Elisabet

En ovanlig tisdag ...

Surströmming hos grannen Birgitta klockan 13.00. Ecke sitter mitt emot mig och är så snygg i sin blårutiga skjorta. 

Pv bjuds på gravad lax, men alla andra kalasar med nöje på Röda Ulvens surströmming, såväl hel, som filéead. (Jag väljer enbart den hela).

Om man har tur - och det har man ibland - kan man upptäcka rom i fisken.

För första gången i mitt liv smakar jag Nyköpings Aquavit - som snaps - riktigt gott, faktiskt.

Och titta, där sitter Annelie i sin fina hemsydda klänning och med håret uppsatt så där som jag kan längta mig fördärvad efter att själv ha, det var ju så enkelt då! Och Britt till höger. Britt är nyklippt inför barnbarnets bröllop i Malmö på lördag och tänk, om fyra år tror jag att Britt kan ha sitt hundraårskalas.

Idag fick jag bli Dagens Hjälte. Så här var det: Någon gång i eftermiddag ringde en granne, en kvinna som var alldeles ifrån sig och grät så våldsamt så där så jag knappt hörde vad hon sade! Till slut förstod jag att hennes lilla, lilla hund hade försvunnit och detta var första gången och hundens matte är nyligen opererad och kunde inte leta efter honom. Oj, så hon grät och oj, så förtvivlad hon var! 

Så jag tog cykeln, ångrade att vi inte tagit in Harrys koppel från bilen (och bilen hade pv tagit till körövningen), men tog sikte ner mot havet till och ropade hela tiden "Piffe, Piffe!" och nästan nere vid parkeringen upptäcker jag honom .., han kom emot mig och skällde så där som småhundar ofta kan göra och nafsade mig i bakhasorna .., då hade jag klivit av cykeln och sagt att "kom här nu ska vi gå hem till matte!" och detprecis vad vi gjorde.

Jodå, han föjde mig, men när vi närmade oss mattes hus, sprang han före och viftade så glatt på svansen .., kanske hade han aldrig varit ute själv tidigare och matte stod på trappan och grät glädjetårar och allt kändes bra. Själv cyklade jag hem och kände mig nästan som en hjälte.

För övrigt? Har precis pratat i nästan tretton minuter med Elliot. Det känns som en mindre evighet sedan vi senast sågs, men på fredag ska vi åka ner och vara stand-in, då Maja arbetar natten mot lördag och Anders är på bortaplan ännu några dagar.

Nu fick jag veta att fröknarna i skolan heter Therese och Eva och att han har flera kompisar och att idag hade dom fått chicken nuggets med potatismos till lunch. 

"Farmor ..? Har du sparat ner några filmer till mig? frågade han. 

Jag sa att det har jag såklart gjort. Det är filmer om djur, om hur man tillverkar olika saker, om hur människor kan uppföra sig jätteilla, t.ex. på flygplan och hur en pojke i USA tar en hammare och slår sönder familjens nyinköpta tv, bara för att pojken inte fick en ny Ipad. Sånt laddar jag ner i en mapp som heter "Elliots filmer". 

Ja, så har den här dagen varit. I morgon är vi bortbjudna på lunch till Eva och Ulf. Det går för runt. Och nyss pratade jag med friherrinnan. Hon lät förfärligt trött, men har en medpatient som är högljudd och pratar nonstop och i en annan säng ligger någon som är nyopererad och jag föreslog henne att fråga personalen om dom inte kunde dra ut henne i dagrummet och så får hon sova där, i lugn och ro. I det stora hela låter hon ändå aningen piggare. Blodtrycket som var förfärligt lågt, börjar i alla fall röra sig uppåt.