Dagens fönster ...
.jpg)
Här kommer ännu ett jämtlandsfönster från Helena Björk.
"Det gröna fönstret tillhör en lada som står i en skarp sväng i en brant bake där vi åkte sparktåg som barn. Alltid spännande om man skulle klara husknuten.
.jpg)
Elisabet skriver: Här ser man fönstren nere till vänster. Och ordet "sparktåg" hade jag h e l t glömt bort att det fanns! Det hände ofta, särskilt om det var bra sparkföre, att vi satte ihop sparkarna i en lång rad och susade iväg nerför Ringvägen! Det hände lika ofta att hela tåget började "vingla" iväg och så åkte vi omkull.
Tack Helena! säger jag.
4 kommentarer:
Minns någon "Lassie-klubben"? MItt bidrag till den klubben är att jag sett drottning Silvia skjutsa sina barn i ett sparktåg i parken på Drottningholm för knappt 40 år sedan. Bakom sällskapet gick ett par livvakter medan kungen och hans dåvarande svarta labbekille gick en bit vid sidan om dem. Den labben spanade min labbetik in och släpade mitt 12-13-åriga jag fram för att hälsa. Jag kände inte igen kungen förrän jag hörde hans röst när han pratade med hundarna sådär som hundägare gör när deras hundar hälsar. Tyckte att det var så pinsamt att jag ville sjunka genom jorden, men det har blivit en kul anekdot att berätta. (Tyvärr finns det inget bildbevis på händelsen då mina föräldrar inte kunde ta någon bild med kameran som hängde runt min hals.)
(Att det var Silvia och barnen insåg jag efter att jag förstått att det var kungens hund min hund spanat in.)
Sparktåg åkte vi ofta..Hur kul som helst
Båthuspernilla: Vilken härlig historia! Behövs ingen bild; du berättar den så man ser det hela framför sig! Perfekt att ha hund om man vill få ta del av mänskliga möten. Det var ett perfekt sätt att lära känna ystadborna, tyckte vi när vi flyttade ner och köpte en engelsk cocker.
Alla stannade ju och ville gulla lite med honom.
Babsan: Just där vi bodde i Malå var det en lång nerförsbacke - inte brant - men ganska lång. Perfekt för sparktåg! Min spark var för övrigt ljust grönmålad. Det stod inget telefonnummer eller namn på den, det gjorde det ju ofta annars.
Skicka en kommentar