I början av januari ...

Strålande solsken. Det är ju ändå helt klart så - i alla fall för mig - att ser jag bara skymten av solen under dagen, så känns allt så mycket bättre. 

Ljust blir det också. 

Vid 11-tiden får vi besök av friherrinnan som är prat-kaffesugen och har med sig godis till Harry och en en halv Dajmtårta till kaffet. 

Ecke och Britts son Jonas ansluter också. Det visade sig igår att deras (Ecke och Britts, men egentligen sonen Anders) värmepump havererat och nu skulle Jonas, tillsammans med pv, kontrollera om vattnet frusit. Kanske att det fixar sig. 

Skidåkning kors och tvärs mest hela dagen. Skidskytte och Tour de Ski. 

Ja, det kanske ska bli skönt att återgå till ett mer normalt leverne .., det är likadant varje december/januari, med ett ständigt tv-tittande. 

Och nej, jag har inte hängt ut tvätt på tork, däremot vädrat sängkläderna. Som jag älskar detta påslakan, det som är ännu vackrare på andra sidan. 

I morse, innan jag lämnat sängen, lyssnade jag förstrött till Naturmorgon. Där berättades det om en man i Belarus, ornitologen Viktar Fenchuk, som dömts till två och ett halvt års fängelse för att ha deltagit i en fredlig demonstration och vad fåglar då kan komma att betyda när man sitter inburad. 

1:28:00 in i programmet kan man få lyssna till detta som var så fascinerande!

Juli 2023 ...

Enligt pv - som har bättre minne än jag själv - blev juli en skruttig månad med mycket regn. De tio första dagarna av juli, består till stor del av segling. Vi lämnar Skallkroken, övernattar i Torekov, därefter Viken, Barsebäck och så slutmålet: Limhamn. Möts av sonen med familj som kommer gående på piren och en av dem bär en piratflagga och fyraåringen är sprittig .., skuttar och har sig säger att han vill sova hos oss i båten. "Farmor! Farmor!" ropar han.

Så blir det. Det bestäms att han får sova över.

Flera timmar senare, på kvällen och på väg till båten, får han en rejäl speta i foten. Det ska sägas att det blir ett äventyr att få ut eländet och det är hans pappa som agerar doktor och efteråt, när det hela är överstökat, ber den nu stickbefriade att få gå i säng. 

Han sover i akterruffen hos sin farmor som är jag och när jag ser honom ligga ihopkrupen på min bädd, översköljs jag av kärlek till den där lille killen som är så mjuk och fin. 

På tillbakavägen (efter ett rasta-harry-stopp i Barsebäck) stannar vi till på Ven. Två nätter. Egentligen menar pv att en natt räcker, men jag tycker så mycket om den här lilla hamnen i Bäckviken och vi har en badstege fem meter från båten, bara en sån sak! Danskar och tyskar intill oss. Vänliga och pratglada människor.

När vi lämnar Ven börjar det blåsa upp .., vi tar oss till Torekov och och fyller på diesel och jag tänker att jag någon gång måste övervinna min rädsla och jag ber till Gud om hjälp och det börjar regna och blir dålig sikt - vi ser inte land - men pv är inte alls orolig och säger att det kommer att gå bra och det gör det. Aldrig någonsin har jag varit så lycklig över att komma i land!

Juli månad betyder många besök. Det är Maria och Peter från Upplands Väsby och då ansluter Anders med familj .., det är också Emil med kompisarna William och Elvis - AIK spelar match i Varberg och killarna blir här minst två nätter -. På bilden prat och kortspel i uterummet. 

Helt enkelt underbara ungdomar!

Under en seglats till Torekov, får vi besök av Turtlan och hennes Martin som kommer ombord (endast bryggsegling, men så roligt!) och Anna och Micke dyker upp morgonen därpå, äter frukost med oss vid en bänk alldeles vid kajen och gör oss därefter sällskap hem. Anna och jag själv badar från båten. Micke agerar kapten.

Vilken skillnad i jämförelse med vårt vanliga eremitliv i vintermörker och kyla.

 

Från Bettankax i Skåne kommer en dödsannons, ja, Bettan vet att jag finner det så intressant att studera sådana ., det blir ju som små noveller ibland.

Längst ner i annonsen får gästerna veta vilken klädsel som gäller på begravningen. Jag läste och log och tänkte att denna Inger, hon måtte ha varit en härlig människa!

Så här ser blomlådorna ut i juli månad. Pv har snickrat ihop dem och jag fick välja färg. Om jag säger att jag älskar dem, så är det en underdrift. I slutet av månaden blir min syster i Australien sjuk; hon får vätska i lungorna, är rejält dålig, men repar sig och kommer hem efter någon vecka på sjukhus. Det tackar man för.

Dagens fönster ...

... fångades av min systerdotter, boendes på landet utanför Hörby. 

Helt insnöade har dom varit - och är nog ännu - och så här såg det ut från frukostverandan. 

Genom det fönstret fick husets yngsta invånare klättra ut (Nathalie, 39 år), plums ner i djup snödriva och därefter fösa undan all snö framför ytterdörren och altandörren och så göra en liten stig så dalmatinern kan ta sig ut och kissa!

Tack Rita som visade hur det kan se ut i Skåne en dag i början av januari.

På kylskåpsdörren ...

Lät beställa kylskåpsmagneter hos Önskefoto, baserade på egna bilder. (Ja, upptäckte senare att en av annannans fönsterbilder också kom med!) 

Det finns olika storlekar att välja på - på magneterna alltså - och jag valde de mindre. Aj, aj .., det blev ju nästan som frimärksformat!

Nu sitter somliga av dem på kylskåpsdörren och eftersom kylskåpet besöks tämligen frekvent i det här hushållet ., så blir jag i alla fall glad många gånger. 

Där är ett stort vykort (skickat till mig själv) med grönsaker från marknaden i Riga, plus en skrattande Anders i min lägenhet i Ystad (pratar med någon av systrarna) .., där finns en spanienhälsning från Hilda och Edvin .., där är Annica och Martin på bröllopet .., och där är också en av de sista bilderna som togs på vår hund Linte innan han gick hädan. Han blev nog nio, tio år och var sååå fin.

Dagens fönster ...

Femte januari och solstrålar tar sig in i köket. Det innebär att solen nu svingat sig över åsen och sedan blir allt bara bättre! 

Vilken glädje! 

På väggen sitter den inramade affischen med alla skatorna som intresserat följer katten ..., ja, jag kommer inte ihåg målningens titel, men det var nånting med "likasinnade" eller något sånt. 

Det var Sven Ljungberg som en gång höll i penseln.

Lille Viggo, han tycker att det här, det är en fin tavla! Det tycker jag med.

Juni 2023 ...

I början av juni är pv hamnvakt i Skallkroken. Under en en vecka ska han vara på plats ett antal timmar på eftermiddagen fram tills kvällvakten tar vid. 

Då passar vi på och gör sommarens första övernattning i båten. 

Harry, som till en början legat hos mig i akterruffen, har - utan att jag märkt det - lämnat matte åt sitt öde, krånglat sig upp och sover så gott på bänken bakom "ratten". 

Han sover så djupt .., upptäcker inte att matte ska ta sig förbi honom. 

Älskade, älskade Harry! Så oändligt mycket glädje och kärlek du har givit oss under alla år. 

Mera båtliv! Ett antal båtägare ställer upp och tar med äldre damer och herrar från Kvarnlyckans äldreboende ut till havs! Någon vinschas ombord (och av), andra får hjälp av starka armar och allt går bra!

Till min outsägliga glädje får vi min före detta chef Magnus mamma med ombord, ja, Mange och Bodil följer också med! Åååå, så roligt detta var!

Efteråt blir det grillfest med levande musik; allt anordnas av äldreboendets personal! Heder åt dessa!

Ja, man blir rynkig av mycket sol och jag hade kunnat dölja hals-skrynklet, men gjorde det inte. Man kan förstås få malignt melanom också. 

Solskyddsfaktor 50 används, men inte alltid.

I juni får vi besök av pv:s lillebror Ulf, han som är trummis och har ett stort och varmt hjärta. Skorpion. Spelar och sjunger på äldreboenden och tycker att det ger honom mycket. 

I juni får vi besök av skåningarna och jag tror nog att det allra bästa, det var krabbfisket i Skallkroken.

Maja är den som lever sig mest in i det hela. 

"Här skulle jag kunna stå hela dagen!" säger hon. 

Fyraåringen följer med spänning jakten på stor-krabban ...., ska den hugga på räkan, den som dinglar där på linan?

På midsommarafton 2023 skriver jag så här: 

"Vi bestämmer oss för att gå in i Vikens hamn. Egentligen vill pv bara pausa och rasta Harry, men jag tycker att det är trist med enbart seglatserna .., att komma till ro i en hamn där man inte varit på länge, är ju också en del av semestern. 

Så det gör vi. När focken (det främre seglet)  ska dras in, tjorvar det ihop sig och pv får ta sig fram på däck för att försöka lösa det hela. 

Oj, så båten kränger och har sig! Jag beordras hålla kursen och allt ordnar sig, i alla fall efter en stund. 

Den streckade linjen visar när tjorvet uppenbarade sig. Tänker på ensamseglare .., mannen som vi såg vara uppe på däck igår - ute till havs på sin båt - för att fixa något.

Nu är klockan halv sex. Ska koka potatis till min sill (som inte pv äter) och så blir det allt det andra. Gravad lax, några köttfärsbiffar som blev över .., ja, lite sånt. En riktigt fin Midsommarafton önskar jag den som eventuellt  tittat in här och spatserar mellan bokstäverna! Hoppas att du inte snubblade!"

Kväller .. 

En riktigt fin dag. Soligt. Hög, klar luft. Vindstilla. 

Tog en längre promenad längs havet. Räknade till elva eller tolv svanar, möjligen några ejdrar längre ut. Vid strandkanten och några meter ut i havet låg issörja och skramlade. Slog mig ned på en bänk och satt en bra stund och bara tittade ut över världen. 

Har pratat med Sonja i omgångar. Det har strulat för henne med betalorden med alla räkningar, ja, hon glömde bifoga den med räkningarna. Jag ringer kundtjänst som säger att det ordnar sig, inbetalningskorten kommer åter till henne, bara att fylla in en betalorder och lägga i kuvertet och posta igen. 

När använde jag mig senast av post/plusgiroblanketter? Det känns som hundra år sedan! Och tänk, när man hade checkhäfte eller för den delen resecheckar när det var dags utlandsresor? 

Såå viktigt det var att ens namnteckning stämde och såg exakt likadan ut som den man först skrivit - var det på passet eller på resecheckhandlingen - sånt kanske någon minnesogd läsare kommer ihåg? 

Vi säger till Sonja att vi kommer till henne imorgon, så kan vi skjutsa henne till Ankaret så får hon handla. 

För övrigt mest skidor och hockey idag. Nog är det tur för pv att hans sambo är idrottsintresserad, ty annars hade nog förhållandet kunnat knaka. 

Minus nio grader nu, när klockan är 21.10. Eld i kaminen. 

Dagens fönster ...

Med posten igår kom ett handskrivet brev från Eva i Tyresö och i kuvertet låg även ett vackert konstkort, det som syns här ovanför. "Jag tror att det här passar dig ...", hade Eva skrivit och det kan jag säga, att det gör det verkligen! Konstnärens namn är Maria Wiik  (1853-1928) och målningens titel är "Ensam hemma" och den gjordes 1885.

Om Maria Wiik kan man läsa här.

Ännu en bild av Maria Wiiks sätt att måla. 

Såååå fin! 

"Elsa" heter den här och är den inte helt underbar, så säg?

Maj 2023 ...

I maj blommar körsbärsträden. 

Och gullvivorna - primula veris - som jag tycker så mycket om. 

Ett här-och-nu-fönster kommer från Stockholm, där Pernilla (Båthuspernillla) är på resa med sin dotter. Ett ögonblick fångat i stunden. 

Spireorna har börjat blomma  och på gräsmattan ligger Harry och tar igen sig. 

 I maj tar vi bilen och kör upp till Ekerö för att fira AP:s födelsedag, för övrigt den 47:e. 

Jag  har bakat min nötkake-tårta men i dubbelt format och den kalasar vi på utanför stallet. 

Så enkelt. Så trivsamt!  

I maj fyller även hedgrenskan från Trelleborg år. Jag vet nog ingen som inrett sin besticklåda så finurligt som denna Kerstin. Knivar och gafflar och teskedar och smågafflar ligger skavfötters, nej, det hade jag nog inte kommit på och det säger förstås en hel del om min enkelriktade hjärna. I alla fall  d e n   delen av hjärnan.

Sista dagen i maj är det även födelsedag för mossfolk i Hallsberg! Sååå glad är jag att denna familje-, och levnadsglada och inte minst: stolta pedagog, fortsätter att blogga, trots att det kanske känts tungt när sjukdom kommit i vägen!

Busväder och lite annat. 

Film, t.ex. Igårkväll blev vi fastnaglade vid Kunskapskanalen och dokumentären "Dottern bakom järnridån." 

Det blev rena historielektionen och såå intressant! 

Här kan man ta del av innehållet. 

Eftersom jag backade filmen då pv varit ute med harry, blev det en sen kväll framför tv:n, för att inte säga en sen natt. När klockan var 01:00 .., gick vi till sängs. 

Harry låg för ovanlighetens skulle nära, nära mig .., med nosen mot sidan av min hals. Jag kände hans andedräkt och blev lycklig.

Vaknade vid sjutiden och tänkte att det var ovanligt att inte Sigge kommit jamande och krävt frukost. 

Då hörde jag ett  a v l ä g s e t   jamande som lät annorlunda än vanligt .., lämnade sängen, pv och harry och gick ner, men där var ingen Sigge. Öppnade ytterdörren .., snön yrde och det blåste nåt hemskt och där kom Sigge springande! Det visade sig att kattluckan låst sig på något underligt vis, så där så han inte kunde ta sig in! Förmodligen har han legat inne i garaget i natt, där är det ju i alla fall lä. Nu är den kattluckan fixad och nordöstlig vind gör att den står helt öppen i blåsten, det vill säga, allt det kalla kommer rakt in i pannrummet! Nåja, hellre det än att Sigge inte tar sig in.

April 2023 .... 

I början av april besöker vi Gdansk i Polen. Vi bor på ett härligt hotell (Celestin var namnet, bokades via Booking.com och frukosten var himmelsk!) med en gammal kyrka nästan vägg i vägg med vårt rum och jag, som älskar kyrkklocke-klang, tror mig ha hamnat i paradiset. Pv är väl måttligt lycklig.

Hotellpersonalen är rara och vänliga och i frukostmatsalen arbetar en kvinna - som med sina döttrar visar sig ha flytt från kriget i Ukraina - och nu fått arbete i Polen. 

Kvar i hemlandet är hennes make/barnens pappa. Kanske vid fronten.

Efter frukosten, i hissen på väg till vårt rum, står vi tysta, pv och jag själv. 

I Gdansk tycks det finnas offentliga toaletter nästan överallt. Som här .., i ett vanligt gatuhus och bakom en lucka i entrén - i som en liten bur - sitter en äldre kvinna och virkar, samt tar betalt för besöket. 

Toalettstolen i just det huset, är av dagismodell.

V

På dagarna strosar vi  omkring lite på måfå (trots att kartan är med) och vi tittar in i Mariakyrkan - en av världens största tegelkyrkor byggd i tegel - och där är inne flödar det av ljus! 

Ibland tar vi paus på hotellrummet.

Mannen  som sitter bakom disken i hotellreceptionen är kanske i 50-årsåldern och berättar att han just då läser en bok författad av Herman Lindqvist, en bok som handlar om den svenske kungen Erik den XIV:e.

En av dagarna tar vi lokaltåget till Sopot och går ut på en enormt lång pir och så blir det tåget tillbaka igen. I en termos har vi medhavt kaffe och till detta serverar pv chokladfyllda kex.

Vid ett övergångsställe stannar vi för att släppa fram en brandbil och jag vill ropa högt och tacka alla Polens brandmän, ja, för deras hjälp vid den stora skogsbranden i vårt land, då, 2018.

Jag kan fortfarande börja gråta när jag ser dessa bilder.

Hemma igen. 

April månad är röja-i-slänten-månad.

Och jag plockar in vitsippor. 

Två dagar innan vi reser till Gdansk, blir det kalas för  Elliot som fyller 4 år. 

Det ordnas utomhuskalas i en närliggande park .., hans mamma har fixat en fiskdamm och målat/tecknat så fint på ett gammalt lakan  och 4-åringen är som sin farmor och vill absolut inte stå i centrum och inte att alla kamraterna eller gästerna ska sjunga "Happy Birthday" eller något annat.

Så då slutar vi. 

Det blir ett på alla sätt och vis fint kalas och tacksamheten är gränslös över att ha fått en andra omgång med barnbarn ..., de övriga är 26 och 24 år. Vilken otrolig glädje detta är!

Dagens fönster ....

Det var förra lördagen som annannan var ute och handlade och då - samtidigt - passade på att fånga fönster. 

Ett av dem var detta. 

"Även rörmokare kan ha fina skyltfönster!" stod det under bilden. 

Lika snabbt kom fortsättningen. "Byggfirma är det, inte bara rörmokare."

Tack annannan!

Tisdag ...

Ett sånt här blått ljus var det ofta hemmavid (ja, ni vet var ...), särskilt på vårvintern. 

Men så här var det alltså idag, den 2 januari när jag körde från Slöinge och hem, längs små och större vägar och med vitpudrade åkrar och fält på ömse sidor om vägen. 

Igår grön gräsmatta. Idag snö, men inga mängder. 

Däremot vansinnigt halt. 

I en snäv kurva där vägen var pyttesmal, mötte jag en stor skåpbil med hög hastighet och jag tänkte att nu är det kört, men det var det inte. Att bromsa var ingen idé, jag försökte styra närmare sidan av vägen (det var liksom ingen prutmån) och staketet intill klarade sig, men inte plogpinnen och skåpbilen susade förbi och jag blev alldeles darrig. 

Tänk, att man kan bli så rädd, så där så att kroppen blir alldeles mörbultad efteråt. Oj, så mycket spänning, men enbart under några sekunder bara!

Ingen skidåkning idag. 

Pv tittar på hockeymatcher .. , själv somnade jag på soffan - men inte länge - vi har ätit dillstuvad potatis med gravad lax, alternativt lammstek med potatisgratäng .., rester alltså. 

Den flaska med julmust som jag letat förgäves efter, jag visste ju att den följde med från affären, den hittade pv under rumsbordet och så glad jag blev!

Bäst idag: Besöket på Vårdcentralen i Slöinge och mötet med lillkillen Wilhelm i väntrummet, han som hejade så glatt och glatt presenterade sig och som med spretiga fingrar visade att han nått tre års ålder! 

Ett möte som tog några minuter.

Glädjen sitter i längre än så.

Dagens fönster ...

.... fångades av min systerdotter Rita.

Tack Rita, för att du så ofta tycks ha håven med dig!

Mars 2023 ... 

Den här månaden händer något storslaget .., efter ett enormt velande i färgbutiken i Falkenberg, upptäcker jag en tapet som tar skuttet rakt in i mitt hjärta! 

Den tapeten hamnar i vårt kök. 

Tidigare har där varit en gulaktig variant som nog suttit uppe i säkert tjugo år (det är vad jag tror) och äntligen blir kopparrören som löper längs väggen målade och det blir såå mycket bättre!

Ett stort skåp innehållande glas och assietter får tacka för sig. I underskåpet med två dörrar (utan glas) ligger sådant som man bara vill få undan. Olika slags servetter, gamla ljus i grälla färger, tomtebloss och ljuslyktor. 

När  skåpet, som följde med i husköpet 1988, väl försvinner, upplevs köket så mycket större.

Mars i Halland kan se ut så här. 

Det här är utsikten från köksfönstret och åsen eller kullen går närapå spikrakt uppför och där bakom finns ett antal villor som vi aldrig ser härifrån. 

Vi bor alltså halvvägs upp till åsens topp. 

Men mars månad kan också se ut så här. Definitivt en vårmånad för mig. 

Då har pv åkt Vasaloppet och det kan vara ljuvligt fina dagar. 

I mars kan man upptäckta små blåsippor vid Ecke och Britts stora syrénhäck .., fåglarna börjar kvittra och nog känns det allt som om livet blir lättare att leva.

I slutet av månaden ser min almanacka ut så här. 

Dagens fönster ... 

... speglar sig i dörren till källaren och där står Harry och funderar på om det är inte är dags att gå på promenad .., jo, det är det nog. 

Nytt år idag. 2024.

Konsert från Wien på SVT 2 .., skidåkning tidigare och om en timme, 12.30, så är det nytt skidlopp. 

Tittade på 4:an tidigare idag och den som skriver nyhetsflasharna vilka syns längst ner på bilden (bilden i tv, alltså) hade nog brått. Romarriket stavades rommarriket. Sååå ofta det är felstavat där!)

Och Ryssland har högljutt protesterat mot Ukrainas angrepp på staden Belgorod. Ryssland hävdar att den ukrainska militären siktat in sig på civila mål. 

Sådant sysslar alltså inte Ryssland med. Skenheligt är bara förnamnet.

Februari 2023 ... 

Då tittar jag på en helt underbar film med titeln 45 år och med Charlotte Rampling i en av huvudrollerna. Hon är formidabel! 

En film som verkligen rekommenderas å det varmaste.

"Det är bara en vecka kvar till Kate och Geoff Mercers 45e bröllopsdag och planering för festen är i full gång. Men så landar ett brev till Geoff på farstun."

(Underlig formulering .., på farstun.)

Filmen kan t.ex ses på Youtube eller Viaplay.

Från Babsan i Roslagen kommer en alldeles perfekt korsordspenna (med suddgummi!) och pennan ligger i ett kuvert som är lite trasigt upptill. 

Där har någon vänlig själ på Postnord satt ett klistermärke där man bett om ursäkt för revan och jag tänker att detta är verkligen så omtänksamt.  

Ännu mera post! 

Nu från min namne Elisabet i Helgerum som postat små, små tomatfrön av sorten Ponderosa, vilka - ett halvår senare, ska visa sig bli till mängder med höst-vintertomater!

Så glad man blir! 

I februari får jag även en bild av min systerson Fredrik och hans fru Shae, boendes i Portland i södra Australien. Fredrik var 2 år när flyttlasset lämnade Tomtebogatan i Stockholm och det är inte många gånger han har besökt fädernelandet.

Det är min syster som förärat mig bilden. Fredrik är född 1977 och är min systers enda barn, Shae - som har lockigare hår än jag själv - är betydligt yngre. Båda är ena riktiga friskusar som åker skateboard, surfar och kastar sig utför svarta pister! 

Detta har dock sina risker .., Fredrik har - för inte så länge sedan - ägnat ett par månader åt rehabilitering av sin skadade axel; ja, det var efter en vådlig vurpa på skateboarden.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Turtlan i Karlstad.

"Här kommer ett fönster på årets näst sista dag.
Fångat på ett mysigt matställe på gamla regementsområdet här i staden. Rejäla hus byggda i tegel för mer än 100 år sedan gissar jag.

Gillar att man behållt de spröjsade fönstren. Lika fina titta på inne på restaurangen, som här utifrån.

Där inne kan man äta de ljuvligaste fyllda tortillas.

Gokväller från Turtlan."

//Tack! säger jag. 

Dagens fönster ...

Det gäller att ta vara på julfönstren medan tid är, därför kommer det här med just idag. 

Det var madamen i Porto som var och lördagshandlade och som kände sig utvilad och ostressad! 

Så bra! 

Om ni tittar noga, så skymtar ni fotografen i fönstret! Och av bara farten kommer tre andra fönster med, plus en svärmorstunga, som i Portugal (översatt) heter Sankt Georgs Svärd.  Betydligt trevligare än vår benämning på samma växt!

"Vi har en frodig en som vi ärvt av just min svärmor ..", skriver fönsterfångerskan.

En liten tomte som tittar ut finns också med och man nog tänka sig att en katt - eller flera - finns i lägenheten. (Eller huset). Tack annannan!

Januari 2023 ...

I januari kör vi till Skåne och besöker min äldsta syster Rigmor, hennes dotter Rita och Ritas rödhåriga dotter Nathalie. 

I detta matriarkat finns även Samba, en helt ljuvligt mjuk och fin dalmatiner som är sååå förälskad i Harry. 

Tyvärr är kärleken numera inte besvarad, då Samba - under lek med Harry i trädgården - råkade komma för nära honom så han skrek till; det gjorde ont .., och nu vill han inte leka med henne längre, nej, han drar sig undan. 

Och stackars Samba förstår ingenting. Så länge tröstar hon sig med pv. Honom vill hon sitta nära-nära när vi är på besök.

Den här månaden dör min kusin Barbro, hon som hade bloggen "Mellansystern" och som var den i särklass mest engergiska människa jag kände till. 

Satt hon inte vid vävstolen och vävde mattor, dukar eller som på bilden - gardiner - renoverade hon hus eller målade .., eller universitetsstuderade på distans. Ja, det fanns liksom inga gränser. Barbro blev 69 år.

I januari köper jag en liten akvarell av Gebbe Björkman boendes i Östergötland. Om jag säger att jag älskar den, är det ingen överdrift. Minns jag rätt var detta en björktrast.

Annat som hände i januari var att pv gjorde Anna och Micke sällskap till Dalarna, där det var träningsläger inför Vasaloppet. S o m  han längtade till detta äventyr!