Elisabet

Lördag ....

Bilden från min stora bok med målningar av Lars Jonsson. 

Pingstafton ..., och vinden från igår - vilken väl mer kunde benämnas som storm - har mojnat. Men innan dess! Flaggstänger vajade betänkligt i vinden .., och en av de blågula flaggorna vid Skepparstugan i Steninge hade blåst sönder och hängde likt en våt disktrasa rakt ner, lägg därtill ÖSREGN. 

Här vimlar det just nu av cykelturister - ofta med rejäl packning på släp - och det var nog ingen trivsam eftermiddag/kväll att befinna sig på väg norr eller söderut. 

Och så här såg AP ut efter genomförda fem mil på Vätternrundan, det var igår det. 

Och svärsonens tjusiga ben och strumpor .., såg ut så här, då, efteråt. Efteråt kom följande meddelande på familjechatten. "Så sjukt tekniskt och svårt och lerigt under långa perioder, men så bra arrangemang! Trodde aldrig att vi skulle komma under fyra timmar, så svår cykling var det ibland. Och såååå vackert! Vi är lyckliga!!"

Jag undrar vem den tösen brås på, men bra gjort! Heja, heja!

Här cyklades det inte, nej, vi var bortbjudna på middag hos vännerna från Tyresö ., blev där under ett par timmar, kom hem, satt i soffa respektive fåtölj och var så obegripligt trötta. Slut på, helt enkelt. Kanske var det alla känslor som tumlat runt de senaste dagarna, jo, så var det säkert .., och till sist släckte vi tv:n och gick i säng. Vaknade efter någon halvtimme hade ett våldsamt flimmer, blev orolig och ropade på pv som kom och lade sig på den sida av dubbelsängen som Sigge såg som sin .., flimret gav med sig och allt blev lugnt.

Och nu alltså pingstafton. Om inte vinden friskar i, blir det nu ikväll verkligen seglats för att sprida askan i havet - det har varit många turer huruvida det alls skulle bli av -. Själv har jag varit ute och känt tacksamhet över hur det växer i rabatterna! Lavendeln, den som är sååå enbarmligt träig och eländig vintertid, är nu helt underbar och det doftar ljuvligt när man går förbi. Planterade även ut nya lavendelplantor och även dessa verkar må bra! Härligt! 

Små självsådda skott av gurkört dyker också upp lite här och där, mest där. Inte direkt vackert, men oj, så bin och humlor trivs bland gurkörtens ljusblå blommor när det väl är dags. Bilden är från flera år tillbaka, ännu blommar den inte.

Frånsett lavendeln, finns det dock inget i blomväg som gör mig lyckligare än Tremastarblomman. Det är helt obegripligt att jag inte råkade dra upp stjälkarna i tron att detta var ogräs .., och nu blommar dom såå fint!