Nystart en onsdag i slutet av maj ...
Glädjen hos pv är så stor,ja, detta att ha blivit gipsbefriad.
När det var dags för sänggående igårkväll, letade jag fram den allra mjukaste handduken (den som vi köpte i lilla, lilla butiken på väg till havet i Gerani) och så lindade vi om de nu befriade fingrarna, så där så dom fick lite skydd under natten.
Tänka sig vad Biltemas silvertejp är bra!
Det hela var mest bara för att skydda fingertopparna, så inte pv av misstag skulle slå dem mot väggen eller sängkanten.
Jodå, det fungerade bra!
Knappt hade han ätit frukost, förrän han var igång med bygget igen.
Och eucalyptusbladen ska bytas ut idag. Fnösktorra är ordet för dagen.
Berättade för pv att jag tidigt på morgonen lyssnade till Söndagsintervjun med såväl Sven Nordqvist (Pettson och Findus ..), som Frida Stranne.
Den senare är bördig från Halland och oj, vilken integritet den kvinnan hade!
Måste lyssna ikapp fler av de inbjudna, det händer nämligen att jag somnar ifrån efter 20 minuter och får börja om från början och så där håller det på.
Inte undra på att katterna numera hellre ligger i pv:s sovrum, eller som Vickan, i uterummet.
På bordet i "mellanrummet" såg det ut så här, när jag passerade.
Det bordet ska målas i en ljusgrå kulör. På Olof Viktors Café och Bageri i Glemminge (utanför Ystad) fanns bord i exakt den färgen .., kanske finns de kvar ännu?
Letar bilder från bloggen som ska visa just den kulören.
Jo, här var en! Här tillsammans med Anders och fika i caféet.
Hittar ännu ett inlägg som - bland annat - handlar om Olof Viktors.
Det skrevs den 15:e juli 2010 och handlade om min sista kväll i Ystad, ja, i min lilla 1:a.
Pv var där och var mig behjälplig, han hade ännu inte blivit gråhårig (vi hade ju inte varit tillsammans så länge då, haha ...), men var lika solbränd som vanligt.
Så var det.
.jpg)
.jpg)
.jpg)

2 kommentarer:
Jag får liiiite ont i magen, nu när jag ser T utan gips.
Tänker på hans aktiva personlighet och att när man/vi bygger och renoverar nästan alltid lyckas skada sig på något (litet) vis.
Nästan känner smärtan om han slår i fingrarna i något. Aj, aj!
Gissar dock på att vinkelslip är ett verktyg som inte kommer att användas på en låååång tid framöver.
Sedan tänker jag på dem som "lappar ihop" oss när vi har skadat oss.
Dem har jag tänkt på många gånger under livet och hur de ändå lyckas rätta till det mesta som skadats.
(jag var med om en trafikolycka i tonåren)
Soliga hälsningar/Barbro D
☀️
Barbro: Precis så! Frågade kirurgen Maria hur det kändes att ha ett yrke som så kan förändra en människas tillvaro? Och precis som du var jag ju själv med om en trafikolycka i tonåren och oj, så mycket jag har att tacka plastikkirurgen i Umeå för hur de lappade ihop ansiktet!
Skicka en kommentar