Födelsedagar .., om en bok .., och Dagens Fönster. 

November. En månad som tycks vimla av födelsedagar! Pv:s yngre bror Ulf fyller 69 år i övermorgon, friherrinnan blir 76 år den 22:a, och minns jag inte fel fyller även Monet år i november? Och min syster i Australien, hon blir 82 den 12:e november och samma datum skulle Nisse i Malå fyllt 73 år och hans facebook-konto finns kvar och man får säkert en påminnelse. Jo, jag ska säga grattis till dig också, Nisse! Och Kerstin i Limhamn - sambo med en pv:s bästa kompisar - firar sin 72:a födelsedag i morgon!

Men Annika Engström i Kävlinge, hon fyller år just idag (Grattis! Grattis!)

Här på bilden intill visar hon mig hur det ser ut där prästernas utstyrsel ligger så fint och väntar på att få träda i tjänst.

Och titta, solglitter i lådan!

Tack Annika för den där dagen då vi fick se hur mycket arbete som en kyrkvärd har att ägna sig åt. Ja, du kanske inte hade just den titeln, men du guidade oss så fint .., visade hur du sköter musiken vid begravningar och bröllop och alla ljusen som skulle tändas! 

Dagens fönster är mitt, det som sitter i sovrummet. S o m  jag älskar den eken!

Igår läste jag ut boken som jag reserverat och väntat på, men som till slut hamnade i min hand. 

Detta är journalisten Per Svenssons sista bok; delvis skriven i dagboksform efter att han fått beskedet att nu var hans tid på jorden begränsad, (cancer i bukspottkörteln). 

Måhända skulle han leva i ytterligare ett halvår, men säkert var det inte, menade läkarna.

Det kom att bli mer än så, drygt ett år längre, men ändå. 

Boken är sååå vackert skriven! Det är utan tvekan dagboksanteckningarna jag tycker bäst om .., när det handlar om Platon och Sokrates, tappar jag lite intresse (eller mycket) och det säger förstås mer om mig, än om författaren. 

På sidan 34 skriver han, det är då fredagen den 1 mars 2024. 

"Fåglar sjunger i skymningen. Det går mot kväll efter en dag då jag knappt tänkt på sjukdomen. Märkligt. Går det så fort att vänja sig? Du ska dö! Ja, men först ska jag skura badrummet."

Eftersom jag själv inte förväntar mig ett långt liv, är det här - för mig - så intressant att ta del av. 

Jo, jag är tacksam om jag har fel, men jag utgår inte ifrån det och på ett sätt känns det som om jag då försöker ta vara på det hela ännu mera.

Dagens fönster ...

Från ellem i Skellefteå kom en svärm av fönster igår och det här är de första. Så här skriver hon:

"Här kommer en håv med små fönster i små byggnader på gräsmattan vid Lövångers kyrka. Husen är ungefär knähöga utom kyrkan som ju är högre förstås. Genom kyrkfönstret kan man se kyrkbänkarna.

Bakom den åttkantiga logen anar man den gamla Kyrkstaden. ellem."

// E: Tack ellem! Såna fina små byggnader!

Lördagmorgon .... 

Sista oktober är det också. Det blev en fin månad .., det känns som om det hände mycket. 

Vi tillbringar en lördag i Ystad, bor på Stationen och jag kommer att prata med en man som sitter och fiskar flundror vid kajen och på kvällen blir det laxmiddag hos Tommy och Karin i Bjäresjö. 

Sen vidare till i Bunkeflo, gemensamt fika på Geijersgatan och ett såå mysigt café och sist av allt: ett dopp vid Ribban, pv, Anders och jag själv. 

Den 9:e  oktober säger vi hejdå till Eva och Ulf i Haverdal, ty morgonen därpå ska dom köra hemåt. Eva har blivit allt svagare rent fysiskt de senaste åren och nu, mer än någonsin. Får vi ses nästa vår?

Dagen därpå, den 10:e oktober, köper jag - helt oöverlagt - en liten burk inlagda sardiner utan att tänka på priset. Fyra fem pytte-pytte-små fiskar  - ljuvligt goda - visar sig senare kosta mer än 100 kronor!

Den 12:e oktober vaknar jag vid 3-tiden på natten av en ihärdigt råmande kossa och jag får ont i hjärtat. Vi får dagen därpå veta att orsaken till råmandet beror på att man tagit kalven från henne. Då får jag ännu mer ont i hjärtat.

I mitten av den här månaden besöker vi Stockholm,  övernattar hos Maria och därefter 2 nätter på 9 kvm på Långholmens Hostel. Vi hälsar även på hos Emma och Emil och sista kvällen är vi bjudna på middag hos Anna i hennes alldeles egna lägenhet.

På söndagen, på väg tillbaka till landet Halland, tar sig pv ett dopp i Stavsjö. Jag avstår.  

Den 22:a oktober är vi bjudna på middag hos grannen Annelie, tillsammans med Ecke, Britt och Birgitta. En ljuvlig köttgryta står på bordet. 

Den 24:e oktober hälsar vi på min syster i Västerstad, tittar som hastigast in hos Tommy och Karin i Bjäresjö (överraskningsbesök) .., upplever totalt renoveringskaos  hos Anders med familj i Bunkeflo och bor på hotell i centrala Malmö. Underbart är det! Detta är bästa medicinen (enligt mitt sätt att se det) mot eventuell höstdepression. Och nu är vi inne på den allra sista oktoberdagen. 

Hilda (som igår sprang ett lopp i Falkenberg) och Edvin har sovit över här hos oss .., här är eld i kaminen och senare idag ska pv och jag själv hälsa på dels Ecke (Britt och sonen Jonas åker till Lund över dagen), men vi ska även till Sonja och lunch blir det på golfkrogen, som efter morgondagens lunch stänger för säsongen. Var det inte alldeles nyss som dom öppnade?

Dagar och veckor bara susar förbi! Ju äldre man blir, desto snabbare går det. Läser någon yngre här och tänker .., äh, så  är det väl ändå inte, så kan jag säga att jo, just så är det.

Dagens fönster ...

Har jag någonsin tyckt så mycket om vår ek, som i höst? Nej, det tror jag inte. För några år sedan friserade pv den; sågade ner de grenar som hängde ner mot marken och "luftade upp den lite" och då blev det genast lite enklare att sitta där i skuggan, ja, under varma sommardagar.

Idag ser det ut som på bilden.

Moster Gunhild ...

 

Igår kom ett sms från min kusin Elin som berättade att moster Gunhild - Elins mamma  och änka efter mammas lillebror Olaf - nu inte längre är i livet. 

Det visade sig att Gunhild hade drabbats av en liten tumör i ena njuren, som därefter utvecklades till två sorters cancer lite överallt. 

"För en månad sedan fick hon det sista beskedet och avsade sig då all behandling. Igårkväll kom jag till Dikanäs. Nu på eftermiddagen somnade mamma in lugnt och stilla, med mig och ett barnbarn vid sin sida", skriver Elin. 

Bilden togs när pv och jag själv hälsade på i Dikanäs när vi gjort vår "Norrlandsresa" och var på väg hem till Halland. Det var i juli 2014. 

Ååå, jag tyckte så oändligt mycket om denna moster Gunhild.  "Ingen har väl lenare kinder än Gunhild ...!" skrev jag under bilden. Den glada stövaren med den vita svanstippen hette Hector.

Elva år senare, i början av september förra året, tittade vi återigen in hos henne i huset där min mormor en gång bodde. 

Gunhild - lite tunnare än tidigare - satt då vid spisen i köket och tyckte att det var lite kyligt i huset. 

Efteråt skrev jag så här: 

"Och moster Gunhild, född 1944, berättade att hon ramlat utanför Konsum och slagit sig och därför var lite stöppelfött, så pv bar in två stora kassar ved till henne, så hon skulle ha till att  elda i spisen."

Så var det.

Näst sista oktober ...

Igår strålande solsken, idag  n ä s t a n-duggregn och vått i gräset. 

Något annat. Med katter, i alla fall våra, är det så att mat som vissa dagar är klara favoriter, blir andra dagar ratade rakt av. Det är nästan så att man ser hur förfärligt äckligt dom då plötsligt tycker att anka/tonfisk/siklöja/lamm smakar och detta - dissandet av viss mat - kan lätt göra en galen. Om nu detta var så gott vecka 43 .., varför är det då oätligt vecka 44? 

Om man dessutom betänker att en liten pytteburk endast innehåller 80 gram och att kilopriset då blir 112:50, ja, då kan man bli rejält frustrerad.(Än värre är det ju med t.ex kattgodis vars kilopris lätt som en plätt kan nå oxfiléhöjder!)

Nåväl, det som  h e l t  ratas i skålarna, det lägger jag till slut på "ratbordet" vid slänten och det försvinner snabbt när skatorna flyger förbi och upptäcker vad som finns på menyn. Skatorna blir säkert hur lyckliga som helst och det är ju bra att maten kan glädja någon ...,. och det var förresten  då  jag kände att det var fuktigt i gräset, när jag gick ut i sandalerna.

Biblioteksskylten som jag älskar.

Igår blev det ett besök på biblioteket i Harplinge. Många barn var där .., kanske var där något arrangemang för höstlovslediga småttingar? Små skor stod på prydlig parad i bibliotekets hall.

På min mejl hade jag dagen innan fått ett meddelande att den bok jag reserverat och stått i kö för, nu äntligen hade kommit. Löpnummer 126 i "hämta-hyllan".

Härligt! 

Det var den här boken, som väntade på mig. 

För övrigt? Såg nu på morgonen ett klipp på sociala medier där Donald Trump sin vana trogen är omåttligt oförskämd mot en Reuter-journalist som ställer en helt relevant fråga till den amerikanske presidenten och därefter blir totalt ustkåpad och dumgjord och får veta att han ser förskräcklig ut. 

Undrar  h u r  många gånger man ska komma att tappa alla hakorna, innan den här perioden med Trump är över? 

(Bilden: Vid biblioteket .., alla torra lönnlöv som samlats i en prasslig hög!)

Dagens fönster ...

Hemkomna från 1 veckas sol och lagom värme i Grekland, blev det övernattning på Landvetters hotell för Turtlan och hennes M. Jag har råkat radera i min inkorg där hon berättade om det här boendet, men hon tyckte om det i alla fall och menade att det kändes hemtrevligt. Det tror jag det! Tack Annica!

När jag letar på nätet, får jag en känsla av att det kan ha varit Landvetter Airport Hotel det handlar om; åtminstone ser jag kuddar med det här tyget på någon soffa .., så kanske?