Ett onsdagsreprisfönster från Erja ..

Det finns vissa fönster som liksom har skuttat rakt in i bloggmadamens hjärta och sedan blivit kvar där.

Ett sånt fönster är det här.

Småttingar i en lekstuga.

Blir man inte varm och glad av en sån här bild, då vet inte jag!

Bilden lades in för drygt två år sedan .., och visas nu igen.

Tack Erja!

//Bilden är klickbar och blir ännu finare i större format.

Pensionatsvärden tycker att jag är en ruskigt dålig förlorare.

Men nu har jag i alla fall skådat min överman.

Ni m å s t e kolla hela sekvensen!

Och det finns flera, må ni tro!

På kvällsbrickan ...

Börjar man titta sig omkring på Youtube, då är det färdigt.

Man blir som galen, nästan.

Titta här bara!

Alla vi som tittade på tv på 60-talet ., nog kommer vi väl ihåg den här signaturmelodin?
(Det var då vi hade broschyrer om P1800 på vårt köksbord hemma, men mamma vägrade!)

För att inte tala om den här!
(Min pappa älskade såna här serier!)

Det här var den bästa, tyckte man i alla fall då.

Ååååå, stort skvalande varje program ....., så var det här!

När Anders var liten, då var detta den stora idolen och när sonens pappa fyllde år, då köpte Anders två svärd och gav honom .., just det, ja.

En-och-fyrtio in på den snutten .., då kommer en annan kanonserie!

Anna och jag själv missade nog inte ett avsnitt när det här visades .. jag tycker fortfarande att det var hur bra som helst!

För att inte tala om det här! Lasse Holmqvist, åååå, så bra du var!

Och det här missade jag aldrig!

Några "gamlingar" är vi väl som minns allt detta ..?
Och nu kommer jag ihåg hur mycket jag tyckte om Gunnar Arvidsson i Café Sundsvall!

Sen kom detta och då skaffade min pappa sig ett barskåp.

Och tv hade bara en eller två kanaler och alla tittade på det här programmet!

Sist av allt den här serien och när den började sa mina barns skiftarbetande pappa, att "den kan jag titta på, för äntligen en serie som inte är i så många avsnitt!"

Trodde han, ja.

Såja, nu kan ni väl somna gott?

Ett sent kvällsfönster ...

Ingenting gör vi, Pelle och hans matte som är jag.

En sover ihopkurad på en insatslägenhetsdyr stickehalsduk.

En annan vilar på soffan.

Det är väl det som kallas för att v i l a.

Och från cd-spelaren hörs detta.

Underligheter ...

Tänk .., att vi trivs inte tillsammans dom här bokstäverna och jag.

Jag undrar verkligen varför?

"Sing your heart out ...!"

Och havet också. Det tycker hon ju om.
Det här är just nedanför pensionatet en stormig dag i februari tidigare i år.

Den vackraste sång jag vet nästan .., till en förkyld Bente i Norge.

Och en gång ska jag vara där och sjunga jag med.

Och Pelle väntar på mat ...

I somras.
Det var den där förunderligt ljuvliga dagen när ellis gjorde mig sällskap till Ven och pv låg där med sin segelbåt. Vi hade med oss färskt tomatbröd från Möllers och gott pålägg och solen strålade och vi var så lyckliga.

Dagarna och veckorna bara susar iväg och plötsligt har jag en ledig dag framför mig och när jag kommer hem från jobbet slänger jag mig i duschen och ligger sedan en stund på soffan och gosar med Pelle, innan jag kollar mailen.

På stora slagbordet ligger en lista som jag prickar av allt eftersom.

Stora Julklappsvansinnet har jag för länge sedan tackat nej till .., och åååå, så skönt det är att inte behöva stressa sig halvt fördärvad i jakten på en julklapp som kanske ändå inte är den rätta?

Förra året fick Emma en låtsasbiljett till Grekland och Emil fick ett album från vår resa till Samos.



Då kanske ni kan räkna ut vad Emma (som följde mig till Kefalonia i höstas) får den här julen .., just det.

Och lille kapten Lintott ska också få en slags biljett .., ja, mer som en karta över den bohusländska skärgården .., en alldeles egen flytväst .., och lite annat smått och gott .., för han ska ju få följa sin mormor och pensionatsvärden på en segeltur i just Bohuslän under en veckas tid till sommaren.

Mina tre barn får också en julklapp, men av det helt annorlunda slaget och det känns bra.

Och pensionatsvärdens är klara.

Min syster i Australien får korsordsbilagor från olika kvällstidningar .., hennes son som numera bor här ..., tillsammans med flickännen "Alex" .., får några påsar med älsklingsgodiset.

Allt blir bara så enkelt.

Och gissa, hur skönt det känns!!

Nu ska det bli eftermiddagsfika och under tiden får dessa schangdobla män underhålla mig.

Jag tror att den här musiken är som gjord till ..., dig ellis!

Tisdagsfönstret ...

I december 2006 kom det här fönstret susande till min inkorg.

Så här skrev avsändaren.

"Hej Elisabet!

Här kommer det några färska fönsterbilder från Striberg.

Sedan ett år tillbaka bor vi i en gammal station, byggd 1908.
Det bästa med det här huset är att det finns fönster precis överallt, ljuset bara flödar in :-)

Gardiner har vi bara i ett enda fönster tror jag.

Det här är köket.
Det som hänger i fönstret är ett isländskt julbröd bakat av en god vän."

// Sitter här och letar musik .., och kommer ihåg den här låten som Rexxie hade på sin sida i fjol .., och som jag tyckte var så totalt underbar!

Vill ni bli sprittglada?

Klicka här då.

Året är 1970.

Det är pappas sextioårsdag och i vårt vardagsrum står jubilaren i mitten av en ring av finklädda skogsarbetare för vilka han har varit bas och jag känner igen dem alla .., så många gånger har jag som lillflicka fått följa pappa till skogen om vintrarna ..., jag har fått åka timmersläde och sitta vid elden och se männen dricka kaffe som kokats i sotig panna och jag har hört hästens frustande och klangen från bjällran.

Nu är jag sexton år och vet inte alls hur livet ska bli.

Och pappa har kalas och jag står i köket och tittar i smyg in i rummet via dörrspringan.

Mamma pysslar med kaffe.

Nu ska en av männen hålla tal och det blir alldeles tyst i vardagsrummet.

Mannen säger att pappa, som själv har vuxit upp så oerhört fattigt, har varit en sån bra chef .., krävande, men rättvis och solidarisk med sina arbetare.

"Vi har alltid kunnat lita på dig Ivar ...", säger mannen.

På pappas kinder rinner en liten bäck av tårar ...,ideligen tar han upp en blårutig näsduk och torkar sig runt ögonen och långt senare ska han säga att inga ord betydde så mycket som just dessa, från skogsarbetarna.

Och jag blir rörd jag också där jag står som sextonåring ..., bara ett år senare ska jag vara gravid och vänta mitt första barn ..., och mamma står i köket och ler lite åt detta att pappa är så lättrörd .., att hans hjärta är så mjukt och känsligt .., hon säger att det är den sidan av honom som hon tycker allra bäst om ..., och ingenting vet vi om framtiden eller att mannen som är min pappa då bara har sex år kvar att leva och att mamma ska bli änka vid femtiofem års ålder.

Sånt tänker jag på när jag en kväll i december år 2008 hittar den här lilla filmen.

Ett sent måndagsfönster från Ystad ...

Klicka gärna.

Igår när jag cyklade ute på stan .., upptäckte jag ett fågelsträck .., nej, flera .., som kom i böljande formationer och svepte ut mot havet.

Där var några eftersläntrare .., jag tänkte att ååå, så jobbigt att hela tiden ligga en bit bakom och bli stressad av att inte hinna med.

Och så tänkte jag på den här musiken som jag tycker så oändligt mycket om.

Ooooops!

Det är inte alla dagar en brottsling ertappas på bar gärning i en affär!

Inte så där rakt av bara.

Och detta är nog den fräckare varianten av bandit, ja, som inte ens gör sig någon brådska, utan i lugn och ro tar sig en titt på stöldgodset just utanför affären!!

Har ni inte kollat det .., så klicka här, så får ni se.

Och så var det måndag ...

Hur segt som helst är det att stiga upp och det är som om alla på affären känner likadant.

Ja, det är ovanligt tyst vid fikat.

Men sen kommer alla kunderna och på eftermiddagen har vi som vanligt måndagsmöte i personalrummet; alla avdelningsansvariga tar upp viktigheter som rör just deras område och bloggmadamen, som minsann är kontorsutbildad, är sekreterare.

"Fast du skriver ju upp så lite ..." säger Helene lite bekymrat.

Jag säger att jag ju minns och i blocket finns stödord.

Vi pratar om den kommande brandövningen och vem som ska göra vad om det värsta händer och det är surr om nästa veckas annonsblad och h u r många "Mamma-Mia-dvdfilmer" ska vi ta hem .., hur många kunder kan tänkas vara intresserade .., hur svårt som helst är det att beräkna ..., så var och en får säga sin mening.

"Späck? Får vi hem det i veckan?" frågar Anna som tvärtittar in.

"Det kommer på onsdag!" säger Lasse.

Nu ska det göras leverpastej förstås.

Och vi får veta att såväl Andreas som Filip har erbjudit sig att arbeta extra i jul och ååå, så glad jag blir, för båda dom pojkarna är så otroligt duktiga!

Det finns nog ingen nu levande människa som är snabbare i kassan än Filip, som för övrigt läser till röntgensköterska.

Men så är han Stenbock också.

I lördags när vi var samlade på liten förfest i personalrummet och väntade in dom som arbetade till klockan sex, pratade vi om stjärntecken. (jag gjorde ...).

Det visade sig att en övervägande majoritet av såväl personalen som deras respektive var födda i Vattumannens tecken!! Helt otroligt var det!

När klockan är fem ska jag gå hem, men jag stannar en en stund och skriver ut protokollet där jag berättar att H snart ska ha semester och åka till Skottland med sin man och så hälsas den nya Malin välkommen och inte minst Filip, som är praktikant och verkligen gör så gott han kan och vi önskar Karina lycka till, för hon ska opereras på torsdag.

Och sedan tar jag sikte på utgången.

I lilla kontoret sitter då Rickard och arbetar .., och den unge mannen som inte är äldre än min Anders, det vill säga tjugotvå, han är kvar även när klockan är halv sex, då har han arbetat över i en och en halv timme!

"Men snälla vän .., ska inte du gå hem?!" säger jag häpet.

"Ja, men det är mycket att göra ....", svarar han och fortsätter sitt arbete vid datorn.

Rickard är kolonialansvarig och det är inte det enklaste här i världen, inte på en sån här stor butik.

Jag säger bara en sak: så himla duktiga ungdomar det ändå finns!!

Min pappa älskade Fleksnes.

Det gör jag med.

Och det finns en bloggmadame som har fått kontakt med en dansk herre och hon tycker att det är lite knepigt det danska språket.

Det här är till dig.

Musik som har satt spår ...

• Det här är för mig mamma ..., och när man kommer till refrängen blundar hon och sjunger.

• Kräftskiva på landet hos exets poliskollegor. Alla utom en kan sången utantill ., någon spelar gitarr och Bosse från Kiruna sjunger högst av alla. Det här är också midsommarfton i Halland .., en pensionatsvärd och hans bror spelar gitarr och vi är väl femton personer kanske som sjunger höööögt och jag är glad och lycklig.

• Och nu är jag lillpiga och åker PV med pappa och då sjunger han den här sången. Senare ska han få ett barnbarn med det namnet och när vi har åkt tåg från Stockholm till Västerbotten och han som är morfar håller i det där barnbarnet som bara är någon månad, då sjunger han för henne ... just det.

• Jag är kanske fjorton, femton år och grannpojken som också är min klasskompis, Bosse, har stereogrammofon, men värre än så, han har också fått HÖRLURAR .., och nu är vi där kompisarna och får ta på oss hörlurarna och lyssna och alla utan undantag SKRIK-PRATAR när vi ska säga "men så läckert!" Det här lyssnar vi på.

• Midsommarafton. Dans på lövad loge och pappa, som är äldre än alla andras pappor och som är stordansör, stegar fram och bjuder upp sin yngsta dotter som är jag. När vi har dansat klart säger han .., "men du dansar ju bra Elisabet!" och jag vill pussa honom på kinden och krama och säga hur mycket jag älskar honom, men det gör jag inte.
  Jag säger nog ingenting.

• Bilresa till Skellefteå i slutet av 70-talet kanske? Från bandspelaren (obs. inte cd-spelaren) hörs detta.

• Dungers Café (bagare är den här mannen som ska bli farfar till en långt senare känd sångare ...) och vi sitter på galonklädda och nitade stolar och där finns en telefonhytt där man kan ringa och i hörnan står en jukebox .., jag lägger i en slant och plötsligt hörs detta.

• Sextital. På Storgatan finns Bergströms Radio & Tv. Där kan man i speciella hörlurar (som påminner om en telefonlur med spiralsladd) lyssna på nya skivor som har kommit. Det doftar på ett speciellt sätt där inne och bakom disken står Britta och hon tar fram den här skivan och jag lyssnar och så köper jag den. Jag spelar den om och om igen och tycker att detta är musik som inte går av för hackor.

• Personalfest på B&W Kungsängen i mitten av 70-talet. Som underhållare har vi en man som bor i närheten. Mannen spelar som en gud och jag erfar en närapå frälsningsupplevelse, så bra är han.

• Fredagsstädning .., också i Kungsängen. Från grammofonen dånar detta och jag tar skuttsteg med dammsugaren!

• Sent sextiotal. Jag bor i hyresrum i Lycksele .., har en liten resegrammofon .., fönstret mot Hantverkargatan står öppet och detta är min husgud.

• Nittotal. Vi har flyttat till Skåne och har firat jul hos min syster i Lund. I baksätet trängs två döttrar och en liten son som ligger utsträckt hos syrrorna och i handskfacket hittar jag ett kasettband som sätts i spelaren och volymen sätts på max .., vi sjunger hööööögt, pappan, ungarna och jag själv. Det är en av de sista jularna vi ska fira alla tillsammans.

• Ett långt äktenskap på upphällningen. Vi reser till Frankrike och jag sitter med hörlurar intill chauffören och lyssnar till sånt här ...

• På hemvägen gör vi ett stopp i Paris. På instrumentbrädan ligger en torkad ros som jag har fått av en åldrige husuthyraren i Bretagne, han som tog mig i hand och sa ..."madame, yourrre eyes arrre bluuue like dö sky .., but your hearrrrt is verrrry hot". Och så Paris. På en bänk nedanför Eiffeltornet sitter ett förälskat par från Danmark och kysser varandra i säkert femton minuter. Och jag lyssnar vidare.

• Tågresa Malmö - Stockholm hösten 2003. Cd-spelare och hög musik i mina öron. Sms-pling. I hörlurarna hörs detta. Jag spelar samma låt nästan hela vägen.

• Ledmotivet i en av mina favoritfilmer ..... jag har nog sett den tio gånger.

• På väg till jobbet i Kungsängen en lördagmorgon .., Ring-så-spelar-vi .., när jag ska svänga av till parkeringen hör jag den här låten, spelad av fenomenale Chris Barber, men den här mannen går inte av för hackor heller och glädjen är det inget fel på ...

• Och slutligen .., 60-tal igen. Jag befinner mig i köket ., ja, jag sitter på golvet och kelar med vår hamiltonstövare Buster då detta hörs från radion. Och jag reser mig upp ., skruvar upp volymen som ändå inte blir särskilt hög .., och jag står vid matbordet .., det är bara Buster och jag hemma och jag får gåshud i nacken och förstår plötsligt vad musik kan göra med människor.

Har intresseföreningen noterat ...?

Bra.

Måndagsfönstret ...

".... ett broderat tygstycke som ändå inte skyler bergen i bakgrunden ...", skriver den här madamen om fönstret från södra Frankrike.

Godnatt Bollnäs, Bureå, Boden, Trelleborg, Värnamo, Umeå och Örebro!

Ystad's Blogosphere

Bollnäs, Gavleborgs Lan arrived on "Elisabet"

Bureå, Vasterbottens Lan arrived from cikoria.blogspot.com on "Elisabet"

Boden, Norrbottens Lan arrived on "Elisabet"

Trelleborg, Skane Lan left "Elisabet" via sydfranskby.blogspot.com

Värnamo, Jonkopings Lan arrived on "Elisabet"

Trelleborg, Skane Lan left "Elisabet" via grammofon.bloggagratis.se

Umeå, Vasterbottens Lan arrived on "Elisabet"

Örebro, Orebro Lan left "Elisabet" via vaplan.com

Örebro, Orebro Lan left "Elisabet" via 3.bp.blogspot.com

Trelleborg, Skane Lan arrived on "Elisabet"

Watch in Real-Time

Ett sent första-adventsfönster

Hej Elisabet!

Skickar ett foto av vår gamla pappersstjärna, säkert mera än 25 år gammal.

Jag minns att vi hade en likadan i mitt föräldrahem när jag var barn."

// Och jag minns att nästan alla våra grannar hade såna här lampor när jag var yngre och åååå, vad jag tyckte att dom var fina. I mitt barndomshem hade vi en sån här guldig en, i metall .., med små, små hål i, hälsar bloggmadamen.

Gunnar Rindås vänstra hand ...

Den här vänsterhanden tillhör tävlingsledaren i Vaplan, ni vet, Gunnar.

Så här berättar han om sig själv.


Född:
I vädurens tecken, april 1945.

Uppväxt:
I ett bruksamhälle som heter Vaplan och som ligger i Jämtland.

Jobb / Yrke:
Jobbar med lås på "Östersunds Låstjänst" sen åtta år tillbaka, mitt egentliga yrke är grafiker.

Intressen just nu:
Djur o natur, trädgården, fotografering, datorer, min blogg och min hemsida.

Musik jag lyssnar till just nu:
Jazz, blues, visor mm och klassisk musik.

Radioprogram som jag gillar just nu:
Spanarna, På Minuten, Eldorado, Public Service, Radioteatern.

TV-program som jag gillar just nu:
Kulturnyheterna, Kobra, Robin, På spåret, Morgonsoffan.

Mat som jag gillar jättemycke just nu:
Paltbröd, Kroppkakor, Rårakor, Stekt strömming, Spätta.

Mat som jag inte gillar så mycke just nu men äter ändå:
Kebab, Pizza, Hamburgare.

Mat som jag absolut inte gillar just nu:
Finns nog inte (tror jag).

Och så vill jag veta mera och skickar honom några frågor ...., hör du Gunnar ...?

Storebror eller lillebror?

Lillebror. (storebror är fem år äldre).

Bil eller moppe?
Moppe eller helst cykel.
Har bil eftersom man är helt tvungen att ha bil här uppe i glesbygden för att ta sig till jobb och affär.

Du får ett telefonsamtal från Svenska Spel som meddelar att du har vunnit högsta vinsten, 12 miljoner .., vad gör du?
Att jag skulle få ett sådant samtal är nog helt uteslutet eftersom jag inte spelar på Svenska Spel.
Men skulle jag mot förmoda vinna 12 mille så skulle jag trilla av stolen och efter ett tag när jag har sansat mig så skulle jag betala av mina skulder, skänka bort en del till nära och kära, några resor kunde det nog bli också och en hel del gick no aven till något bra välgörande ändamål. Ny bil skulle det inte bli, min gamla Toyota funkar så bra så...

Drömsemester?
Australien eller Svalbard eller en tur med Hurtigrutten.

Te eller kaffe?
Te så klart. Har druckit kaffe men tycker inte det smakar så gott längre, har övergått helt och hållet till te, svart eller gärna ett gott grön te.

Är du duktig på att dansa eller tycker du om att dansa?
Tycker inte det är så kul att dansa och detta gör att jag inte dansar så bra.

Om du frågar nån dig närstående vilka dina mest typiska egenskaper är, vad säger dom/hon/han/du då?
Jag uppfattas som en positiv, glad, hjälpsam, trevlig och ungdomlig gammal man.
Och det kan jag väl hålla med om och stå ut med.

Såja, nu vet vi lite mera om den här trevlige mannen.

Tack Gunnar!

And the winner in the eurovision pippi-contest is ..

.... hrrrm ..., ja, just det, ja.

Ja, en liten snutt kan ni väl få höra också .., lite fågelkvitter så där på kvällskvisten.
(Det kvittret är speciellt avsett till Lindalotta ..-)

(Bilden togs en morgon när jag råkade komma ihåg att kolla och jag nästan svimmade och skrek högt när jag såg alla fåglarna och för att inte eventuellt skrämma dem med klicket från webbkameran, tog jag min egen herr Canon ......!)


LindaLotta sa...

GRATTIS!!!!
Det är mycket roligare att tävla mot dig än den där andra Bettan, hon bryr sig nämligen inte :)
Jag fick ihop fjorton.... :(
Men jag kanske kan få komma och titta i din bok??

Anonym

Kul at se att det finns goda förlorare i denna värld. Jag vet många, ja nära vänner till mig som påminner om ättika i nederlagets stund.

Bravo LindaLotta!
PV (Det här kommer jag nog att få f-n för...)

Det kom ett mail ...

Krister heter en man från Kokträsk, några mil utanför Malå i Västerbotten.
För flera år sedan skrev vi båda på malåsidan, ett slags för-tidigt-bloggande.
Krister arbetar med olika projekt utomlands och far och flänger som en skottspole.
Och nu hittar jag ett mail från honom, skrivit för ett par månader sedan.

Så här berättar han.



"Hej Elisabet.

Satt och läste lite gamla bloggar och hamnade på google.
Då fann jag dina bloggar.

Jag läste om din mors arbete som ju var mer än fantastiskt, nu när jag kanske förstår bättre än många vad som menas med orden: när inga resurser finns.

Det finns ingenting.
Punkt slut.

Jag tänkte på skillnad mellan moderna världen och fattiga världen när jag var på ett projekt uppe i bergen i Yemen.

Bodde i tält med 3 sydafrikaner och resten bergsbor.

Sydafrikanerna hade ett krav innan projektet startade: dusch och toastol skulle finnas i tältcampen och det uppfylldes.

En morgon kom jag mot toan tillsamans med en sydafrikan, då kom en beduin ut från toan och till vår förvåning hade han tvättat sig i toastolen.

Sydafrikanen sa bara: "tur att det var spolat."

För att nu väga denna historia till beduinernas fördel så kommer story # 2.

En sydafrikan hade diabetes och tog sprutor morgon och kväll.
En afton kom en beduin och frågade varför han tog sprutor?
Han fick förklarat för sig varför.

Nästa dag kom den oskodde trasinlindade mannen med en kaktus och sa att om afrikanen åt av denna så behövde han inte ta drugs mera. (insulinsprutor).

Döm om vår förvåning .., kaktusätandet tog ner diabetes så han behövde inte ta sprutor mera och åt drack helt normalt.

Frågeställningen blir väl: tvätta oss och skita kan vi, men sen behöver vi nog hjälp.

Beduinerna däremot fixar allt med och i naturen, för där finns ju allt i deras ögon och ingenting i våra.

Jag var på en blixtvisit hemma i våras och gissa hur förvånad jag blev; det var ett företag från Yemen som borrade efter guld mellan Kokträsk och Lundnäs.

Jag pratade med projektledaren som var från Yemen, då ringde han från Nybränne med mobiltelefon till Yemen och dom visste vem jag var.

Synd att alla profiler håller på att ha dött bort, men för 20 år sen skulle det ha varit en stor händelse hemma i byn att "araba" visste vem Birgers-yngstpäjken-jär."

Nu fick du en alldeles egen rapport från verkligheten.

Mvh n`Krister."