trots att kartan är med) och vi tittar in i Mariakyrkan - en av världens största tegelkyrkor byggd i tegel - och där är inne flödar det av ljus! 

Ibland tar vi paus på hotellrummet.

Mannen  som sitter bakom disken i hotellreceptionen är kanske i 50-årsåldern och berättar att han just då läser en bok författad av Herman Lindqvist, en bok som handlar om den svenske kungen Erik den XIV:e.

En av dagarna tar vi lokaltåget till Sopot och går ut på en enormt lång pir och så blir det tåget tillbaka igen. I en termos har vi medhavt kaffe och till detta serverar pv chokladfyllda kex.

Vid ett övergångsställe stannar vi för att släppa fram en brandbil och jag vill ropa högt och tacka alla Polens brandmän, ja, för deras hjälp vid den stora skogsbranden i vårt land, då, 2018.

Jag kan fortfarande börja gråta när jag ser dessa bilder.

Hemma igen. 

April månad är röja-i-slänten-månad.

Och jag plockar in vitsippor. 

Två dagar innan vi reser till Gdansk, blir det kalas för  Elliot som fyller 4 år. 

Det ordnas utomhuskalas i en närliggande park .., hans mamma har fixat en fiskdamm och målat/tecknat så fint på ett gammalt lakan  och 4-åringen är som sin farmor och vill absolut inte stå i centrum och inte att alla kamraterna eller gästerna ska sjunga "Happy Birthday" eller något annat.

Så då slutar vi. 

Det blir ett på alla sätt och vis fint kalas och tacksamheten är gränslös över att ha fått en andra omgång med barnbarn ..., de övriga är 26 och 24 år. Vilken otrolig glädje detta är!