Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

(Bilden togs i höstas).

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej i landet Halland!

 

Det bästa för mig har allt varit min födelsedag och som började med telefonsång till gitarr

från landet Halland. Så himla glad jag blev av den skönt klingande uppvaktningen. Sedan

fortgick dagen med barn och barnbarn. 

 

Det var middag på restaurang och fika med tårta hemma hos äldsta sonen. 

Det var telefon från faster min, 96 år och sist telefon från min alltför långt bort boende syster.

 

Så nöjd jag var när min dag var slut att jag nästan redan längtar till nästa födelsedag, fast

bara nästan. Det är ju inte så kul att plussa till ett år i den här åldern precis.

 

Kram på er och ha det nu skönt och mysigt i landet Dalarna med era nära kära.

 

Anne.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Det allra bästa är Hans Rosling!!!

Jag har sett honom förr i TV och han ger optimism och han upplyser och  ger framtidstro.

En otrolig människa!!!!

Idag kom han i min TV i Kunskapskanalen. Framtidens statistik. kl 10.00

Han berättar så man blir väldigt berörd.

 

Han talar om sitt barnbarn Doris! 

Vidare får vi höra om en ung Hans Rosling (30) som arbetade i Mocambique på ett otillräckligt

sjukhus!

Han talar också om Andre och Olivia som är mycket fattiga och bor i Mocambique nu och till slut kan skaffa sig en cykel som förändrar deras liv.

 

Vilken föreläsning!

Varm blir man!

 

Eva i Tyresö

En fredagförmiddag i bilder ...

Den tredje lediga dagen inleds lugnt och fridfullt.
Under nattens gång drömmer jag att ska föda barn; i drömmen befinner jag mig på ett hotell och när barnmorskan äntligen kommer (hon säger bland annat att det är risk för livmoderruptur) är allt hon bryr sig om pv:s armar.

"Gud, vilka snygga armar du har!" säger hon lyriskt.

När jag sedan vaknar och kommer ner i vardagsrummet och slår på tv:n, för vi höra att prinsessan Madeleine har blivit mamma och jag tänker att oj, oj, jag kanske är synsk!

Och jag sätter mig i loppisfåtöljen och pv i soffan Ektorp och han inleder morgonen med att spela en omgång quiz mot sin skånska kusin Pia.
Mellan varven ställer han frågor till mig och som genom ett mirakel svarar jag genast rätt på frågorna och då blir det aningen dålig stämning i familjen .., för själv har han svarat fel.

Och så tänder jag ett ljus i det stora vita fatet där alla snäckorna trängs.
Där ligger ett tyghjärta från Skåne, en liten fågel i plåt som har kraschlandat ..., och kapten Haddock och hans hund har ramlat omkull, eller kanske inte ens stigit upp ännu.
Tulpanerna sjunger på sista versen.

Ledig fredag innebär tidningsläsande!
Jag hittar en intressant artikel i Dagens Industri; det handlar om Ai Weiwei, den kinesiske arkitekten/konstnären/regimkritikern, men mest förtjust är jag i hur uppslaget har redigerats. Fotografiet (eller fotografierna, allesammans i det här reportaget) är i mina ögon ursnyggt, men man får leta länge, länge för att se vem som har tagit bilden; nämligen Jack Mikrut.
Det är ju inte särskilt respektfullt mot fotografen, tycker jag.

Text och bild: Bengt Blom

En fredagmorgon i slutet av februari, ja, då kan man således läsa om en kinesisk regimkritiker .., man kan också läsa om fasorna i Ukraina .., man kan läsa upprörda insändare ...,(någon är trött på pensionärsgnäll, en annan tar sig an grisarnas liv och leverne ...), och på sidan 21 står att läsa om en tioårig norsk pojke som för andra gången kört bil, ja, förra gången hade han sin 18 månader gamla (eller unga) lillasyster med i bilen!

Man kan också läsa om den smalnäbbade nötkråkan som i dagarna har besökt Lidingö.
Sånt tycker jag om.
Blandningen.
Dödsannonserna läser jag också, såklart.
Henrik, Bengt-Olof, Inger, Vera, Stellan och Jan har fått egna eftermälen.
Tänk, en dag ska man ha sin egen runa i någon tidning.
Jag tror att jag ska ha ett fönster på min.
Dagens fönster.
Det allra sista fönstret.
Versen har jag redan bestämt och visat pv.
Jag klippte ut den och har lagt den i väggklockans inre.
Så här lyder den:
"Man ska inte skada andra
man ska alltid bjuda till,
men för övrigt kan man göra
vad man vill".
(Kamomillalagen).

Filmtips finns det också och här är två filmer som jag gärna vill se.
Den på bilden här ovanför är finsk.

Och den här ska jag också försöka att få fatt i!

Efter tidningsbläddrandet går jag ut i hallen och upptäcker mina älsklingssandaler, där sanden från i somras ännu finns kvar på remmarna. 

Precis som i Ystad i min lilla 1:a, ska jag be pv sätta upp en vacker krok, så kan jag hänga upp sandalerna på väggen. 

Å, vad jag tycker att dom är vackra!

Om någon skulle be mig peka ut nånting som jag har köpt som verkligen var ett JÄTTEBRA

köp, då skulle jag ta personen i fråga, gå ut i hallen och visa på den här finurliga lilla kvistbiten som någon har gjort och så skulle jag säga hur bra den är! 

Den inhandlades i Hemslöjdsbutiken här i Halmstad, expediten hade kanske vaknat på fel sida eller oroade sig för dagens äventyr, det var knappt att hon svarade på tilltal, men själva grejen var bra.

Det är två kvistar på själva pinnen och så har slöjdaren skalat av det yttre, snidat lite och målat det hela. 

Jag älskar den! 

Här hänger vi viktiga-nycklar och lite annat .., och nu har pv - när han igår klöv ved - hittat en liknande historia, men med fler kvistar som sticker ut, så den ska jag försöka fixa till och så kan vi hänga hundkopplet och lite annat på den. 

Ja, nu vet ni.

Och som vanligt får den som orkat läsa hit ner, en låtsasmedalj!

Dagens fönster ...

Moster Gunvor i späd ålder ...

Från kusindottern Lotha kommer flera gamla, svartvita bilder.

"Vet du vilka barnen på bilderna är ...?`" skriver hon.

Nej, det vet jag inte .., men bilden griper tag i hjärteroten .., och jag tror att den lilla tösen sitter på trappan hos mormor i Dikanäs.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa i veckan är att jag fortfarande är så taggad att hålla mig till LCHF och att jag redan känner att jag mår så mycket bättre.

Piggare på dagen, sover bättre på natten och mindre om midjan.

Tack “syster Ratched” (också känd som diabetessköterskan på vårdcentralen)!

Kram
Ann

PS Bilden har jag lånat här.
Den visar Louise Fletcher i rollen som syster Ratched i filmen “Gökboet”.Ds.

// Elisabet säger: den filmen har jag nog sett tio gånger - minst! -.
Så många bra skådespelare i en och samma film .., det trodde jag inte var möjligt att finna!

Kärlek ...

I två timmar har han suttit där och spanat ner mot vägen till.

Han väntar på Alice, en brun labrador.

Behöver jag säga att Alice löper just nu ...?

Veckans Det Bästa ...

Jo, men vi hinner nog med en sväng till .., om vi har dragning på lördag mitt på dagen.

Här är vinsten!

De allra mest ljuvliga vykort - modell större - eller kort perfketa att rama in och med så mycket känsla av Bohuslän!

Om jag minns rätt, så var det Monica i Lysekil som stod för den här vinsten?
Nej, det var det inte.

Minns jag fel, så rätta mig gärna!

Vill ni vara med i lotteriet, så är det bråttom!

Dragning på lördag någon gång.

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com.

Välkomna vänner!

Torsdagsfönstret ...

... kommer från Arvidsjaur, på den tiden när herr Jonsson bodde just där.

Nu har han varit ute på vift igen (läs: till Bangkok Hospital) och tänk, om den mannen kunde lära sig att ta det lite lugnt.

Bilden här ovan, är helt och hållet Guys egen.

Till hans förtret kapade jag bort mer än halva bilden, då, när den skulle in på min sida .., och då blev herr Jonsson lite puttrig, ja, det blev aningen dålig stämning ,-)

Krya nu på dig, Guy!

Jag ska aldrig mera vara olydig.

Tror jag.

Å, det finns hopp! 

Om mänskligheten, menar jag.

Första lediga dagen ...

Ja, inte någonsin, men av den här veckans tre-på-raken.

Vad gör vi då, herr pensionatsvärden (som har sportlov) och jag själv?

Jo, ser på OS-sändningar så ögonen nästan går i kors!
Det är storslalom, curling, sprintstafett, hockey, curling igen .., och mellan varven tar jag bilen och åker till friherrinnan Lena som har en symaskin - vilket vi inte har - och där, sittandes i hennes hemtrevliga matsal, försöker jag laga mina anorakar (om det nu heter så ...), så gott det går.

Lena sitter mitt emot mig och ler lite.

Jodå, jag förstår .. hon tycker förmodligen att jag inte är så värst noggrann och det är jag ju inte heller, men det viktiga är att det håller ihop lite.

Efteråt bjuder hon på kaffe och lite hembakt .., katten Ozzie  - som är en riktigt Fin Katt med Ursprung, hoppar upp i mattes knä -, å, så fin han är .., med trekantigt huvud och vackra ögon, och i en annan fåtölj ligger husets hund, Shejk.

Så där sitter vi en stund, allt medan Finland vinner över Ryssland i hockeyn (vilken sorg och bedrövelse för det ryska folket ....) och vi pratar lite om hur det är att vara pensionär, (underbart!" säger Lena) ..., vi pratar  också om katter och hundar, om Ingemar Stenmark och Stig Strand .., om småbarn och den för dagen eländiga dimman ..., och Lena, som har havet på andra sidan vägen, berättar att hon såg en fiskmås idag.
Årets första.

"Den gick här på gräsmattan ...", säger hon.

Sen åker jag hemåt i dimman.
Det är knappt att jag ser vägen ..., än mindre havet.

Som på bilden såg det ut.
Ja, ser det ut ännu.

Onsdagsfönstret ...

Hej Elisabet!

Var nyss ute på en promenad och hade kameran i fickan.

Gick förbi Öppna förskolan och knäppte en bild på ett av deras fönster (som sitter under större fönster) Lite vingt och snett, men kanske, kanske kan du använda den.

Det ser ut som om det i bakgrunden (övre fönstret) är ett litet kök och jag gissar att tåget är ett tåg som används med tända ljus om någon fyller år. 

Senaste det användes så var det till en treåring av ljusen att döma.

Lundafarmor.

//Tack snälla, rara! säger jag.Och ler åt uttrycket "vingt" och snett. Det här med dialekter är så underbart! Hemma i Västerbotten säger man "vint och snett", jag undrar var gränsen för det bytet börjar? Vad säger ni andra?

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Hej

Vet att veckan precis börjat men inget slår Oslobesöket i alla fall.
Underbara dagar med den lilla och förstås den stora med.
Blir svårare och svårare att åka hem.

Tur att solen lös igår på hemfärden.
Just detta att hon pratar norska är så otroligt gulligt och pratar gör hon hela tiden!❤️
Kanske ett arv från gammelmormor och mormor.

Ha det gott i Sälen .
Kram Babsan

Dag två av tre ...

En i familjen har sportlov - sågar och klyver ved -, tar harry till underbara Anita för kloklippning (kostar 20 kronor och det är inte långt ifrån att harry sträcker fram tassen .., "så där ja, varsågod och klipp!") och själv fixar jag rårakesmet som blir alldeles för lös och vattnig (den där zucchinin till extrapris hade kunnat undvaras ...) och så står jag där vid arbetsbänken och  tittar ut på alla småfåglarna som flyger av och an och ibland i skräck-flaxar iväg i samlad tropp - det är väl nån rovfågel som skrämt dem .., och jag tänker att detta, att kunna titta ut (om det så är på en husvagn som ska säljas och en vedhög som kanske inte är direkt prydlig) .., det är ändå så härligt.

Man blir jordad.

Och snart stundar jobb.
Två till åtta.
Tidningar som kommer och andra som ska returneras .., läskpallar som helst ska hinnas tas om hand .., mejeriet och kassan och kanske avlösning i charken, men bara kanske?

Det här är veckans näst sista arbetsdag.
Nästa är på lördag.
Sen bär det av.

Underbara vänner ska bo i det gula huset och ta hand om sigge nilsson och se till att allt är som det ska. Men harry, han får följa med.

Konstigheter ...

Flera gånger har jag drömt samma sak; att jag kommer till en stad där det finns ett slags torg med en moské i närheten. Jag känner omedelbart igen mig. Allt känns bekant.

Natten mot idag drömmer jag att vi är på nån slags semester och pv är med och vi kommer då till just det här torget, men nu kommer vi från ett motsatt håll och det känns  helt annorlunda - det är betydligt mindre -, och i drömmen säger jag då ..."så underligt, du vet Thomas, det är det här torget jag har drömt om förut, då var det mycket större!"

I drömmen berättar jag alltså om tidigare drömmar.

Man kan undra över hur många parallella liv man egentligen har.

Det är vad jag filurar på den här grådisiga morgonen i februari.

Det bästa för Ingela i Ystad ...

Det är att jag och min kollega har slutfört konstprojektet på självaste alla hjärtans dag. Vi har överlämnat checken på 2861 Skr till Ronald Mac Donalds barnsjukhus i Lund samt blommor och en tavla som kommer att pryda avdelningen.

Att se stoltheten i mina brukares ögon och tacksamheten i Carina Wittströms leende var betalning nog för allt slit.

Nu kan avdelningen köpa in nödvändiga saker för att sjuka barn skall glömma sin sjukdom för en stund och tillsammans med föräldrar glädjas om bara för någon minut.

kram från Ingela i Ystad

Dagens fönster ...

"En del av utsikten från mitt köksfönster här i Göksvalla ...", skriver fönsterfångerskan.

Det var Ulrika det.

Tack snälla! säger jag.

Utflykt till paradiset ...

Ägg måste vi ha med oss till Sälen, så jag tar bilen och kör till Ugglarp, ja, en bit norr om Västergård - där vi tidigare köpt ägg - lite mer norrut bara, och där, väl synlig från vägen, syns en skylt som berättar om glada och frigående hönor och jag svänger in och kör tills vägen tar slut och en pil med texten "ÄGG"  visar var man ska parkera.
Jaha, ja.
Från lagården hörs ett stillsamt kackel .., och i solgasset - mot söderväggen - ligger hönor och gottar sig solen.
En man och kvinna är ute i samma ärende som jag själv..., turister .., det är knappt att dom hälsar.

 

Ett flak kostar 50 kronor .., vill man köpa styckeägg, blir det 2 kronor stycket.

När jag lägger in äggflaket i bagaget, hör jag ett våldsamt brääääkande från en öppen lagårdsbyggnad intill. Lamm! tänker jag .., och går försiktigt i lervällingen .., tänker att jag får inte fördärva min anorak eller bryta handleden .., och där inne vimlar det av små nyfödda lamm och ägaren till det hela är en man i 45-årsåldern kanske och vi blir stående ett bra tag och pratar om hur det är att föda upp såna här godingar!

Om han trivs med sitt jobb?

Ja!

Femtio kilo  ska lammen väga när det är dags för slakt.
Lite dåligt samvete får jag allt, men är glad över att djur ändå kan ha det så här bra.
Det brääääks och jag ser en tacka på väg att föda sitt andra lamm för dagen .., på små höbalar skuttar veckogamla krabater och puttar på varandra!
Och den mörka damen, hon var den enda som vågade sig fram.
Hej på dig du! sa jag.

Och en bit därifrån står tackor som väntar på att föda.
Dom är liksom på mödravårdscentralen och ska inte ha småttingar förrän om några veckor.

Tänk, när jag åker hemåt, är jag helt salig .., och harry vet inte till sig och noooooosar på mattes händer och under skorna .., vad är nu detta .., var har matte varit!

Kärlek i en kartong ....

"Jag är den sortens människa som önskar att det fanns någon form av diplom eller medalj som under stela och militäriska former kunde utdelas till folk jag tycker om. Så att jag slapp visa känslor och blotta mig och bli mjuk".

Så skriver en klok ung dam på Facebook.

Ja, man kan visa känslor på många olika sätt.

Själv är jag ju inte den där "å, jag-älskar-dig-så-jag-kan-dö!"-typen.

Tyvärr.

Men jag köpte en semla till pv idag.

Vad alla män (och kvinnor borde veta ...):

Så här skriver underbara Eivor Jonsson i Adak, utanför Malå, på sin Facebooksida.

"Häromdan fick jag uppleva att en man reste sig från bordet när jag skulle sätta mig. En sån artighet har jag aldrig tidigare fått uppleva. Vilken härlig känsla det var. Fram för mer artighet mot varandra.!"

Och jag håller med.
En av de egenskaper jag tycker allra, allra bäst om hos pv, det är att han är så otroligt artig.