Dagens fönster ...

Och här var det även små fönster i ett större ..., inte illa! 

Tack annannan som tog dig tid!

Bästa på länge ...

Full karutta igår och något mindre sprutt idag. Gjorde en jätteladdning med ratatouille som kommer att bli till många luncher eller middagar, eller möjligen om vi får gäster. 

Och ikväll det längsta badet hittills - på månader - i ett kanske 16-gradigt hav, men utan maneter. Efteråt bestämde vi oss för att plocka fram neoprenhandskarna .., det är som vanligt om händerna jag fryser mest efter ett svalt höstbad. Eller mest? Alltid. 

Så har vi haft Sonja, hennes dotter Maria och hennes tvillingpojkar Alfred och Elliot på lunch/middag, vilket alltid är lika trivsamt. Pojkarna är 12 år och så artiga och vänliga och jag tänkte (och sa) hur roligt det skulle ha varit om deras morfar Gösta varit i livet.

Så kan jag tänka om min egen pappa som knappt hann lära känna sina barnbarn, jo, två av dem, men det har ju tillkommit flera och inte minst barnbarnsbarn . Och när mamma väl kom hem från Bolivia, ja, då hade herr Alzheimer tagit hennes hjärna i besittning och då blev det som det blev.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Turtlan/Annica i Karlstad: 

"Här är ett fönster fångat i Jönköping. Om jag minns rätt någonstans i centrala staden där någon placerat ut en stol. Ganska grått och trist, men ändå ett fönster som håvades in. 

Hälsningar Annica."

//Nej, inte alls grått och trist, jag tyckte genast om det! Lite ruffigt, inte det minsta inställsamt. 

Och de vita bilarna som skymtar, gör sitt till .., liksom grafittin och fönsterblecket. 

Tack! säger jag.

 Kväller i landet Halland ....

I ett badrumsskåp i Skåneland hittade jag en liten medicinburk och på etiketten stod det "För morgonhumöret". S o m  jag log.

Det kan jag säga, att det läkemedlet ska jag be att få utskrivet till mig själv. Helt obegripligt är det att jag känner mig så ur form på morgnarna och jag kan irritera mig på alla möjliga småsaker. Och tyvärr, väldigt ofta på pv. 

Precis så var det idag. 

Vid 11-tiden bjöd den snälle pv på kaffe med tillbehör ute på altanen. Där hade vi flyttat trädgårdsbordet mer bakåt, så där så det inte skulle bli så krångligt för Ecke att ta sig in i uterummet, då, när vi skulle kalasa på surströmming. Mer svängrum, liksom. 

Allt eftersom kaffet inmundigades, blev humöret allt bättre och plötsligt hände något som vi nog sent kommer att glömma. 

Jo, trädgårdsstolen som jag satt i .., den gled iväg på det hala trägolvet och plötsligt (där finns inget staket, utan buskarna är stora och har agerat skydd) hamnade jag - som i slow motion - bland spireabuskarna, med huvudet nästan i backen och med benen rakt upp i vädret! 

Det var inte långt ifrån att pv pinkade på sig av någon slags hysterisk glädje, ja, vid åsynen av sambon .., hon som gjorde totalt fruktlösa försök att ta sig upp. 

"Nä, vi får nog kontakta Jägsells och be dem komma med en lyftkran!" föreslog han och tycktes rent av omåttligt lycklig. 

Efter många försök (tur att pv är stark!) lyckades han få upp mig, men tänk, om han inte hade varit hemma, då hade jag blivit liggande där tills någon människa hört mitt rop på hjälp! Jag satt fast som i en rävsax.

Bilden visar hur det såg ut EFTER baklängesfallet. Tänk er att hela stolen tippade iväg .., jag hade huvudet långt ner och benen riktade mot himlen. 

Måhända var det baklängesfallet som satte sprätt på energin, för den tycktes plötsligt outsinlig. I ett huj putsade jag inalles åtta fönster på utsidan (sex rutor på varje, pv tog de två översta, då han inte litade på att sambon skulle ha särskilt bra balans av att stå på en ranglig trappstege, byggd av honom) och av bara farten tog jag även tvättstugans och gästrummets fönster. 

Och ikväll, innan mörkret föll, tog jag mig an den batteridrivna gräsklipparen i någon halvtimmes tid, då batteriet tackade för sig. 

Nu är det kväller. 

Pv har åkt in till stan på körövning .., jag tittar på Rapport .., lät Vickan smaka naturell yoghurt (tyckte hon om!) .., och kajorna har varit alldeles konstiga idag .., flugit fram och åter i omgångar och känslan var att det var oro i luften 

Tända ljus här i vardagsrummet nu när klockan är lite över 20.00  och tänk, i morgon lär vi ska få upp mot +21 C. 

Jodå, vi hann med att doppa oss även idag, pv rent av två gånger och det händer inte ofta.

En händelserik dag, med andra ord.

Säg till exempel "hon i grön dräkt ..."

Sitter och tittar på Riksmötets öppnande och alla finklädda riksdagsmän och kvinnor - blivande och såna som varit med länge - på väg in till sina platser. Samir Abu Eid och en skåning vars namn jag inte kommer ihåg, är kommentatorer hos SVT och berättar vilka vi ser. 

Problemet är bara att man inte får några ledtrådar, särskilt om ett det är ett obekant namn. Då hade det varit bra om herrarna t.ex sagt "jaha, där till vänster i grön klänning, där kommer *namnet på den det gäller*, så man vet vilka dom menar.

Det var allt. 

Tack för ordet.

Ps .Och inte visste jag att Amanda Lind (Mp), att hennes mamma var från Norsjö, bara 5 mil från Malå. Och ännu mera .., hennes pappa heter Erik Hugo - född i Lycksele - är tydligen kyrkoherde i Malå-Sorsele pastorat. Ds.

Dagens fönster ...

Ett gammalt fönster från Ecke och Britts sommarhus, det som nu ägs av yngste sonen. När bilden togs var det uppenbarligen regnigt - eller hade kanske just slutat att regna -. Idag, på månaden septembers näst sista dag, väntas det bli molnigt men upp till +21 C  ute!! 

Gräsklippning står åtminstone på min agenda.

Och dopp i havet blir det alldeles säkert.

Om filmen ... 

Å, den var hemsk och underbar, allt på en gång. 

Såå mycket elände till en början att jag tänkte att .., nä, detta uthärdar jag inte.

Men ..., så mycket hopp, värme och kärlek också.

Den får nästan en 5:a av mig .., pv hjälper D med matten och kan inte svara just nu. Jag gissar att han kommer att säga en 4:a, eller en stark 3+. Vi får väl se.

Ps. Han sa en 4:a. Ds.

På morgonen ....

Vaknar tidigt, men ligger kvar i sängen och lyssnar förstrött till P1-prat. Det är inte ofta programmet "Ring P1!" får mig att spänna öronen, men programledaren Nicke Nordmark, jag tycker verkligen att han är så sympatisk; kanske beror det på dialekten och hans lugn? 

Vickan har då lämnat platsen intill mig och tagit ett skutt upp på fönsterbrädan. Där ligger hon ihopkurad och tittar ut över den lilla del av världen som är hennes. Ja, så mycket ser hon nog inte .., det är mörkt ute vid sextiden. Fönstret står liiite på glänt.

Pratar med Den Äldsta som idag - för ovanlighetens skull - har ett extrapass på jobbet; ett dagpass. Nu (vid 6-tiden) har hon lämnat Charlie hos Emma och Fabian och är på väg till Karolinska. Dagpasset varar från 07 - 16.30 och hon berättar att timmarna bara  s u s a r  iväg! Samma avdelning (många respiratorpatienter), men ändå så annnorlunda och delvis andra arbetskamrater.

Pv, som tittade på fotbollsmatchen igårkväll (Norge-Portugal ..., nu blev nog din P glad, annannan), ligger nästan en timme längre än sin sambo och vi sitter framför tv:n och det är nyheter och mycket handlar om valet. Jag säger att inte ett dugg förvånad är jag över att Vänsterpartiet väljer Andreas Norlén till talman, ty att sitta med en s-märkt talman/kvinna och berätta om sina tankar och strategier när det gäller samarbete/ministerposter med just S och C, det måste ju kännas hur underligt som helst.

Och Centerpartiet ..? Hur har dom tänkt sig det hela? Det förstår jag inte heller; det är ju stängt åt två håll. Om detta pratar vi ganska ofta, pv och jag själv. 

Bilden - texten kanske vore något för de olika partiledarna just nu - togs när vi var i London och firade min 60-årsdag, ett halvår efter att den inträffat, ja, mer än så, det var just i september och det blev helt underbara dagar tillsammans med Anna, Micke, Maria, Emma, Emmas kompisar, pv förstås och jag själv. Det blev helt enkelt en resa jag aldrig kommer att glömma.

Och det var då som vi var på konsert i Hyde Park och någon (kanske båda?) av döttrarna hade shoppat nya bh:ar ..., och förevisade dem för oss andra. 

Och framåt kvällningen såg det ut så här i parken! Earth Wind and Fire uppträdde och jag var så lycklig så det kändes som om jag skulle gå i små bitar! Det var tiotusentals människor där och på storbildsskärm visades stycken från Albert Hall (Last Night of The Proms) och klickar ni på länken, så förstår ni hur det var.

Måndagsfönstret ...

Ännu en fångst i den portugisiska fönsterhåven - tack annannan -! 

Men jag förstår inte vad dom här järngrejorna är som hänger i hållarna ...., jag får helt enkelt inte ihop det?

Man kan ju nästan tro att det är dörr, men då kommer man ju rakt in bland väskorna (trodde först att det var kuddar ..)?

Härligt träd där inne!

Aldrig mera kaffe .... 

,,, i alla fall inte efter klockan 17.00. Nu blev det betydligt senare och när klockan var 02.00 var jag fortfarande pigg som en lärka och fick tvinga mig i säng. Vickan tycktes förvånad .., vad hade nu flugit i matte, vara uppe så länge? 

Och nu söndagmorgon. Då kan känslan vara som på bilden.

Bara plus 6 ute, men blå himmel. Jo, men det kan bli en fin dag. Tittar lite på SVT - en film som handlar om den förfärliga branden i Notre Dame. Tänk, att det är sju år sedan, det trodde jag inte.

I morgon filmstudio på Röda Kvarn. Då visas filmen "Unga mödrar", i regi av Jean-Pierre och Luc Dardenne. Följande stod bl.a att läsa i Fredrik Sahlins DN-recension av filmen:

"De belgiska bröderna Dardenne är, som alltid, ute i ett ömmande ärende i en film fylld av patos och en sekulär tro på godhet. Fint, absolut, men ändå inte akut lockande. Lite… väntat. Man har väl blivit smått blasé – men det dröjer inte många minuter in i ”Unga mödrar” innan mina känselspröt sitter fastklistrade mot bioduken.

Jeanne-Pierre och Luc Dardenne excellerar i grenen humanistiska dramer djupt rotade i samtiden men de ägnar sig i första hand inte åt samhällskritik, här delas inga politiska dagsedlar ut. Politiken ligger istället i dramats bakgrund, som fond och förutsättning."

Filmen fick en 4:a i betyg. 

Här lite om handlingen. 

Och jag som blev mamma vid 18 års ålder, kanske kan känna igen mig lite?

Bröderna Dardenne är födda 1951 och 1954.

Så här ser dom ut, de båda herrarna.

Dagens fönster ...

Om man befinner sig i regionen Baskien i norra Spanien, då finns det risk (eller möjlighet) att man passerar en butik som säljer just baskrar. 

Det var vad Sofia Lindmark i Skåne gjorde, ja, i våras. 

Jag stannar så gott som alltid till när jag upptäcker stickers på stuprör eller andra ställen. 

Det gjorde uppenbarligen även Sofia och passade då på att göra lite reklam för egna företaget Fisky Business.

Hur förvånad hade jag inte blivit om jag råkat passera just där och upptäckt deras lilla reklam-sticker! 

Tack för lånet av bilden, Sofia!

Idag i Skallkroken .... 

Eller rättare sagt, ikväll i Skallkroken. Klockan närmade sig sju och det var då som båten med de två hummerfiskarna kom och lastade av hummertinorna vid kajen och sedan iväg till ordinarie båtplats. 

Alldeles tomt var det i burarna, icke ett liv! 

För den som har vuxit upp i inlandet, är detta med hummerfiske något väldigt annorlunda och exotiskt. Och hemskt. Det finns inte på kartan att jag skulle kunna koka humrar/kräftor/krabbor levande, jag får ångest enbart vid tanken, men det kanske har med ens uppväxt att göra? 

I unga år fick jag göra pappa sällskap i skogen för att vara med på harjakt. Det blev första och enda gången, kan jag säga. S o m  jag grät när den lilla harpalten föll död till marken, allt på grund av ett skott från pappas gevär. Men ett skott och pang - död, det kan jag ändå ta .., men att kokas levande, nej, hu, så hemskt!

Har jag då aldrig ätit hummer eller kräftor? Jodå, så det är dubbelmoralen i ett nötskal.

Frånsett detta med humrarna, så blev det två dopp i havet. Kanske var det sexton grader? Om det finns ETT enda ord som beskriver hur det är att bada när vattnet blir svalare, så är det ordet LIVGIVANDE. 

Efteråt satt jag länge i vindskyddet med solen i ansiktet och bara tog in allt det fina. 

Klappade en stor, grå pudel som visade sig heta August och höll honom i kopplet medan hans matte tog ett dopp i bara mässingen. Ja, hon tog också två dopp, bara för att det var så skönt och ofta är ju det andra doppet skönare än det första.

Sista timmen tillbringade jag i klubbstugan där pv och kvällens hamnvakt (den senare börjar när hamnvärden går hem, dvs kl.19.00 och blir där till 02.00 på natten) språkade om eventuella gästbåtar eller om det hänt något särskilt, vilket det i n t e  hade gjort. Alla tio ställplatser var bokade och upptagna; alla svenskregistrerade.

Dagens fönster ... 

 

Ett skyltfönster som kanske håller på att putsas (tänker på hinken nedanför stegen), det fångade den idoga annannan. 

Flera fönster kom samtidigt och jag svarade att nu tycktes hon verkligen i toppform. 

Så här svarade hon: "Det är att jag har gått lite andra vägar än vanligt. Typ en parallellgata, eller som nu, bara på andra sidan gatan! Då ser man annat."

Tack! säger jag.

Efteråt ...

Så här såg det ut när surströmmingarna lämnat burkarna och hamnat i fem av sex magar .., ja, det är pv som sitter där och pustar ut. 

Han fick i stället kalasa på rökt eller gravad lax, samt det goda tunnbrödet från Släppträsk utanför Malå, ja, det brödet hade Maria skickat ner då hon ännu bodde i Malå och så fick denna delikatess vila i frysen tills igår. 

Så trivsamt det är med lunch eller middag tillsammans, även om jag blir aningen stirrig inför såna här begivelser .., jag kände hur det började sticka lite i hjärttrakten och log för mig själv .., ja, det var timmarna innan det hela tog sin början. 

Och här sitter Annelie, granne två hus bort, på samma sida av vägen. Ja, som där vi bor. 

Annelie har alltid så fina stickade tröjor; enkla i modellen och aldrig mönstrade! 

Hon hade dessutom med sig en smulpaj till efterrätt, samt glass! Sååå gott! 

Birgitta hade - förutom att koka mandelpotatisen - tagit med sig en burk hemgjord plommonsylt. Den smakade vi på igårkväll .., mums!

Och Britt kom med den alla sötaste lilla bukett med små Fairy-rosor, vilka nu står i ett lika litet glas i uterummet. 

"Jag tog dom sista jag hittade i trädgården!" sa hon leende.

Och Birgittas vänstra hand.  

Birgitta (1 år från nittio) är den mest tekniska av oss alla, det konstaterade vi samfällt igår och i alla fall när det gäller lösenordshantering på våra mobiler/laptops etc.

En fena på att sy på kreativt sätt är hon också och måla, ja, det är mycket den kvinnan kan.

Förlåt att min fot kom med, det tänkte jag nog inte på.

Och Eckes högra hand. En hand som varit med i snart nittionio år! 

Ecke berättade förresten om ett ögonblicksminne från sin - om det var barndom eller ungdom må vara osagt - jo, men Ecke är född 1927 och det han kom ihåg hände hösten 1935, då var han alltså 7 år (född i december) ! 

Jo, Ecke hade befunnit sig utomhus och hade då, förmodligen genom ett öppet fönster, hört Frédéric Chopins "Sorgemarsch" och den mäktiga musiken hade påverkat Ecke så starkt. 

Marschen hade spelats med anledning av svenskfödda Drottning Astrids begraving i Belgien. 

Britts händer? 

Nej, nej, hon tyckte absolut inte att dom var nånting att visa upp, nej, hennes hand gömdes i tröjärmen.

Under ett loppisbesök någonstans i vårt land, köpte jag för länge sedan ett antal exemplar av gamla Husmodern. 

Tidningen var från 1935 och detta var omslagsbilden. 

Och så här skrev jag då om detta. 

Nåväl ..,  tre timmar senare (efter lunchen) skjutsade jag först pv till hamnvärdskapet i Skallskroken .., därefter Ecke och Britt hem till sig i Halmstad. 

Tanken var ett dopp i havet vid 19-tiden när pv:s pass var avklarat, men det skippade vi. 

Solen hade för övrigt gått ner när jag svängde in på parkeringen och vi kunde konstatera att nio av tio ställplatser var upptagna.

Idag är det båtupptagning och pv gav sig av redan vid 7-tiden i morse. Härmed är det definitivt  slut på seglingssäsongen, den som för vår del blev till nästan ingenting. En säger en .., seglats till Torekov med övernattning, det var allt. Nåja, det kommer hopefully nya båtäventyr vad det lider.

Dagens fönster ...

Flera fönster på en bild .., och bilden togs av Sofia Lindmark, då på besök i San Sebastian, i Spanien. 

Så här bland annat, skrev hon: "Vi tog en glass och strosade igenom stan. Sa till varandra att San Sebastian är en stad en gärna kommer tillbaka till utan barn för att kunna gå all in i på deras restauranger och barer."

Sofia (med ursprung i Norrbotten)är sambo med pv:s brorson Hannes och driver restaurangen Fiskydockan i Västra Hamnen i Malmö och så har dom ju dessa "food-trucks" som åker runt i Skåne och säljer fisksoppa och annat som har med fisk att göra. Vilket d r i v dom har! (Glömde nämnda restaurangen på Hanö i Blekinge!)

Bilden togs i våras, men kom till Facebook först igår. Jag tyckte bilden var såå läcker och frågade om lov .., jodå, det gick bra! Tack Sofia!

Surströmming på agendan ...!

Idag ska här öppnas jästa burkar med fermenterad fisk, det vill säga .., här ska kalasas på surströmming! Bilden togs för många år sedan när vår älskade Harry var i livet och där står han på bilden och slickar sig om nosen ..., kanske tyckte han att det doftade gott, ja, måhända hade han - utan att vi visste om det - norrländska gener? ("Norrländska"  ...? Västerbottniska, kanske.)

Gemensamt har vi förberett en hel del. Pv åkte på att finhacka röd lök, jag har gjort det mesta inför mina små västerbottenspajar som ska i ugnen och därefter göras fina .., salladen är klar .., det är dukat i uterummet .., snapsglasen (inhandlade hos Antikkulan hitom Ängelholm) får debutera och står på bordet ..., ja, men ungefär så. 

Till den ende som inte tjusas av denna delikatess (surströmmingen) finns lav - gravad och kallrökt - och lite annat. Jo, men det blir nog bra. 

Anar ni doften ...? Å, så gott det ska bli! Det är Ecke och Britt, Birgitta och Annelie som kommer hit och så vi då. Kattrna, som känner att något är på gång, har redan flytt till övervåningen.

Dagens fönster ...

Sprattlade det i fönsterhåven hos annannan, så var det likadant i somras när turtlan/Annica och hennes M var på besök hos Selma Lagerlöfs Mårbacka. Titta, så fint arrangerat med röda pelargonior (pelargoner, välj själv) och det vita som jag inte har en susning om vad det är! 

Tack Annica!

Det stillsamma livet ...

Onsdagmorgon. Plus tio grader ute och inte mycket till varmvatten i tanken, så medan jag fixar frukosten, eldar pv i vedpannan och även i kaminen. U n d e r b a r t! 

Paddan som legat och sovit i "ombyggnadsrummet" (jag ställde in en trädgårdsstol och en mjuk dyna kom på plats och där trivs Paddan som allra bäst, trots att så mycket återstår att göra där inne) och Vickan stod på parad vid ytterdörren och det var mörkt ute vid kvart över sex. 

Nu, tjugo i åtta, har ljuset tagit över. 

Började titta på Över Atlanten igårkväll och det är som vanligt .., krångel redan från dag 1. Nå, vi fortsätter att titta ..., pv kanske ser det som lite tröst i bedrövelsen, ja, att det inte blev någon seglats till Anholt eller Fjällbacka .., nu får han i alla fall se vågor och segel. 

Några bekanta ansikten är Tomas Ravelli, Lasse Kronér, Therese Alshammar, Cissi Forss, medan Jonas Fagerström och Filip Berg är helt obekanta för mig. 

Nu ska jag leka Färdtjänst och skjutsa friherrinnan till reumatologen i Halmstad, var det nu ligger. Jo, nu vet jag, nära Sturegymnasiet där pv arbetade i ett tjugotal år.

Dagens fönster ...

Tittar vidare i den portugisiska håven ., jo, men se där, här ett fönster som också är del av en dörr! 

Texten "Festival International de Poesia do Porto", talar väl för sig själv. 

Aha, det var den 26:e juli, alltså. 

Tack du idoga annannan!  Jo, jag hör hur det sprattlar i håven ..,  fler fönster är alltså att vänta.

Nån slags resumé ... 

Är det inte stora fält med fodermajs, så är det samma sak, men med solrosor!

Jag såg mängder med solrosfält i Skåne och inte långt från Skallkroken växte i somras honungsfacelia, men där är nu solrosor i mängder! 

Och i närheten av Stensjö Ägg .., ett jättefält helt i gult!

De som kom med på bild, fanns i Bohuslän för flera år sedan.

Underbart, är det!

Hörde och såg tre svanar vilka flög förbi just ovanför tomten .., schwosch - schwosch lät det! 

Och hur lycklig blir man inte när man på avstånd hör ljudet av tranor på ingång .., och detta hur ljudet närmar sig allt mer och man står och spanar upp mot himlen och undrar från vilket håll dom ska komma. Aha, därifrån! Det har hänt att jag vinkat till dem och önskat lycka till, vart nu färden än går.

Och nyheterna berättar om misstänkt valfusk (!!!) i Borlänge, ja, det är knappt att man tror sina öron och Charles Spencer har skrivit en bok om sin syster Diana och nu blir det nog oro hos den brittiske kungen ..,  och i morgonbitti ska  jag agera färdtjänst och köra in friherrinnan till reumatologen i Halmstad. Därefter väntar inköp inför surströmmingslunchen på torsdag. 

Pv har åkt iväg och är nu hamnvärd i två timmar. Så kommer det att fortsätta veckan ut. Själv somnade jag i trädgårdsstolen ute på gården .., med solen i ansiktet. Sov  d j u p t, med Paddan i mitt knä. Det kan bara inte bli bättre.