Dagens fönster ...

Det är inte ofta vi besöker hamburgerrestauranger, men ibland så. I Falkenberg finns Mr York och det har hänt att vi, om vi är där vid lunchtid, svänger förbi och tar var sin ostburgare där. Max i Flygstaden får väl kanske ett besök per år och nu blev det ett sådant.

Nu var det mitt på dagen och många bilister som expedierades via "luckan", men vi satt inomhus. Mest unga män som arbetade, nej, en tjej såg vi. 

På väg till bilen fångades fönstret och innan vi var hemma öste regnet ner.

Resumé över en underlig dag ...

En dag som bestod av besök på ortopedmottagningen - men inte borttagning av gipset - tvärtom, ännu en vecka till ska nya gipsen vara kvar, då kirurgen ville vara bergsäker på att plattan, stiften och reparationssenan ska hållas säkert på plats. Bilden togs på väg till huvudentrén. Älskar färgen! 

Nåväl. Det känns tryggt. Pv kan inte böja ring, - eller pekfingret det minsta lilla och det lär ta tid och många rehabstunder för att få det hela att fungera.

 Helt säkert att det blir som förut, kunde den vänliga läkaren inte heller garantera. 

I ortopedmottagningens korridor satt dessa målningar på gips ..., ja, vad ska man kalla det? Målningarp på gips, det kanske räcker?

Såååå fint,. tyckte jag. Och apropå kaniner, så kom Vickan in med ännu en kanin ikväll. Hu! Död, tack och lov. 

Efter läkarbesöket bar det av till Sonja, men se, där på hennes avdelning hade magsjuka slagit till och även Sonja var drabbad. Vi vände kvickt, åkte och handlade livets nödtorft, struntade i badet i havet och så hemåt. Stöp i soffan. Efter fallet i hallen för två veckor sedan värker mina knän i det närmaste konstant. Alvedon och Ormsalva bistår i nöden. Ger det ännu en vecka. Har det inte gått över efter tre veckor, så får jag väl kontakta vården, men vad. ska dom göra åt detta ..? Jag hörde tydligt smällen när protesen slog i golvet. Ja, ja. 

Nu VM-hockey .., Sverige mot Tjeckien och det är kolsvart ute. Har läst ut boken "De barmhärtige mördaren" av Patrik Svenssonoch det var bland det mest deprimerande jag någonsin har läst, nästan så jag fick ont i magen medan jag vände blad efter blad. Deprimerande för att allt detta fasansfulla faktiskt har hänt i verkliga livet. 

Tar tåget till Malmö på onsdageftermiddag för att hjälpa till med pojkarna under två dagar. Så roligt! Pv ansluter torsdagkväll. Då ska det bli bad i såväl pool som i havet!

Malå, måndagkväll ...

Det är inte klokt så vackert det kan vara hemmavid. 

Den här undre tog Maria ikväll.

Dagens fönster ...

Från Monet kommer det här fönstret och så här skriver hon: 

"Hej,Tog en bild utifrån på mitt köksfönster och tänkte på dig. Jag bor på markplan med uteplats och naturen inpå knuten och har så fint omkring mig. I den stora krukan växer några exotiska, från början små svarta frön,  som ska bli en slags ”mirakelblomma” - köpta på nätet. Spännande varje dag! Hälsningar Monet." 

//Tack Monet! säger jag.

Första på länge ...

Doppet, alltså. 

Å, det kändes iskallt, men så snart jag doppat huvudet, blev det bättre. 

Ingen simtur dock. Bara ett dopp. Men .., nu går det bara framåt. 

Efteråt kollade pv till båten. Startade motorn och bogpropellern. Allt fungerade som det skulle. Här är han på väg att ta sig ombord utan att hålla i sig i nånting; staget är ju inte på plats. I morgon ska gipsen plockas bort och pv hoppas förstås på att kunna få mast och vad därtill hör på plats. Så snabbt tror jag inte att det går. Måhända får han hjälp av sin äldre bror och en kompis till dem båda.

"Sommargyllen" menar Ai att detta är. 

Ja, då säger vi väl det. Vacker är den i all sin enkelhet, tycker jag. 

På nätet läser jag att blomknopparna kan kokas och ätas som broccoli, i exempelvis paj, soppa eller pastasås. Och inte gör det något om stjälk och blast följer med heller. 

Vi räknar till nio bokade ställplatser, av tio. Minst tre tyska husbilar, en österrikisk och övriga svenskregistrerade. Sen åker vi hemåt.

Dagens fönster ...

.... eller kanske mera gårdagkvällens fönster?

Det var på hemväg från Röda Kvarn och med siktet inställt på Slottsparkeringen som jag upptäckte skylten i fönstret. 

Sååå trist! Akademibokhandeln i Halmstad läggs ner.

Tänk, så ledsamt om den ena bokhandeln efter den andra försvinner! Tänk, om det slut bara blir till att köpa böcker via nätet! 

Och inte enbart böcker .., jag älskar ju att botanisera bland pennor och anteckningsblock och allt det andra som man finner i en bokhandel. 

Klockan var kring 20.00 när vi gick till parkeringen. 

Vi passerade olika krogar .., deppade fotbollssupportrar (Halmstad spelade oavgjort mot Elfsborg)  släntrade i grupper längs gågatan och några ordningsvakter stod och småpratade utanför O´Learys.

Innan vi var hemma öste regnet ner och vindrutetorkarna gick för högvarv!

Röda Kvarn och Nymansgården ...

Igåreftermiddag blev det ännu ett besök på Nymansgården och Sonja. Precis som förra gången satt hon i dagrummet tillsammans med tre andra kvinnor och vi log när vi såg att den jättelika tv:n (med fantastisk bild) visade allsvensk fotboll, nämligen Halmstad mot Elfsborg. 

Så bra att personalen hjälper sina "kunder"/boende att komma ut från sina rum .., annars hade det nog varit lätt för många att bli sittande där inne och vänta på att tiden ska gå, eller att man ska få komma hem. 

Sonja tycks allt piggare och såg så glad ut och kvinnan intill mig visade sig ha arbetat i butik inne i Halmstad, ja, på något sätt kände jag igen henne. Där var även två från personalen som kom och pratade med oss och undrade om vi ville ha en kopp kaffe. Så vänligt!

Den ena av dem var uppvuxen i Monterrey i Mexico, pratade i det närmaste perfekt svenska (men det tyckte inte hon, "det är sååå svårt att lära sig svenska!" sa hon leende) och den andra, som var rena ungdomen, endast nitton år, hade flyttat hit från Syrien. 

Tänk, så många livsöden som samlas enbart på ett korttidsboende, såväl bland personal som bland de som tillfälligt är där!

Efter besöket hos Sonja blev det bio på Röda Kvarn för att se filmen "Saltstigen", baserad på en bok av Raynor Winn (enligt författaren är det självupplevt). 

Jag hade läst Berts recension av densamma (filmen, alltså) och bokade nästan bums två biljetter!

Filmen handlar om författaren och hennes make Mooth (som vid ett läkarbesök får en mindre trevlig diagnos att förhålla sig till); ett medelålders par vilka förlorat sitt hem och i princip allt de äger och som då ger sig ut på en till synes evighetslång och kämpig vandring för att komma till Land's End i Cornwall. 

Det var hög medelålder i salongen och jag hade ett elände med mitt vänstra knä, hade så ont så jag ville gråta och bytte benställning säkert hundra gånger och första halvtimmen av filmen tänkte jag att ...,"nä, men här händer ju absolut ingenting, det är ju mest eländes elände" och att jag hade svårt att koncentrera mig, det kan ju ha påverkat känslan av filmen. 

Nåväl, den tog sig (eller kanske vande man sig ..?) och vi kom båda två att tycka riktigt bra om filmen. Oerhört vackra vyer förstås ..., emellanåt - eller ganska ofta - tänkvärd. 

(Bilden här ovanför tog jag just i Cornwall och det var skolbarn som fått teckna traktens fåglar. Här är det Romilly Seymour, 6 år som förevigat Kungsfiskaren, en för trakten typisk fågel.)

Här är en länk till Aftonbladets recension, som gav filmen en 2:a i betyg. Jag ger den en 3:a och pv säger, efter några sekunders betänketid ..., "ja, en 3:a". 

Sydsvenskan tyckte så här.

En annan länk .., här till SVT.

Tack för tipset, Bert!

Dagens fönster ...

... speglar sig mot väggen i rummet mellan köket och vardagsrummet. 

Väggklockan - som en gång satt satt på köksväggen i mitt barndomshem - har varit saligen insomnad i många år och nu har jag givit upp.