Om skatan ....
Tycker jag om Svens tankar (och akvareller ..?)
Ja. Verkligen.
Här finns en länk till hans funderingar.
lördag 28 augusti 2021
"Men var kommer du ifrån ...?"
"Det var trevligt med bloggserien om var folk kommer ifrån! Jag tror inte jag var med då. Men nu befinner jag mig där jag kommer ifrån, och när jag cyklade förbi den här stenen i morse tänkte jag att den kan få vara vägmärket!
Ungefär tre kilometer nordost om den är jag uppvuxen. På landet, mitt i Skåne om man ser från ost- och västkusten, ett par mil söder om mitten i nord-sydlig riktning.
Norrut ser man så långt som TV-masten i Hörby, söderut ser man Romeleåsen om det är fri sikt.
Hela tiden från att jag kom hem från BB tills att jag började på universitetet har jag bott här, först i ett hus mina föräldrar hyrde, och sedan i det hus de köpte och flyttade till i början av 1970-talet. Omgiven av hästar och familj, alltid. De första tjugofem åren jag inte bodde här längtade jag alltid i djupet av mitt hjärta hit. De senaste fem åren har det gått över. Annannan."
//Elisabet skriver: här en länk till ett alldeles underbart inlägg som hon skrivit!
torsdag 26 augusti 2021
Kväller ....
Två sprutor och förhoppningsvis antikroppar, nej, jag tror mest på förkylning, men ändå letar jag här på bloggen efter inlägg för att se hur det hela började, då, när vi var så sjuka. Det visar sig att jag har tagit bort det mesta från dom veckorna - varför vet jag inte riktigt -, men på Instagram, bland mina sju miljoner inlägg, där kan jag följa förloppet från dag 1.
Vad står där?
Jo, jag läser om trettionio graders feber och mer än så och total orkeslöshet.
Illamående.
Värk i hela kroppen.
En förlamande trötthet.
Till sist orkar jag inte ens skriva ett enda litet inlägg och då förstår man ju att då var det illa ställt.
Och så fortsätter det framåt .., efter några dagar med syrgas på infektionskliniken börjar krafterna återvända, men jag är nästan konstant ledsen .., gråter när jag talar med min syster i Skåne eller med barnen och en sköterska frågar om jag kanske vill ha kontakt med en präst?
Jag tackar nej.
Nästan sex månader senare - ikväll alltså, när jag skrollar mig fram på instagram - upptäcker jag från den tiden hundratals vänliga och uppmuntrande kommentarer vilka aldrig blev besvarade - förmodligen orkade jag inte - och när jag väl kom hem, var jag i sån mental obalans och hjärnan hängde inte alls med.
Inte själen heller, för den delen.
Och det varade länge.
Bilden här ovanför, den passar så bra till det hela, för ungefär så kändes det.
Som om man hade blivit ett "sten-skravel" som vi säger hemma.
Total oreda inombords.
Nu tycker jag mig må bra, förutom andfåddheten. Rent omöjligt är det att ta längre promenader och uppförsbackar är ett elände.
Kanske blir det bättre?
Nåväl.
Vad jag tänkte säga - eller skriva - det var att efter att ikväll ha läst alla kommentarer, så vill jag till er som tittar in här säga ett stort och innerligt tack för dom där oändligt vänliga hälsningarna som betydde så mycket! Kanske har jag redan tackat, men det må i så fall vara hänt.
Det var som att .., ja, som att vara inbäddad i värme.
Och nu ska jag titta lite på min favoritfilm, italienska Cinema Paradiso som visas på tv.
"Men var kommer du ifrån ... nr 2."
Just idag, torsdag, ska Bert genomgå en ablation på Universitetssjukhuset i Umeå och då passar det ju bra med hans bidrag från juli 2015. Och lycka till Bert och hoppas att du nu slipper allt flimmer. (Tummen är hans .., från ett annat inlägg när vi skulle visa hur mycket vi kunde böja vår tumme).
Ja, var kommer jag ifrån? Det kan man undra. Född i Boden, men flyttade till Kiruna innan jag var året. Pappa var journalist och hade fått jobb på tidningens lokalredaktion där.
Vi blev kvar tills jag fyllde 6, då lasset och pappas jobb blev luleåredaktionen. Jag började skolan året efter. Det var Norra Örnässkolan de två första, och sedan Lövskataskolan från och med trean.
Mamma var hemmafru och vi bodde fem personer i en trea på Krongårdsringen. Mina två systrar var 7 resp 9 år äldre än jag, så när vi efter 6 år i Luleå flyttade till Kiruna igen, så stannade de kvar i egen lägenhet. De hade fått jobb då.
I Kiruna började jag i sjätte klass, var alltså tolv år. Hade min nuvarande kollegas, Anna, pappa i svenska i Centralskolan. Men där blev jag ju bara ett år, eftersom det därefter blev realskola. Jättenervös eftersom jag sökt till fyrårig realskola, men blev placerade i treårig, eftersom jag hade så bra betyg.
Ungdom och tonår gick väldigt fort och så småningom började jag gymnasiet, Handels med språklig inriktning. Det innebar två år i Kiruna och sedan var det dags för Luleå igen, då jag var tvungen att flytta ner dit för det sista året och blev inneboende hos en av syrrorna.
Efter gymnasiet blev det två år med diverse jobb. Jobbade på tidning, korrekturet och kvällsredaktionen. Vikarierade som lärare, engelska, tyska, franska, stenografi, redovisning, samhällskunskap ... på gymnasienivå, men också på högstadiet i Råneå.
Sen blev det lumpen och sen blev det resebyrå för hela slanten, med jobb i Luleå, Stockholm, Arvidsjaur ....
Så var är jag ifrån?
Jag skulle säga Norrbotten."
Dagens fönster ...
Fönsterhåven är alltid med. Denna gång till Söökojans fyr.
I uthuset på ön, eller heter det ladan… har glaset i fönsterrutan gått sönder. Någon som kraschat det eller?
Jag håvar in det och nu sussar det söderöver.
Turtlan".
//Tack! hojtar jag.
onsdag 25 augusti 2021
"Men var kommer du ifrån ...?"
Hittar ett inlägg från juli 2015 som handlar om just detta .., var man kommer ifrån.
Blir sååå glad när jag läser svaren. Det blir som att läsa en bok. Tänker mig att publicera ett inlägg per dag om just detta och börjar med Ann i Göteborg.
Så här svarade hon - på bilden en liten skånsk tös med dockan i famnen -.
Ruta ett sa...
"Jag är född i Malmö och bodde där tills jag började läsa i Lund 18 år gammal.Vi bodde granne med Folkets Park och där tillbringade jag många timmar på sommarloven. Det var gratis inträde på dagarna och jag och min kompis Eva bänkade oss framför Barnteatern varje dag. Där visades små pjäser och akrobatik och danser. Sen gick vi hem och härmade allt på gårdens gräsmatta.
Vi bodde överst i ett 4-våningshus och i vår trappa bodde fru Dahlskog, som hade astma och ändå rökte Havanna II-cigarrer, som jag brukade springa till Brobergs tobaksaffär och köpa åt henne. Hon var skvallertanten i huset och hade alltid dörren öppen lite grand så att hon skulle hålla koll på alla. Cigarrlukten gick rakt ut i trappan och pappa retade sig så på detta och hostade alltid lite extra när han gick förbi hennes dörr!
Under henne bodde snälla tant Kjellberg. Hennes man jobbade på Hemmets Journal och de fick hem Kalle Anka-tidningen innan den kom ut i affärerna. Jag fick alltid låna och läsa dem innan de gav dem till sina barnbarn, om jag lovade att läsa försiktigt! Och det gjorde jag!
På första våningen bodde en ilsken tant om inte tyckte om barn och som kastade vatten på oss om vi lekte för nära hennes fönster.
Jag är ju endabarn, men hade många lekkamrater på gårdarna i kvarteret. En, kompisen Eva, har jag hittat igen på Facebook och nu håller vi kontakten. Hon bor kvar i Malmö!
Från studierna i Lund bar det av till Göteborg och här stannar jag nog!"
Mitt i veckan ....
Idag mulet och rejält blåsigt.
2. Lånade den här boken på Harplinge bibliotek och sååå läsvärd den är! Fyra generationer bakåt bara .., och människor på olika ställen i vårt land - inte minst i Norr, - och Västerbotten - hade inget att äta.
Ska för en gångs skull f ö r s ö k a att fatta mig kort.
1. Igår hämtade vi den bil som pv har leasat på tre år - en Kia e-Niro elmodell - alltså inte hybrid. Såå stressad jag varit över detta .., tänkte att det skulle bli krångligt att lära sig alla finesser, men det har gått bra. Jag t.om backade ner mot Ejdervägen.
Och vi har lyckats ställa in SR:s favoritkanaler.
Frös och svalt. Här en recension av boken.
3. Här en bild, tagen igårkväll när jag gått i säng, men man får ju ändå ett hum om vad det handlar om.
3. Här en bild, tagen igårkväll när jag gått i säng, men man får ju ändå ett hum om vad det handlar om.
4. Flera bad i Skallkroken igår. Fika hos Eva och hennes halvlånge man. Charlie Watts i Rolling Stones finns inte längre. Jag föredrog Beatles, men efter femtio vände det - då tyckte jag att Rolling Stones var underbara!
Och helvetet på jorden torde väl just nu vara Afghanistan. Stackars kvinnor och barn! I Gästrikland ska det komma ännu mera regn, men här hos oss, ska solen visa sig klockan två idag, allt enligt SMHI! Sist av allt, i detta inte så korta inlägg, rekommenderar jag varmt veckans avsnitt av Europapodden, som i mångt och mycket handlar om det tyska valet.
Dagens fönster ....
Tack ellem! säger jag.
tisdag 24 augusti 2021
måndag 23 augusti 2021
Bilder från helgen som gick ...
Pv som har ett jobb att sköta, ansluter med tåg senare på kvällen. Innan dess har jag hämtat minstingen på dagis. "Maaamor! Maaaamor" ropar han.
Tänk, att få bli marmor vid sextiosju års ålder, vilken glädje.
Vi går till lekparken, till Icabutiken, vi ser en grävmaskin och fyra stora, svarta råkor som kivas om ett äpple ..., vi köper Piggelinglass och det är varmt och skönt ute!
Inne kommer Briotåget fram och bäst är det lilla batteridrivna loket.
Ett litet parasoll och två ljus på en sockerkaka, jodå, det väcker glädje.
Mer behövs inte ibland.
Plättar med hallonsylt till lunch.
Och glass med blåbär och färska hallon på kvällen.
Vid tretiden på lördagen blir det bad i lilla sjön någon mil hemifrån.
Så underbart fint där var och tre badstegar på den här bryggan, det tycker jag är kanon!
Där fanns ytterligare två bryggor och även ett litet hopptorn!
På söndag vänder vi kosan norrut - hemåt -.
Skippar E6:an och tar kustvägen (underbart vacker är den!!) och landskapet är böljande med åkrar och ängar och där är stora lagårdar och i en by: en hel radda med vackra postlådor!
Där är vi nästan i Torekov.
Där har åtminstone jag själv enbart varit sommartid - då med båten - och nu, när det inte är högsäsong är där betydligt mindre trängsel nere i hamnen. Jo, där ligger segelbåtar och vi ser en barbröstad herre behagligt utsträckt i sittbrunnen och det är v a r m t .., där kommer en äldre dam i vit-skär badrock gåendes till bryggan .., och där är motorcyklister på rad och där är cyklister i alla åldrar (mest äldre).
Bilden är inte min, den är från Wikipedia.
Torekovs kyrka ligger ganska högt och när man seglar är tornet ett perfekt landmärke som ibland syns redan när man passerar Tylösand!
"Titta Elisabet, nu skymtar man kyrktornet i Torekov!" brukar pv säga och då tror jag att vi är nära .., jaha, går det så fort? Det gör det i n t e.
Där - i Torekov - stannar vi till.
Och hjälp, vilken vacker kyrkogård där är!
Jag har flera gånger här på bloggen berättat om hur påhittigt och konstnärligt utformad t.ex Harplinge kyrkogård är, men här faller jag handlöst - ja, pladask - och inte för det påhittiga och pyntade, utan för det enkla.
Gamla gravstenar är inmurade i ..., ja, i själva muren och det blir såååå vackert i all sin enkelhet.
Och titta, så vackra dom små bladen är!
Lilla Ellen Amanda Nilsson från Waregården fick inget långt liv.
Och att havet har erbjudit många arbetstillfällen under årens lopp, därom råder inga tvivel.
Ett annorlunda typsnitt hos familjen Bengtson med ett s.
En skeppare med familj och jag slås av hur gamla många ändå blev.
Och familjen Möllers son Gösta som drunknade i Atlanten.
En lotsförman och ännu ett annorlunda typsnitt.
På bilden syns tre olika ... och på gravstenen uppe till höger, där ser man att kvinnan som dog före sin man, hennes namn kommer inte längst upp på stenen, utan där hamnar hennes man Algot.
Så var det på många stenar.
Väntar man med att skriva in allas namn, eller skrivs kvinnans namn in först, men längre n er på stenen?
Sist av allt: här kommer tre gravstenar som skuttade rakt in i mitt hjärta.
Det här är en.
Vän av ordning tänker väl att det borde stå "vår pappa", men det struntade barnen i.
Jag med.
Det här en annan vacker sten. När jag googlade på efternamnet som lät bekant, upptäckte jag att det var artisten Stakka Bos far, Hans Renck.
Så vanvettigt vacker! Och stenar som jag tycker så mycket om!
Och små blommor.
Minst lika fin - men på ett annat sätt - var den här som fanns intill.
Kanske hans hustru, ja, jag vet inte.
Jo, så var det.
Född i Karlskoga.
Sjuksköterska.
På väg hem funderade jag hur i all världens dagar man fäst själva stenen, men när jag förstorar bilden ser jag ju. Om man nu inte strös ut i havet, som jag har velat, då skulle jag vilja att min aska fanns under en sån sten.
Så mjukt och fint.
Det här var en kyrkogård som verkligen tilltalar mig.
På något sätt så v ä r d i g.
Inget krusidull.
(Och då menar jag inte att det är nåt fel på t.ex. Harplinge, det är väl helt enkelt en smaksak).
Dagens fönster ...
För några dagar sedan grubblade jag mig halvt galen .., ja, men vad var det den unge pojken hette som vi - ett antal bloggvänner - hjälpte till en bättre framtid, i alla fall till ett yrke? Han blev bilmekaniker.
S o m vi letade i minnets arkiv, pv och jag själv!
Till slut ringde jag till Guy i Arvidsjaur - det var ju han som var länken till alltsammans - och vips, hade allt löst sig!! Pojken kallades Em, men det egentliga namnet var Winai och enligt det Guy fått fram, så arbetar Em som bilmekaniker inom försvaret - en trygg anställning -.
Härligt!
Så roligt det var att höra Guys trygga stämma! Och av bara farten kom tre fönsterbidrag susande genom rymden och landade i min inkorg. Det här är ett av dem.
torsdag 19 augusti 2021
Torsdag ....
Jag ser stjärna på stjärna på himlavalvet och det är så vackert, så vackert!
Kommer hem. Ringer till friherrinnan och hör hur det är med henne.
Vid tiotiden tar jag harry på hästhage-rundan. Får som vanligt pausa på någon sten .., då det känns som om lungorna ska hoppa ur kroppen, men den där pausen är livgivande på så många sätt. Och harry sätter sig intill och spanar ut över nejden.
Vi ser en liten kanin skutta iväg.
Jo, liiite bättre, säger hon som ska ha kaffegäster idag.
Sen ringer telefonen.
Det är från sjukhuset och den vänliga arbetsterapeuten Annika .., och hon har talat med kirurgen som lagade min vänsterhand och Annika säger att "så här ska du inte behöva ha det .., läkaren säger att du kommer att kallas till röntgen".
Jag blir så glad så jag nästan börjar att gråta.
Under en veckas tid har jag fört dagbok över hur ont jag har haft .., jag har t.om ritat av handen och armen och prickat in var det varit som värst.
Kanske visar det sig att allt är helt okej, men då vet jag ju det.
Då är det väl nerver som kommit i kläm eller spökar på något vis?
Och för övrigt?
Tänker ofta på dom afghanska männen vilka klättrade upp på det amerikanska flygplanet och naturligtvis föll av och ner mot marken till en säker död. Men gode tid, så hemskt och vad t ä n k t e dom på .., eller tänkte dom inte alls .., var desperationen så stor?
Kanske trodde dom inte att planet skulle starta?
I något nyhetsprogram - eller på sociala medier - såg jag en ung afghansk tös gråta hejdlöst, i förtvivlan över att talibanerna tagit över. Hon ville ju så gärna studera vidare och nu kanske allt skulle bli som förr .., att flickor hålls hemma och gifts bort!
Sånt kan man tänka på där man sitter i hästhagen och tittar på en liten kanin.
Dagens fönster ....
Men jag gör ett försök. Här är länken. Tack! säger jag.
onsdag 18 augusti 2021
Idag ....
Nåt så otroligt charmigt!
Så fint!
Mera glädje! Sigurd Melin från Hälsingland, är en påhittig man. Titta, vad han har kommit på! Med hjälp av dom här röda plastgrejerna leds vattnet bort från husväggar och annat, men det fungerar förstås bäst när där finns någonstans att fösa iväg vattenmassorna!
Här kan man läsa om denne klurige man. Bilden är från Aftonbladet.
Och stackars människor i Gävle och Dalarna där det nu regnat kopiösa mängder och källare och viadukter svämmar över. "Husägarna får sköta sig själva ..., vi prioriterar viktiga byggnader", sas det och jag hajade till. Men det är klart .. att få en pump i källaren när vattnet utanför huset står halvmeter högt .., vad ska man göra av det upp-pumpade vattnet? Det kommer ju in lika fort.
Arma människor!
Det har varit regn mest hela dagen idag - det är bara frågan om det är mer eller mindre nederbörd - och mellan en av regnskurarna hann i alla fall mannen som jag kallar för "den halvlånge" (född och uppvuxen i Halmstad, vi körde förbi hans barndomshem på Furet igår) och pv forsla bort resterna av den idegran som sågats ner.
Sen blev det kaffe.
Onsdagsfönstret ...
Vilken utsikt det var och det är som alltid så .., att närheten till vatten får i alla fall mig på fall. Det är ingen gräsmatta på marken, utan det är ett tak med mossa ..., sånt kan ju bli så himla fint!
tisdag 17 augusti 2021
Lite kulturell, men bara lite ...
Därefter blir det till att spankulera omkring och ta sig an konstverken.
I ett helt rum finns mängder av Irving Penn´s bilder; många liknande den här ovanför. Men hur proffsiga såna här bilder än är, säger dom mig egentligen ingenting.
En vacker kvinna - ja - men inget mera.
Det gjorde däremot den här - av samme fotograf - även om jag inte skulle vilja ha den på väggen kanske.
För att inte tala om den här målningen!
Konstnärens namn är Eva Waller (f. 1949) och titeln är "Porträtt av en liten flicka".
Och den här .., som jag upptäcker i ett häfte om en av Halmstadgruppens medlemmar, nämligen Erik Olson (med ett s).
I lilla butiken finns affischer och annat att inhandla och jag köper bums ett exemplar av Mona Johansson. Så roligt att hon på varje kopia skrivit en snutt. Och alla som har haft - eller har kattungar - vet att då vimlar det minsann av lyckostunder.
Ja, jag köper även den här.
Snäll med igelkotten Nikodemus var hon också Mona .., han får vatten eller mjölk från "hjärtefatet". I en artikel från Hallands Nyheter i december 2013 kan man läsa följande: "Mona Johansson bodde i Göteborg, men under trettio år tillbringade hon sina somrar i Varberg. Hon var ett vanligt inslag på Varbergs torg där hon stod och sålde sina verk, gärna med lite naivistiska motiv från Varberg".
I väntan på att pv ska hämta mig, går jag en sväng i omgivningarna. Där är en gångväg längs Nissan och på andra sidan finns bostäder - precis på samma sätt som norra hamnen i Helsingborg eller västra hamnen i Malmö.
Klistermärken förstås.
Från någon av våningarna ovanför entrén, vänder jag ryggen åt konstverken och ställer mig och tittar ut över Nissan och framför allt på dom underbara rabatterna nere vid "gårdsplanen", om man kan kalla det för ett sånt.
I en liten vas på disken finns små blommor, plockade från rabatterna.
Sååå fint!
Frånsett ett krigsmuseum i London, har jag nog aldrig besökt ett museum utan att i deras - ofta små butiker - ha köpt några kort. Samma sak nu!
Nu blev det sex kort, plus ett litet häfte om Halmstadgruppen - det är den längst till höger.
Den ska jag läsa ikväll, tror jag.
Ja, så var det idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)