Det stillsamma livet ...
Onsdagmorgon. Plus tio grader ute och inte mycket till varmvatten i tanken, så medan jag fixar frukosten, eldar pv i vedpannan och även i kaminen. U n d e r b a r t!
Paddan som legat och sovit i "ombyggnadsrummet" (jag ställde in en trädgårdsstol och en mjuk dyna kom på plats och där trivs Paddan som allra bäst, trots att så mycket återstår att göra där inne) och Vickan stod på parad vid ytterdörren och det var mörkt ute vid kvart över sex.
Nu, tjugo i åtta, har ljuset tagit över.
Började titta på Över Atlanten igårkväll och det är som vanligt .., krångel redan från dag 1. Nå, vi fortsätter att titta ..., pv kanske ser det som lite tröst i bedrövelsen, ja, att det inte blev någon seglats till Anholt eller Fjällbacka .., nu får han i alla fall se vågor och segel.
Några bekanta ansikten är Tomas Ravelli, Lasse Kronér, Therese Alshammar, Cissi Forss, medan Jonas Fagerström och Filip Berg är helt obekanta för mig.
Nu ska jag leka Färdtjänst och skjutsa friherrinnan till reumatologen i Halmstad, var det nu ligger. Jo, nu vet jag, nära Sturegymnasiet där pv arbetade i ett tjugotal år.
2 kommentarer:
Fattar inte varför jag tittar på Över Atlanten. Alltid en krånglande båt, segel som ska upp och folk som spyr i program efter program. Måste väl vara samspelet mellan folk på båten som gör att man tycker det är kul att titta på. Oftast är kändisarna på båten väldigt vänliga mot varann och bråk uppstår nästan aldrig.
Gunnel: Du fångade det på pricken! Det är just det där samspelet och hur det växer fram och den man kanske hyste mest tvivel om - innan - visade sig bli en favorit. En sån var Samir. Och tvärtom ibland.., dem man tänkte skulle vara hyvens äldre man, bara gnällde. Vi följer mer längs hela vägen.
Skicka en kommentar