Resan till Skåne och Dagens Fönster ...

En ytterst flitig fönsterfångerska, en som hur många gånger som helst stannat till och fångat fönster och skickat iväg dem - ofta från Porto, men även när hon har varit på resa å jobbets vägnar - eller när hon hälsat på hemma i Skåne, ja, det är annannan.  

Denna annannan hade läst här hos mig att jag så ofta har udda ytterkrukor, inte så där fint och stilenligt som många andra har  - där krukorna har samma färg och passsar bra ihop.

"Men jag ska vara hemma och tömma huset (nu är båda hennes föräldrar döda) och här finns krukor, kom förbi  när ni åker Skåne, jag är hemma någon vecka till!" skrev hon. 

Så då bestämde vi att jo, så gör vi. 

Nu tycker jag ju att händer säger mer än aldrig så vackra ansikten, men lite kan jag ju beskriva henne. Tänk er oerhört blå ögon (inte mörkblå, mer som min pappas .., så där mjukt blå!), ett hår som tycktes tjockt ..,  och så hade hon underbara händer. Chosefria. Och en lika chosefri armbandsklocka - var det hennes pappas, kanske -? Dialekten efter en massa herrans år utomlands? Skånska. Härligt.

Föräldrahemmet som nu var såväl sålt som tömt, visade sig ligga mellan stoooora åkrar och där var hav av vitsippor i hagarna och huset i sig var inte stort och det kändes som att ..., som att komma in i husen som fanns på 60-70-talet. 

Nästan såna här tapeter hade exet och jag själv i Kungsängen, men vi hade nog körsbär och gröna blad. 

I hallen fanns en orangefärgad tapet med vita ränder. Vi hade en exakt likadan, men grön med vita ränder. 

Det kändes hemtamt.

Vi satt vid köksbordet och bjöds på fröknäcke och vällagrad Herrgårdsost och gott kaffe (pv satsade som vanligt på sånt som är sött ...)  och där utanför köksfönstret sandbadade en för värdinnan välbekant fasantupp. 

Om den tuppen fick vi vet att den under en period varit förfärligt halt och knappt kunnat använda sitt ena ben. 

Nu var han pigg och alert och tycktes njuta av att rulla sig i sanden/jorden!

Det blev ett alldeles lagom kort eller långt besök (hon hade tid för ett möte med banken i Sjöbo) och just som vi skulle tacka för oss, tog hon fram två vackra, vita krukor innehållande var sin pelargonia (Mårbacka)! Tänk, så vänligt! Här står dom nu i sina fina ytterkrukor och får titta ut från västerfönstret, mot havet till. Hoppas att ni kommer att trivas, kära blommor! Och t a c k  Anna!

Därefter mot Ystad. Åååå, aldrig är väl Skåne så vackert som på våren! Rapsen på gång, men ännu inte helt utslagen .., träd i skir grönska .., oceaner av vitsippor .., och - mitt i all detta - överkörda små rävungar och grävlingar. 

Kom fram till hotellet och då var pv helt utslagen. (Jag hade kört hela vägen). Det tog knappt 1 minut så hade han sträckt ut sig sängen i rum nr 7 på Stationens Bed & Breakfast i Ystad. samt tagit en smärtstillande (Oxycondon) och även antibiotikapillret och sov sedan rakt av någon timme. Middag fick bli på en närliggande thai-restaurang alldeles i närheten. ..., och innan klockan var halv nio låg vi i sängen. Det var som all anspänning efter pv:s elände med handen, ja, liksom briserade så där poff, bara. 

Så var det.

Söndagsfönstret och en titt bakåt ...

... var en gång mitt, fångad i mitten av april för tretton år sedan. 

I april 2013 höll vi fortfarande på med Det Bästa som hänt under varje vecka. 

Och för tretton år sedan, då såg tillvaron ut så här. Harry och Sigge som håller koll. Harry med svansen i behåll. 

Vresroshäcken som skiljer vår tomt från grannens, var på sedvanligt vis nerklippt. Då bodde Gun och Göran här sommartid. Nu är häcken helt vildvuxen och grenar repar ibland mot bilen. 

Frågade trädgårdsmästaren om det inte vore läge att klippa ner den lite? 

"Nej, jag är tacksam så länge den får stå kvar, den är så taggig att ta hand om ...", svarade mannen.

Mossfolk fångade den här helt ljuvliga bilden av en blåsippa, men hon gladdes även åt utflykten till Kilsbergen, åt koltrastens flöjtande och att hunden Cosmos magsjuka äntligen hade gått över. 

Ulrika skickade in en bild, men utan text .., och menade att bilden räckte .., det här var hennes bästa just då. 

Hedgrenskan hade, tillsammans med barnbarnen, varit på kosläpp! Så spännande och roligt, tyckte hennes sällskap.

Och Ingela i Malå berättade livfullt om sitt bästa.

"Jag har varit urless på mej själv och att jag inte orkat bry mej om mej. Sist jag var i stan tänkte jag att nu måste jag spotta upp mej. Jag köpte lite nya kläder i starka färger. Benen är inte den kroppsdel jag är mest stolt över men jag tänkte att om benen är fula blir de ju inte snyggare i fula strumpor. 

Så jag köpte två par ombréfärgade strumpbyxor. Ett par som börjar i vinrött längst upp och blir gradvis ljusare till knallrosa nere vid foten. Ett par av samma sort men gröna till knallturkos. I dag hade jag de rosa för första gången till en tunika med svart botten och stora vinröda och rosa färgsjok på framstycket. 

Massor av komplimanger har jag fått, mest för strumporna. Så ett par strumpbyxor för 89 kronor är mitt glädjeämne denna vecka. Eller kanske hellre den känsla de väcker."

I Jämtland hade Gunnar deltagit i det så kallade "Skutskjutet" i Åre och helt ledbruten hade han varit i  d a g a r  efteråt!

 Och själv var jag lättad över att den ring som jag förlagt under veckan i Sälen, att den kom med posten!

Ringen var tillverkad av en silversmed i Ystad och presentkortet - som möjliggjorde det köpet - hade jag förärats av generösa arbetskamrater, oklart varför? Kanske när jag flyttade hit till landet Halland?

Så var vårt bästa den här veckan i april år 2013.

Under köksbordet ....

Det var där, när jag skulle dammsuga bort lite katthår, som jag upptäckte den. En alldeles underbart söt liten kaninunge. Död. Tack och lov att den inte levde och tack och lov att den inte var blodig. Kanske hade någon av katterna strypt den? 

Å, den var så fin .., som ett litet gosedjur!

Det är detta som är så förfärligt med katter och ibland även med hundar. Och även med oss människor. För några dagar sedan kalasade jag - utan dåligt samvete  - på lammstek hos Ecke och Britt och kyckling äter jag utan bekymmer. 

Tala om dubbelmoral. 

För övrigt? Hälsade på hos pv idag och han hade ett helt annat kroppsspråk. Det har slagit mig så många gånger, detta att när människor har svåra smärtor eller är sjuka rent allmänt, så .., ja, det är som om man åldras tio år rakt av. 

Och sen, som genom ett mirakel, så susar åren tillbaka till rätt läge, när samma människa kvicknat till. 

Minns när Sonja opererades för gallsten och vi hälsade på henne .., hur förskräckt jag blev; hon var alldeles vit i ansiktet och såg sååå mycket äldre ut. Några dagar senare: fräsch som en nyponros! 

Så här såg pv ut när jag hälsade på honom idag. Nu var han sig lik. Så fin!

Hittade ingen fler bok att ta med mig .., men jag ska titta igenom hyllorna ännu en gång. 

Tror inte på alltför tjocka volymer, det orkar eller hinner man nog inte med, utan så där lagom vore ju perfekt. 

Nu är det kväller. 

Tittar på Mästarnas Mästare i efterhand och tycker att producenten draaaar ut spänningen/väntan att få sätta igång tävlingarna onödigt länge, t.ex vid nattduellen. 

Men hu, så trött jag är!

Dagens fönster ...

Flera fönster i ett .., alla vid utgången från ortopeden, det vill säga, om man inte vill ta vägen via huvudentrén.  

Där, i entrén sitter flera såna här konstverk, men jag tycker nog att texten är lite väl flåshurtig, detta att gott humör är den bästa läkaren.

Nej, det tror jag inte riktigt på. 

Att man mår bättre om humöret inte är i botten, så är det förstås. Men ändå.

Ny dag ..., nämligen fredag.

Ja, så är då operationen överstökad och oj, så skönt! Det blev stift för pekfingerfrakturen, samt att man tog en sena från ovanför handleden och lappade ihop den sena som blev sargad,. Långfinger-frakturen fick en platta som skruvades fast och som håller ihop det hela och slutligen bandagerades de två fingrarna ihop och så gips på allt detta. 

"Jag fick välja färg .., jag tog grönt", sa pv. 

Ja, det passar väl den som är Miljöpartist.

Oj, så trött han var när jag kom upp för att hälsa på och uppmuntra lite. Även idag hade jag med mig utrensade böcker, nu blev det ytterligare fyra stycken, alla har jag tyckt om, men kommer inte  att läsa om dem. Hade som målsättning att finna lite tunnare exemplar; ty är man opererad eller ska opereras, kan det kanske vara svårt att koncentrera sig alltför mycket. Man kanske inte orkar med en tjock bok.

Friherrinnan bidrog med godis till den alltid, alltid sötsugne herr Göransson. Såå glad han blev!

Efter besöket, på väg till parkeringen, stannade jag till vid det här trädet. Så bedrövligt att jag inte kom på  v a d  för sorts träd det var!

På en bänk intill satt en äldre herre, så jag bad om ursäkt om jag störde honom, men visste han möjligen vad detta var? 

Han sa knappt  fyra ord (dock inte namnet på trädet), så sa jag att "men du kommer väl från Norrbotten ..?" 

Jodå, så var det. Från Gällivare, ursprungligen och hans pappa hade varit Gällivares trädgårdsmästare, men se, såna här träd fanns ju inte där uppe, inte då, i alla fall. 

Då gick jag närmare , tog en bild och googlade. Ja, men såklart  .., det var ju en LÖNN!!

En liten, liten kvist fick följa med hem! 

Svängde sedan förbi affären, handlade till friherrinnan och mig själv och formligen  s t ö p  av trötthet när jag klivit in i köket. 

Så  t o t a l t  slut på. 

Någon timme senare ringde pv och berättade att nej, han får tydligen inte lämna sjukhuset i morgon. Det blir ännu en omgång med intravenös antibiotika och det tackar vi för .., hu, vad som kan hända när ett verktyg som använts ute och säkert inte var så rent, orsakat eländet. 

Sepsis .., vill man inte få. 

Pratade med min systerdotter Rita ikväl. Den 5:e maj ska deras fina dalmatiner Samba avlivas. Därmed försvinner den sista av Harrys kompisar.