Elisabet

Resumé över en torsdag ...

Planterat tomatplantorna, i alla fall fem av de sju som pv inhandlade i Varberg .., hackade loss övervuxet gräs på den nedersta granitstenen vid ytterdörren .., t u n g t  var det och jag tänkte att detta kan ju aldrig pv göra med en skadad vänsterhand. 

Vattnade försiktigt, dels plantorna, men även i rabatten. Det är redan otroligt torrt i markerna och det är väl endast en tidsfråga innan vi får bevattningsförbud här i södra Sverige. 

Hälsade på pv på avdelning 81. Han ligger ensam på salen, tv finns - men endast kanal 1 - ja, sånt överlever man ju. 

Det blev lite prat om vad som hänt .., en sköterska kom in och meddelade att någon operation blir det inte idag, så nu skulle han - som inte fått i sig annat än dropp sedan 8 i morse - få middag!

Ack, vilken kulinarisk höjdare för en som är jättehungrig .., det blev falukorv med potatismos. Han lät överlycklig. 

Hade mobilen med mig. Råkade trycka av ett slags självporträtt. 

Hilda, som arbetar på sjukhuset, men med tandrädsla och annat, kom upp när jag körde hemåt. Roligt för honom. 

Så blev jag bjuden på middag hos Ecke och Britt och vilken middag, sen! Britt hade stekt lamm i ugnen .., där var en stor potatisgratäng, kålrabbi/lökhalvor/morötter skurna på längden - i ugnen tillsammans och så vansinnigt gott! Sonen Jonas - nybliven pensionär - gjorde vitlökssmör till allt detta och så var där familjlen Bengtssons råkostsallad som är så god - gjord på rivna morötter/rotselleri, små ärtor, apelsiner, lite ananas kanske - samt citronsaft över allt detta. 

Lite, lite, lite rött vin fick jag i ett glas, vilket resulterade att jag blev kvar längre än vanligt. Sista timmen satt vi i deras orangeri där citronträdet bar mer än 30-talet frukter .., kamelian var på gång att blomma och olivträdet hade växt rejält. 

Tog sikte på Stensjö och fick samtal från Sonjas son Mats - kusin till pv - som undrade hur det var med honom. Mats har - sedan två månader tillbaka - tagit skuttet in i pensionärshagen och om detta pratade vi ganska länge. Den där känslan av frihet, men också ..., detta att man inte är behövd på samma vis. 

Nu har jag täckt över plantorna i växthuset .., diskat undan, gett katterna mat (dom kom springande och mötte mig när jag parkerade bilen .., å, vilken lycka!), mejlat min syster i Australien och hoppas innerligt att pv blir opererad i morgon. Den första ortopedläkaren menade igår att man ska inte vänta för länge när det gäller såna här skador. Herr Göransson tycks tämligen förnöjsam .., får morfin när det blir för tufft och tog sig an den enda bok som fanns i dagrummet, nämligen den här. 

Själv donerade jag två böcker som fick göra mig sällskap till avdelningen. En var skriven av Marianne Bokblad (Pigan, tror jag titeln var), den andra av Valérie Perrin (Färskt vatten till blommorna), men så dåligt utbud på en ortopedavdelning, där man i alla fall kan tänka sig att somliga blir liggande lite längre. (Katten på första bilen satt på amdra sidan gatan, när jag lämnade Ecke och Britt).