Dag 4 ...

Rimfrostig morgon, ja, allt är inbäddat i rimfrost. 

Och igår såg det ut så här ..., Steven som låg på sängen och tittade ut mot Kärleksstigen där det ofta passerar hundrastare och ibland strörenar .., vi såg flera stycken i höstas som spankulerade omkring där. 

Steven är den av hundarna som är mest kelig. Charlie, den svarta, har integritet och krusar inte, han bara lever för sin matte. 

Pv tycker nog att den kelige är favoriten; själv föredrar jag Charlie, då han är mer som en självständig kattherre.

Om någon timme tänker vi bege oss till idrottsplatsen/fotbollsplanen där Malmfältsloppet ska gå av stapeln. 

I min ungdom var den skidtävlingen tämligen stor .., pappa var speaker, jag gullbad honom att sluta, men han tyckte att det var jätteroligt och min äldsta syster var stolt som en tupp över pappa Ivar som stod liksom på någon slags "tribun"/mindre älgtorn och bad publiken heja på åkarna och berättade om åkarnas tider ovs.

Här pappa som intervjuar en för mig obekant man. (Vilken snygg kofta han verkar han ha!)  

Bildgooglade och fick svaret att det var Sir Edmund Hillary, den berömde bergsbestigaren, men se det kan vi nog avskriva ,-).

Ett annat förslag var författaren Johnn Steinbeck .., nix pix, han hade nog annat för sig.  

När alla åkarna gått i mål, blev det prisutdelning på Malåborg. Då var pappa också speaker och priser från Stenbergs Elektriska, Bergströms Järn och allehanda butiker vilka då fanns att tillgå, delades ut. Vinnaren fick först välja och sedan fortsatte det. 

Under Malmfältsloppet var det liv och rörelse i samhället och det hände flera gånger att någon skidåkare övernattade hemma hos oss. 

Ja, det var då det. Om en timme är det dags för start.

Allt blir blått ...

Men egentligen .., så är hela världen - i alla fall här - vitare än vitast.

Kritvit. 

Och snöhögarna är flera meter höga.

Dag 3 ...

Klockan är kvart i åtta och såväl Maria som pv har givit sig av till respektive jobb. Nu, när Maria inte har någon bil (hon hämtar den i Sthlm nästa helg) promenerar hon till sjukstugan (båda döttrarna går med väldig fart!). För Maria tar det ungefär tio minuter att gå till jobbet; att jämföra med tiden när hon bodde i Upplands Väsby och skulle köra hem i värsta rusningstrafiken. Eller när hon skulle TILL jobbet och väl framme leta parkeringsplats.

Själv - totalt arbetsbefriad - sitter jag nu vid hennes köksbord och utanför fönstret är det svart som på natten. I Halmstad går solen idag upp klockan 08:23 och här i Malå 09:03. 

Från ovanvåningen hörs småbarns-steg i trappan .., det är familjen från Lund (med ursprung i Peru) som är på språng till skola och arbete. En trappa ner bor kvinnan med den hårlösa katten som heter Svante. Så tryggt det känns att höra ljud från andra människor. 

Bilden togs igår och visar utsikten från vardagsrummet. 

- 11 C nu på morgonen.

Den studiecirkeln hade jag gärna deltagit i. 

Ser att Malå´s dialekter  stavas på två olika sätt i annonsen, 

Snyggt med de röda linjerna som delar upp stycket, är det i alla fall. och Stellan Larsson blir nog en trivsam cirkelledare.

Det här med dialekter är ju bara så intressant. Vare sig min pappa eller mamma talade någon utpräglad malådialekt. 

När pappa telefonsurrade med sin kusin Sigge som hela livet bodde i Kalvträsk eller just utanför, då kunde man höra hur  pappa föll in i den ursprungliga dialekten; lite som en blandning av hur det pratas i Norsjö och Burträsk.

Pappa - uppvuxen i Kalvträsk (sydöst om Malå, mer mot Skelleftehållet) och mamma från Dikanäs. längre västerut i fjällvärlden, nej, ingen malådialekt alls för någon av dem. Tänker på dig Gunnel i Luleå .., har du kvar några språkspår från åren i Malå? 

Sånt funderade jag på, då när jag stod och läste om detta på anslagstavlan. 

Antalet sparkar utanför biblioteket har ökat betydligt sedan jag var hemma i början av december. 

Just nu måste det vara helt perfekt sparkföre!

På väg hem från affären igår. Stannar till och tar några bilder - ingen blir riktigt bra - men det må vara. 

Så här såg det ut i alla fall. 

Fyra hela dagar kvar i Malå. Känner mig helt utvilad. Rofylld.

På väg hem till Malå ...

Obs: Bilden - som är fri att uppladdas från Wikipedia - visar Norsjö kyrka i försommarskrud. Inget namn på fotografen. En enda gång har jag besökt den, nämligen när Mia-Marianne och Per Filip hade någon slags konsert just där. Måhända sjöng de då den här sången ..., det var på den tiden jag var aningen "hällörad" som smålänningen kallar det. 

Nåväl, igår när jag satt i bussen och vi passerade Norsjö - 5 mil hemifrån - lade jag särskilt märke till den stora träkyrkan som i viss mån påminner lite om kyrkan som flyttades i Kiruna i höstas. 

Googlade snabbt och det var minsann mycket att ta del av - väldig dramatik också -. Fina interiörbilder fann jag på bloggen Sverigeinspiration, så jag mejlade och undrade om det var okej att länka till den sidan. Det var det. Tack Lasse! Och här är länken!

Och här en bild från Skellefteå Museum som visar den gamla kyrkan, den som stod på Näset.

Ringde min äldsta syster och frågade om hon visste var pappa och mamma hade gift sig? Var det möjligen i Norsjö kyrka? "Absolut inte!" sa hon tvärsäkert. Hur i fridens dagar får man reda på sådant? Pastorsexpeditionen? Jag vet datumet, den 29:e april 1951, men  v a r?  "Kanske pingstkyrkan i Malå?" föreslog min syster. "Aldrig i livet, det hade inte pappa gått med på!" svarade jag. 

Mina båda systrar kanske inte var närvarande vid vigseln? Rigmor var då 9 år, skulle fylla 10 om några månader och Birgitta var 3 år yngre och deras mamma hade - då vid giftermålet - varit död i nästan exakt 1 år.

Torsdagsfönstret ...

... speglade sig i det gamla ekskåpet som en gång tillhört pv:s föräldrar eller far, - eller morföräldrar. Jag hade gärna bytt ut det, han vill ha kvar det. 

I skåpet finns fint porslin som aldrig någonsin används. 

Nåväl. Bilden visades i slutet av januari för tio år sedan och så här hade jag skrivit under den: 

Nu väntar en sån fin tid!
Solstråleskuggor ..., blommor mot en skåpdörr.
Kanske kaffe mot söderväggen.

Mycket på gång ....

Ja, så är då resan till Malå avklarad och det kändes att det varit mycket nu. Först Bunkeflo .., hemfärden från Västerstad och allt krånglet .., och så nu stressen med att hinna med byten från flyg till nytt flyg, och från flyg nr 2 till flygbussen för att hinna med regionbussen nr 27 från Skellefteå till Malå. 

Bråttom  - och långt var det - till gate C D 14  på Arlanda (precis som i t.ex Grekland fick vi passagerare tränga in oss i en buss som körde oss från flyget till inrikesterminalen!) och det blev till att bums inta sina platser på planet. 

Där var mest män som skulle med flyget och många hade fina, välputsade skor och portföljer i läder, i matchande färg med skorna. Den flygturen, mellan Arlanda och Skellefteå, blev på slutet ett äventyr. Planet krängde fram och tillbaka och ömsom gasade piloten likt den värste racerförare. Lägg därtill att jag satt med motorerna där utanför fönstret. Jag tänkte att detta kan aldrig gå vägen. 

Dessutom satt jag ensam vid fönstret; den långe unge mannen som först satt intill mig, ja, han ombads av en vänlig flygvärdinna att sitta vid nödutgången, kanske för att han skulle vara stark och smidig nog för att öppna dörren om det nu skulle behövas,

Att plötsligt sitta helt elena, det kändes aningen otryggt. Då såg jag en äldre herres stora och kraffulla händer; högst otroligt att han hade tillbringat arbetslivet vid ett skrivbord, tänkte jag. Den mannen satt också ensam. Och jag tänkte ännu mera .., att skulle vi till att störta och jag skulle hinna, ja, då hade jag skyndat mig att ta sätet intill honom, mest för att det då hade känts aningen tryggare. Nu förstår jag plötsligt varför; händerna hade lika gärna kunnat vara min pappas. 

Med knappt tre timmars sömn natten mot idag, var jag totalt färdig efter att med nöd och näppe ha hunnit med bussen till Malå. 

Tre resenärer var vi, varav en var en kvinna på knappt sjuttio år. Hon var född i Norsjö och berättade livfullt om sin mamma som hade många syskon och en stor del av dem hade namn som började med bokstaven S. 

Och här hos dottern och pv? Jo, jag har duschat i det mjukaste vatten jag vet .., i ett huj blev mitt hår superlockigt och så  lent. 

Pv har kört 1.3 mil på skidor efter dagens värv och totalt nästan 11 mil på den korta tid som där funnits bra skidspår. I morgon är det föräldramöte efter skolans slut, (tillsammans med barnen) det handlar bland andra om de hårda ord som - kanske framför allt pojkarna - använder mot andra elever.  Fem veckor kvar nu för herr Göransson.