Dagens fönster ...
På väg till biograf Röda Kvarn i Halmstad, just innan vi nådde entrén, upptäckte jag den här porten och stannade tvärt.
Så vacker! tycker jag.
Utrikesbyrån och kvinnor i panelen ...
Tittade på ovanstående program (kändes dock väldigt forcerat i tempot igårkväll ...) och tänkte flera gånger att Mona Sahlin är så bra och ja, helt enkelt klok. Det tyckte jag kanske inte förr, inte på samma sätt, men nu gör jag det. Finge jag välja, hade jag hellre valt Mona Sahlin än nuvarande partiledare i (s).
Samma sak med förra utrikesministern Ann Linde som vi såg i antingen Politikbyrån eller Utrikesbyrån .., jag minns inte vilket, men också såå bra! Nu tycker jag att Maria Malmer Stenegard (M) har skött sitt värv med den äran, men det tyckte jag även om Ann Linde. Starka, kloka kvinnor!
En hel del på gång ...
Eller "byggs till", smart .., så är det ju, ty butiken ska utökas rätt rejält. Nuvarande handikapp-parkering måste väl flyttas och det ska bli egen ingång till pantrummet och helt ny pantmaskin .., så där så man bara kan tömma en hel säck med tomburkar, ja, det blir nog bra.
Utanför entrén står flera kunder och tittar och läser på skylten.
"140 nya kvadratmeter, inte illa ...", säger en äldre herre och det hela beräknas alltså vara klart i mitten av mars 2027.
Framför mig i kassakön står en man som alltid, alltid, alltid ser så glad ut. En sån som man själv blir glad av. Född 1949.
Jag frågar vad han har arbetat med? Jo, när han var mycket ung gick han raka spåret till Getingeverken och fick jobb direkt .., inget avancerat, men han blev kvar där tämligen länge och med nya uppgifter.
Så småningom slutade han som tv-reparatör.
Och vid bilen möter jag en kvinna som bär på två tunga kassar; hennes armar ser ut att nästan nå till marken.
Lite småprat blir det, mest om hur man parkerar bilar och att det kanske nu blir aningen trångt på kundparkeringen, ja, vid tillbyggnaden. Alla möten med kunderna ., å, så dessa berikar ens tillvaro!
Så här ser det ut. Nu blir det nog många frågor att besvara för personalen.
Och så något helt annat.
Är jag den enda som upplever att Wettextrasorna har blivit sååå mycket sämre?
Att dom helt enkelt inte har samma uppsugningsförmåga som tidigare?
Svar till "Undrande madame i landet Halland."
(Söker på nätet och upptäcker då detta. )
Jaha, då vet man det.
I rabatten håller Gurkörten ännu stånd mot kylan. Vilken växtkraft den ändå har! Från de första späda gröna bladen på våren, till mer än nu meterhöga och lite stickiga, men så fina ändå!
I sallader blir dom blå blommorna sååå fina som dekoration, ja, jag har ätit upp flera stycken och lever ännu! Har smak av gurka, därav namnet.
Dessutom så populära bland allehanda flygfän, bland annat humlor! Ni kan ju tänka er hur det surrar där inne bland allt det gröna sommartid!
Wikipedia skriver så här:
"Inom folkmedicinen har gurkört använts mot "hjärtesorg", melankoli, premenstruel-la besvär, reumatiska besvär, luftvägsbesvär och som omslag på sår och inflammerad hud."
Dagens fönster ...
Det bästa med hemtidningen ...
Jo, det är att man, alldeles gratis, kan läsa avdelningen dödsfall och minnesrunor. Minst ett par gånger per vecka tittar jag in och ser om där är någon bekant som inte längre är äi livet, men själva minnesrunorna, dessa läser jag oftare.
Som igår, till exempel .., då var det den här och som handlade om en kvinna som, åtminstone på bilden av henne, såg ut att vara så snäll och som tycks ha haft någon slags inre drivkraft.
Och för den som har DN, finns en annan helt underbar minnesruna om en skäggig och egensinnig man.
Här är den.
Upp-och-nervända-världen ....
Först av allt .., Trump som erkänner sig besegrad och till och med gratulerar demokraterna till att ha gjort ett bra mellanårsval.
Det är inte långt ifrån att man sätter morgonkaffet i halsen. Är det ens möjligt att detta händer ...?
Kollar blodtrycket. Nittofem/sextiotre. Hade flimmer i förrgår och låg i princip på soffan hela dagen. Sov djupt. Igår - en underbar dag - på alla sätt och vis. Uppochner-tillvaron. Å andra sidan .., hur tacksam blir man inte när allt känns bra?
Morgon-tv har gäster vilka analyserar världens tillstånd. Där är Ann Linde och Fredrik Rheinfeldt och Marcus Oskarsson förstås (med 2 s i efternamnet, annars brukar kändisar ta bort det ena ...) och lite blir det om det svenska valet och det mesta tycks omöjligt. Nej då, jag tror att det löser sig. Och jag tänker att jag tyckte så bra om Ann Linde som utrikesminister. Trygg och klok. Rheinfeldt verkar trött och slut på.
Lämnar sedan dem alla och går ut och klipper ner en dyster klematis .., rycker upp ogräs .., klipper lite i blåregnet som har en växtkraft av den mer osannolika sorten! Pv, vars energi tycks omåttlig, ger sig ut på rullskidor och kommer att missa 11-kaffet.
Själv gör jag en stor bytta råkostsallad (river rotselleri och morötter, skär äpplen och apelsiner i bitar, strimlar vitkål, pytsar i solrosfrön och presar citron och duttar i lite flingsalt över det hela, ja, bladpersilja också!) och går sedan ner till soptunnan och slänger allt skal. Passerar eken och tänker att idag ska vi nog ändå ta och räfsa ihop alla löv och fylla komposten, den som nästan redan svämmar över. Ja, jag vet .., man kan låta det ligga kvar. Om man vill.
Pv satte upp ljusslingan i eken nu på morgonen. Vi struntar i att det inte är advent eller jul, den får komma upp och fungerar därmed som medicin mot mörkerdepp,
För övrigt har det varit på gränsen till minusgrader natten mot idag och då ser det ut så här. Å, så jag tycker om det här landskapet med mjuka linjer. Minns en inflygning någonstans i södra England .., det var ungefär så här jag kommer ihåg det ., sååå mjukt och kulligt!
Hela havet stormar ...
Torget i Halmstad har, enligt mitt förmenande, varit bedrövligt trist och ogästvänligt. Nu ska det bli andra bullar av! Hela torget har rivits upp och man får slingra sig förbi skyddsplank och flera gånger blir jag stående och kikar in där det är möjligt.
Hösten 2027 beräknas allt vara klart och det är vi nog många som ser fram emot.
Men arma butiker, de som ligger i gångstråken vid planken ..., nog måste det vara risk att butikerna just där förlorar kunder på detta. Många äldre går med rullatorer (med u eller o ...?) och då blir det förstås än mer krångligt att ta sig fram.
Här en vison av hur det kan komma att se ut.
Hos frisörskan ....
Uppe t.v. Bettankax i Lund som besökt hem-frisören och till höger min mamma - salig i åminnelse - som ligger i trädgårdssoffan i Bjäresjö och får hårborstning av Tommys brorsdotter. Det var då det.
Nere t.v. bloggmadamen; nyklippt för några år sedan. Det är kortare nu och betydligt lockigare och så t.h AP som har fått tid hos frisörskan Tyra, hon som nu är en vuxen ung kvinna.
Idag: Frisörskan är lång och slank och kommer från forna Jugoslavien, ursprungligen. Alltid så vänlig. Är gift med en landsman och har ett barn, en son. Medan hon friserar mig, blir det lite småprat, mest från min sida, då hon inte är riktigt, riktigt hemmastad i det svenska språket. Vi vinglar oss fram lite, men det går bra med orden.
Jag frågar vad hon hade velat arbeta med, ja, om hon INTE fick vara hårfrisörska och det tar en stund innan hon svarar.
"Jag tror .., undersköterska", svarar hon.
Och jag säger .."visst var det så, att ni är tre systrar?"
Jo, precis. En arbetar i en guldsmedsbutik, en i någon annan slags affär. Hennes pappa då? (Kanske glömde hon att berätta om sin mamma!) Och jag får veta att pappan, som nyligen har gått i pension, arbetade med r ö r. Titta här, säger hon, böjer sig ner och liksom pekar på ett rör från elementet. Aha .., han kanske har varit rörmokare?
Plötsligt lägger hon ifrån sig saxen, hämtar sin väska och tar fram sin mobiltelefon. Hon står en stund och skrollar ....
"Här Elisabet, här är alla .., det här är mina systrar, min mamma i mitten och här är pappa på egen bild!" säger hon och ler så varmt.
Alla döttrarna och även mamman är så finklädda, ungefär som skulle dom på bröllop, och jag får veta att bilden togs när hennes systerson skulle döpas. Hon är själv den enda i sin ursprungsfamilj som flyttat utomlands .., är Stenbock som jag själv, född på självaste nyårsafton.
Jag frågar om julen? Kommer hon och hennes familj att åka hem?
"Nej, vi blir här. Du vet, vi är ortodoxa och firar jul den 7:e januari", förklarar hon.
I fyrtiofem minuter blir jag sittande med det där förfärliga svarta skynket runt halsen, ni vet, det där .., där man ser ungefär tjugo år äldre ut - minst -. Ja, inte bara äldre: anskrämlig, vore det rätta ordet! Förresten brukar jag blunda den mesta delen av tiden. Och frisörskan fönar håret med en sån här taggig grej och mitt hår blir himla lockigt, särskilt där bak.
"Elisabet, har du klippt luggen själv igen ...?" frågar hon sedan, lite leende.
Det kan du tro, svarar jag och då ler hon ännu mera. Det är nästan så att jag förväntar mig ett viftande aja-baja-pekfinger, men hon är förstås såväl snäll som väluppfostrad .., men jag anar nog ändå.
Sen är jag klar för den här gången .., betalar och tackar för mig.
Om sex veckor är det dags igen.
Dagens fönster ...
Fyra små och ett störrre, fångade av annannan under ett besök i Bern i Schweiz!
Detta var i utkanten av Bern.
T a c k, du idoga fönsterfångerska! säger jag.