Elisabet

Om sommarjobb ....

Bilden: Nej, pElle brydde sig inte om sommarjobb. Han tog det mest piano. 

Frågade för några dagar sedan om det här med sommarjobb och nu, hemkommen från Skåne, läser jag kommentarerna. Sååå intressant, tycker jag. 

Så här skriver annannan

Sommarjobb! Har bara haft sådana som jag valt för att det var kul (ponnystuteri!) eller yrkesförberedande (två olika lantbruk). Ponnystuteri var mina två första somrar på gymnasiet. Så himla roligt och utvecklande (fattar jag ju nu med vuxna ögon) att vara ensam med en annan ganska jämnårig och ha ansvar för många ponnyer, träna unghästar och till och med hjälpa till med hingsthållningen. Fickpengar och fritt vivre. 

På lantbruken fick jag lantarbetarlön, faktiskt, fast att jag var rätt okunnig när jag började. Det var nog en månad på vardera stället. Folk som mina föräldrar kände. Första var sommaren när jag tog körlektioner och det var nära hemma så jag cyklade. 

Det andra var sommaren efter och då hade jag körkort så jag kunde köra själv. Mina föräldrar hade sommarlov så jag kunde låna en bil varje dag. Jag är så himla tacksam för alla de här jobben och de människor som litade på mig och var snälla och hjälpsamma och den praktiska erfarenhet i verkligheten jag fått genom dem! / annannan

Och Lena i Skåne berättar ...

Sommarjobb…hacka betor, lååånga rader som skulle göras och det var oändligt tråkigt. Betydligt roligare var att få köra traktor på ängarna när det skulle lastas höbalar, jag var minst och kunde inte varken kasta upp balarna på vagnen och inte lava dem som man skulle så jag blev traktorförare som 14 åring!
Hälsar Lena i Skåne

//Tack annannan och Lena i Skåne som berättade! 

Själv undkom jag skogsplantering - vet egentligen inte varför -men mitt enda riktiga sommarjobb var på Vattenfalls kontor i Bastusel, några mil från Malå. Arbetet bestod i att sortera fakturor (kommer fortfarande ihåg företagsnamnet Bulten Kanthal) och den sista veckan på sommaren hamnade jag i växeln och höll på att ställa till ett elände, då jag var morgon ringde och väckte den unge mannen som några år senare skulle bli pappa till mina tre barn. Han sommarjobbade då i skogsplanteringen i Lycksele; det var tidig uppstidning och han var förmodligen orolig att han skulle försova sig.

Var gång jag ringde, råkade jag spärra andra samtal och tänk, om det hade hänt någon olycka! Det var korta samtal, kanske 5 minuter, men det räckte ju. Det här var före mobilernas tid. Vilken tur att det bara handlade om fem dagar!