Ensam hemma ...

Vaknar till snöyra. Så snart det ljusnar går jag ut och skottar snö .., gör gångar till småfågelmatningen .., borstar bort all snö som ligger som ett tjockt duntäcke på bilen .., samt sätter i laddsladden för att fylla på el. Inte för att jag har planer på att ge mig ut i detta, men utifall-att. 

Var uppe jättelänge igårkväll. Tittade för första gången någonsin på flera avsnitt av  tv4:s "Bonde söker fru" - Andra Sommaren - och den första sommaren har jag helt missat, men får ändå ett slags sammanhang. 

En av männen är en sur-pul till man, svartsjuk och aningen kontrollerande, ja, rent av osympatisk mot en annan man som är ute i samma ärende och jag hoppas innerligt att det inte är den förstnämnde mannen kvinnan ska välja. 

Och jag tänker att det är nya tider numera .., kvinnorna - många av dem är frånskilda och har egna barn - är inte alls särskilt begivna på att skaffa nya barn med den trånande bonden .., det kan ha varit kämpiga graviditeter eller annat och en kvinna föreslår att man ju kan ta hand om barn som har det svårt, eller rent av adoptera .., men bonden säger - lite urskuldande - att han gärna vill ha "en egen liten knodd" och så blir det väl pannkaka av det hela. 

Ja, ja. Friherrinnan som brukat titta på dessa kärlekstörstande män och kvinnor (detta är inget raljerande), säger att en ny omgång av serien börjar ikväll. Aha ...!

Från min syster i Australien - hon som säger att hon vid åttio års ålder aldrig skulle tänka sig att flytta ihop med någon ny man, nej, hon tycker att det är skönt att klara sig själv -,  får jag veta att det idag varit plus 42 C och pv, som pratat med Maria i Malå på morgonen, berättar att det idag skiljer SEXTIO grader mellan Adelaide och Malå! Birgitta, som verkligen tycker om värme, håller sig helt och hållet inomhus och orkar inte ens gå till postlådan .., det är på tok för varmt. Trots allt finns det gränser.

Nej, då får det hellre vara snöyra, tänker jag.

Ps. Tittar även på "Så byggdes Sverige", den serie som jag fann så "flamsig". Jag tar tillbaka allt. Har nu tittat på snart alla avsnitt och så intressant det blev! Ds

År 2025 ..., juni månad. 

I juni månad tar Sigge Nilssons liv slut. Då är han sexton år och har, de senaste åren, förvandlats från en tämligen asocial kattherre, till en alldels underbar katt som inte bara håller sig nära pv och mig själv, nej, han blir på gränsen till kelig. Och det är som om vi äntligen förstår varandra. Så där på riktigt. 

Jag ska komma att sakna Sigge långt mer än jag någonsin hade anat. 

Och i juni kommer alldeles oväntat ett fönster susande och landar i min inkorg! Den som hade håven med sig var min före detta arbetskamrat från åren i Malå, nämligen Berit Sandström och det är Gösta Ekmans grav på bilden. Gravstenen finns på Katarina kyrkogård i Stockholm och det var där hon hade befunnit sig. 

Tack Berit! säger jag. 

Den här månaden kastar vi loss från Skallkroken och på bilden har vi kommit till Ven utanför Landskrona och jag gullber pv att vi ska stanna mer än en enda dag. Så det gör vi. 

Ven är som paradiset. Därefter blir det besök på Gilleleje på Själland och vi köper fisksoppa färdig att värma upp och badar hur mycket som helst. 

Vi har även legat i hamnen i Limhamn och Viggo vågade övernatta hos oss.

På hemvägen stannar vi till i tre dagar i Höganäs; en hamn och en stad som vi tycker så mycket om! Där äter vi den allra ljuvligaste mat på en indisk restaurang i centrum!

Och i juni blir det minnesstund på skogskyrkogården i Falkenberg; vi ska plantera blomster och tänka på Magnus, f.d.skolkamrat till pv och i ett par år har Magnus kämpat mot sin cancer, men till slut så gick det inte längre. 

Vi träffas på kyrkogården; det är Tompe (också klasskompis och såväl Tompe som Magnus och pv har seglat tillsammans  under många somrar), Tompes fru Kerstin, Magnus fru Linda  (alldeles för ung för att vara änka) och jag själv. 

Efter besöket på kyrkogården blir vi alla hembjudna till Linda i sommarhuset på Grimsholmen. Där är så vackert, så där så man kan tro att man befinner sig vid Medelhavet.

På altanräcket sitter en liten kanin.

Den 19:e juni 2025 blir Viggo pappa till dockan Olle. Oj, så kärleksfull Viggo är mot den lille "gossen", han som t.om har en ljusblå napp. 

Kärleken till Olle varar i några dagar, därefter hamnar den stackars Olle i garderoben eller längst ner i leksakskorgen. 

Farmor deppar .., ååå, hon som så gärna önskat att gossen ska leka med något annat än lasersvärd eller träbössor. 

Som jag tycker om pv när vi seglar! Då blir han kapten i ordets rätta bemärkelse och han har lärt sig att alltid tala om vad som ska hända och och plötsligt känner jag mig så mycket tryggare på båten. 

På väg hem till Skallkroken blåser det upp nåt hemskt och vi beslutar oss för att försöka få plats i Höganäs hamn. 

Knappt har vi lagt till förrän ett våldsamt oväder brakar loss! Det blir åska och skyfall och jag tackar högre makter att vi hann komma undan detta!

Bilden är dock från Ven

Medan vi befinner oss på seglats, har Anders, Maja och pojkarna kört den långa sträckan från Skåne till Malå/Lappland. Vi får veta att Elliot har fått sitt livs första fisk (han blir helt fiskegalen under veckan i Malå och det fiskas varje dag!) och så en kväll kommer ett meddelande från Anders och jag ler så mungiporna nästan möts i nacken! Nog minns jag när han fick göra en utförlig tv-manual till mig när jag var barnvakt till pojkarna. Nu är det hans tur. 

Och detta, också från Anders, fick mig också att le. 

Ja, det var juni månad det. Så mycket trivsamt vi fick vara med om!

Trettondagen ...

Ja, vi sitter mest och väntar på att åka till järnvägsstationen i Falkenberg, men ännu är det en timme kvar. Pv eldar och eldar .., minus tio ute gör att golven blir iiiiskalla och i badrummet ställde jag in en liten varmluftsfläkt, så där så man inte får frostskador i rumpan. 

Strålande solsken ute. 

Har tittat på Babels deckarspecial på SVT med intressant intervju med Christoffer Carlsson, krimförfattaren från Halland .., fåglarna har fått ännu mera frön och koltrastherrar försvarar varenda liten äppelskiva som jag förärat dem till frukost. Skivorna sprids ut, så att även honorna ska få lite äppelbitar, men det är svårt ändå för dem ..., genast kommer då den gulnäbbade trasten dit och schasar bort dem!

År 2025 ..., maj månad.

Den tionde maj fyllde lillpigan Anna till vänster - hon som själv klippt sin lugg och var så nöjd med den saken - jo, då fyllde hon 49 år. Här med storasyster Maria. 

Maj månad. Blåsipporna kommer alltid upp på samma ställe; vid syrénhäcken hos Ecke och Britt, alltså här på Ejdervägen. 

Och den gymnastiske Sigge hade ännu en månad kvar att leva. 

Under ett besök hos vännerna Ecke och Britt någon gång i maj, upptäcker jag den här härliga tavlan på deras vägg. Det visar sig vara barnbarnet Saga som agerat konstnär. Jag förstår att affischen kom upp på väggen. 

I maj månad  har de flesta båtarna kommit på plats i Skallkroken och då dyker även gästbåtarna upp. Jag hade just badat när jag såg det här danska paret lägga till längs långsidan och när allt var klart, gjorde dom high-five med varandra och tycktes så lättade! 

Jag berättade om glädjen jag själv kände, då, när jag förstod att jag inte är ensam som upplever den där outsägliga lättnaden när allt har gått bra. Den är nästan euforisk.

Och så blev det en massa prat. Den unga kvinnan visade sig heta Sara och hade för två år sedan lärt sig sticka och nu gjorde hon just inget annat på sin lediga tid. Såväl hennes som pojkvännen Davids (kanske maken) tröja, hade hon förfärdigat. Rara människor. Och David hade precis blivit morfar.

I maj månad blommade penséerna så fint, dom som inhandlades i april hos My Feldt på Skolberget i Oskarström. 

Detta såg jag i maj. Men var ...?

"Du ska ......", skriver mannen som har sina rötter från England och kan tänka sig att ha en kvinna som är tjugofem år yngre, ja, tio år yngre går också bra. Och så ska hon vara flyttbar. 

Och Blåregnet blommade i maj, men hade ljusare blommor än förr om åren. 

Den köptes som liten planta hos Åbergs Trädgård i Ystad och  har sannerligen givit valuta för pengarna.

Det händer att även jag själv fångar fönster, det här t.ex.

Den 26:e maj hade vi Eva och Ulf på middag i uterummet - det var laxsida med färskpotatis och annat gott - och innan gästerna kom; när jag hade dukat och gjort klart och förberett, blev jag så innerligt trött. 

Lade mig raklång på soffan Ektorp och vilade en stund. Drog djupa andetag. Det hjälpte. 

I fyra timmar blev vi sittande där ute och pratade om allt och inget. 

"Allt möjligt diskuterades. SVT-serien om andra världskriget i vårt land, där Ulf och jag själv hade helt olika åsikter. Att det är vanliga svenskar som skickat in sina filmer eller bilder, tycker jag är hur intressant som helst och det är nog minst lika mycket just den biten jag vill ta del av, medan Ulf saknade mer fördjupning i det hela. 

Vi pratade även om svårigheten att sälja ett hus i södra Frankrike (god vän till dem i en vacker stad mellan Marseille och Nice, efter trettio år utomlands ...), om elpriser, vindkraftverk, solceller, lägenhetsförsäljning i Halmstad respektive Partille, dieseltanken i segelbåten, barnböcker (Eva är expert på att hitta bra barnböcker på loppisar!, böcker som jag får och skickar vidare) .., ja, det var surr om allt möjligt."

Det var maj månad det.

Året 2025 ..., april månad. 

Å, april är väl ändå en alldeles övermåttan ljuvlig månad!  K a n  vara, i alla fall. Den här månaden i fjol besökte vi kyrkogården i Steninge kyrkby och där var så vackert, så vackert! Texten på gravstenen längst uppe till höger .., bara sååå läcker! Och att komma på den kulören på texten ...! 

Och i april hände detta.

På väg till eller ifrån kyrkogården i Steninge Kyrkby passerar man huset där Sven-Åke bodde. Sven-Åke var min chefs svärfar - Bodils underbare pappa - och vilken glädjespridare han ändå var! 

När jag började 2011 började arbeta på Hemköp, var Sven-Åke ofta där och hjälpte till med det mesta. En slags allt-i-allo och en så VARM människa var han! 

En som satte avtryck.

Den 2:a april fyllde Elliot 6 år. Oj, vad åren susar iväg. Det skiljer tre åroch fyra månader mellan honom och Viggo och jag förundras ofta över vilken omtänksam storebror Elliot är. 

I april besöker vi en loppis utanför Båstad. Innan vi steg in i butiken, tog vi del av meddelandet från ägaren till det hela. 

Mycket fint fanns att titta på. 

I april blommade vitsipporna. 

Min syster Rigmor förärade oss ett så fint påskkort .., Hilda fyllde 38 år och tillsammans med Hilda, Edvin, Martin och Mymmel firade vi detta på restaurang i Norrvikens Trädgård utanför Båstad .., min systerdotters dotter Nathalie fyllde också år .., liksom min mamma skulle ha gjort, om inte om hade varit. Nunneört, krokus och gullvivor blommade här hemma. 

I mitten av april blev det middag i uterummet tillsammans med Eva och hennes man från Tyresö, samt deras dotter Maja, hennes make Ted, dottern Karin (som klättrade högst upp i vår ek, ungefär som Tarzan!), samt hunden Gunnar. 

Det blev ett knytkalas och så mycket gott det bjöds på! 

Tårtan hade Maja gjort, plus en silltårta som inte var av denna världen.

I april tittade jag återigen på en av mina favoritfilmer alla kategorier - "En alldeles särskild dag" - med Sophia Loren och Marcello Mastroianni i huvudrollerna. 

Den italienska titeln är "Una giornata particolare" .., å, så härligt att uttala dom orden!

Hedgrenskan i Trelleborg är också en av dem som ofta har fönsterhåven med sig. Som här .., ett fönster fångat på The Scottish Pub i närheten av Rådhusplatsen i Köpenhamn. Tack Kerstin! Det får också bli Dagens Fönster. 

Trettondagsafton ...

Och pv har givit sig av till Rataryd utanför Ljungby, i akt och mening att lämna skidorna hos en god vän som tar sig an skidvännernas längdskidor och grundvallar dem inför Vasaloppet. Skidorna samlas ihop och så tas dom med när det är dags för Ljungbygänget att åka buss till Sälen eller var dom nu ska bo. Så hinner pv samtidigt hälsa på delar av släkten också. 

I morgon bär det av norrut igen för pv. 

Dagens fönster fångades på tåget från Edinburgh till London, året var 2016.

Mannen i rosa skjorta hade ett sjå med korsordet .., intill oss satt ett ungt par och spelade kort .., och herrn och kvinnan snett mitt emot tog sig en kopp te.

Och just nu, i skrivande stund när det skrapas Triss i tv 4, vinner en mormor eller farmor 2 miljoner 500 tusen kronor. Hurra, så glad hon blev!

År 2025 ..., mars månad.

Mars månad kändes som en månad som bara försvann i ett huj.

Solhagas semlor inhandlas lite då och då, men inte så ofta som förr. Överjordiskt goda, kan man lätt säga att semlorna är. Eller det är mandelmassan som är så magisk.

Mars månad .., det var då för 1 år sedan som Harry lämnade oss. 

Så var det Vasaloppet förstås  och pv åkte i mål på 9:44 och berättade om dåliga förhållanden, men var ändå nöjd. 

Vinnare bland herrarna blev Alvar Myhlback och Stina Nilsson var bästa kvinna!  Själv var jag salig av glädje; sååå spännande det var!

I mitten av mars kändes det som vår. 

Vi besökte My Feldts "Skolberget" i Oskarström (gissa, vem som valde semlan ....) och det var just i Oskarström som Hilda tillbringade hela sin grundskoletid och då bodde med Mymmel. 

Ja, varannan vecka dock hos pv, som under elva år arbetade som högstadielärare just där, men bodde i Stensjö. 

Skolberget - väl värt ett besök om någon har vägarna förbi - visade sig bli en succé och där var fullt med folk och svårt att få plats ute i solskenet. 

Jag inhandlade tjugofyra små blå penséer, vilka skulle bli till stor glädje i flera månader framåt. 

En webbshop finns också. 

En av de soliga dagarna i mars tog vi paus i det som en gång var en hästhage. 

Hur bra känns inte livet såna gånger ...?

Eftersom det finns gott om orm i naturreservatet, kan jag garantera att man kollar noga innan man slår sig ner på marken.

Turtlan/Annica i Karlstad är ännu en som så generöst fångar fönster från alla möjliga håll och kanter och så kommer dessa susande genom rymden och hamnar här på bloggen.

Det här, till exempel. Tack Annica för att du så ofta tar dig tid! 

Och i mars månad såg jag - till min oerhörda glädje - flera ejdrar nere i havet! För sexton år sedan när jag lämnade Ystad för Halland, kunde man se stora sällskap med ådor med ungar i släptåg; därefter har det varit betydligt färre besök av dessa ljuvliga sjöfåglar! 

Så här kan det låta.

Det här var en stilig edjerhane - en guding -. 

Det var mars månad det.

Ändrade planer ...

Ja, undertecknad tillhör uppenbarligen den delen av mänskligheten som lätt kan ångra ett beslut. Nä, nä .., inte skulle jag sammanställa något från året som gått inte .., det tog två dagar - eller så snart alla högtider var överstökade kom livsglädjen susande - och då gick det minsann bra att ändra sig. Tror jag att detta är något som den som eventuellt tittar in är intresserad av? Inte mycket. Men det här är ju ändå som min dagbok. 

Och för några dagar sedan kände jag inte för att återigen åka upp till Malå. Tänkte på tågresor i all oändlighet och sitta nära och kanske bli sjuk igen. Nja. Kanske bättre att bli hemmavid. 

Men pv tyckte att det kändes trist att inte se sambon på åtta veckor och erbjöd sig schangdobelt att betala flygbiljett om jag ångrade mig. Vi kollade flygpriser, jämförde med tåg. Jämförde även restider, det vill säga hur lång tid det skulle ta med respektive färdsätt. Igårkväll blev det bokning av flyg, från Halmstad till Skellefteå. Priset för t o r blev 1769:-. Flyget går klockan 06:00 på morgonen från Halmstad och jag är framme i Ske-å 9.45. (1 timmes väntan på Arlanda). Därefter väntar buss till Malå och om jag hinner med första bussen, är jag i Malå klockan 13.00. 

Förra uppresan såg ut som följer: Körde bil till Falkenberg. Väntan på tåget till Göteborg. En knapp timme på tåget. Ny väntan, i nästan två timmar. Så tåg till Sthlm:s Central. Knappt fyra timmar tog den resan. Tog därefter tunnelbana till Mörby Centrum, där jag hämtades upp av Emma. Morgonen därpå kom Anna vid 7-tiden från Ekerö och skjutsade mig till Arlanda. Ny väntan i någon timmes tid. Därefter flyg till Skellefteå Airport. Flygbuss in till Ske-å. Ny väntan i nästan 2 timmar. Så buss till Malå som tog 3.5 timme. Gissa, hur trött man var vid ankomsten.

Ja, så kan det gå när man har lätt för att ändra sig.

Året 2025 .., februari månad. 

Ett litet utdrag ur någon av Gerda Anttis böcker som jag lånade just i februari. Så här känner jag det ofta. Ibland får jag dåligt samvete, då jag tycker att andra människor hela tiden är på språng eller har tusen saker på gång. Ofta när jag sitter i solstolen och tittar på småfåglarna, ser jag människor passera nere på Ejdervägen och det händer att dom tittar upp och hejar lite eller lyfter handen till hälsning. "Men dom tror väl att jag är från vettet .., sitter här så ofta och bara tittar ...?" tänker jag då. 

Den här månaden tog vi oss in till Halmstad och promenerade längs Nissan. Plötsligt passerade vi Söderfamiljen som är en liten hörnrestaurang och det var som att komma till himlen nästan! 

Detta var första gången vi slog oss ner där och vilken underbar soppa vi bjöds på! 

"Hit ska vi gå flera gånger!" sade vi unisont efteråt. 

"Flera gånger" har ännu inte blivit av, men i vår, då!

Och från den fortfarande flitiga madamen i Porto kom det här fönstret, det som faktiskt får bli dagens variant. Ett reprisfönster.

Aha, en man som sitter och väntar på att tvätten ska bli kvar. Under tiden läser han i sin bok. 

I februari månad upptäckte jag en ljuvlig artikel i DN vilken handlade om konstnären Pierre Bonard. 

Mest föll jag för sättet hur sidan redigerats och så förstås själva målningen av kvinnan som bara skymtar så där till hälften, knappt det. 

Och färgerna!

I februari fick vi besök av småpojkarna från Skåne. Viggo gjorde mig sällskap till affären och med hjälp av isskrapan skrämde han  alla småspöken. vilka gömde sig i buskarna vid kustvägen. 

Oj, så spännande det var! 

"Titta! Där i buskarna ser jag minst tio stycken!" kunde jag säga och då förvandlades plötsligt skrapan till ett vapen. 

"Pang, pang!" ropade han och så var spökena borta.

Och i slutet av den här månaden förärades jag en så vacker tulpanbukett av herr pv. Själv var han på väg till Vasaloppet i Sälen och kände sig väl aningen euforisk. Den allra sista dagen i februari fyllde ellem i Skellefteå 70 år ..., och alla med namnet Maria och Maja hade namnsdag.Det var februari det.