Dagens fönster ...

Den 1:a oktober kom en hel svärm med italienska fönster, fångade i Pisa av annannan. När jag google-sökte kom följande fakta fram: 

"Byggnaden på bilden är det tidigare benediktinmunkklostret Ex Monastero delle Benedettine som ligger längs floden Arno i Pisa, Italien. Ursprungligen uppfört som ett klosterkomplex med kyrka och klosterbyggnad omkring 1393. 

Idag används det bland annat som gästbostäder, studentboende och lokal för konferenser och kulturella evenemang i regi av Universitetet i Pisa. Och tack annannan som tog dig tid och lyfte mobilen!

Uppe bland trädtopparna ...

... befann vi oss igår, när det var lunch/middag för oss som är grannar här på Ejdervägen. 

Birgitta (som nu flyttar in till Halmstad till sin lägenhet inför vintern), Annelie som delar tiden mellan boendet i Sthlm, Ecke och Britt som numera håller till i huset i Halmstad och så vi själva.

Alla, förutom jag jdå, har känt varandra länge, länge. Ecke - i sån underbart vackra tröja i mjuk blå färg - berättade om Annelies pappa Roland och minns förstås hur sommarhuset (som Annelie rev och därefter lät bygga ett eget, ytterst personligt hus) såg ut då, för evigheter sedan. 

Ja, Ecke kom även ihåg ägaren dessförinnan, som hette Otto. 

Så satt vi i alla fall tillsammans vid ett runt bord och högt uppe bland trädtopparna. 

Annelie berättade om ekorren som hoppade ner från trädgrenen till hennes altan och hur den suttit och spanat in i köket .., ja, tyckte väl att det såg hemtrevligt ut, förstås. 

Vi bjöds på en gulasch-gryta (topp 10!) och en vansinnigt god vallmokaka indränkt i någon slags citron och i tre timmar blev vi där. 

Det är tolv trappsteg upp till ytterdörren, ja, ytterligare två när man kommit längst upp ..., och jag var omåttligt orolig för hur Ecke skulle klara detta. 

"Jaha, finns det räcke, ja, men då är det inga problem!" sa han innan. 

Jodå, det gick bra. Vi hjälptes åt. 

Här på bilden sitter han, denne snart 99-årige man som har koll på det mesta här i tillvaron. 

"Men det är svårt att delta i ett samtal när man inte ser era ansikten och kan läsa av känslor och så vidare ..", förklarade han och det kan man ju förstå.

Tre timmar. Vad  pratade vi om? 

Jo, krånglet med att ställa in hörapparaterna (Britt hade råkat komma åt volymknappen och då blir det svårt .., men pv visade henne "titta här, så här höjer du volymen .., man får akta sig för att inte råka komma åt och göra tvärtom!") och plötsligt var hon med på ett helt annat vis! Så jobbigt att inte höra fullt ut! 

"Ni må tro att det kan bli underliga diskussioner hos oss på morgnarna, en är blind och en har kanske glömt hörappaterna!" sa Ecke och log.

Det slår mig ofta, att finns det någonting som betyder så mycket som att sitta samlade runt ett bord och dela en måltid? Inte för mig, i alla fall. Vid 22 års ålder dog min pappa, två år senare flyttade mamma till Sydamerika, min ena syster hade innan dess tillsammans med sin man emigrerat till Australien och min äldsta syster lämnade i mitten av 80-talet Luleå och flyttade till Lund. 

Kanske är det därför det här med att vara med goda vänner, att sitta runt ett matbord och prata om smått och stort, ja, att det betyder så mycket? Jo, men det tror jag. Och så detta att man är medveten om att tiden trots allt är utmätt. 

Ullfilten på bilden, symboliserar för mig allt detta .., den där värmen.

Nu är det fredag. 

Vi har gjort DN:s nutidstest och fick lika många rätt (jag hade fel på konserten - vem som hade uppträtt - där hade Pv rätt, han hade fel på medellivslängd-frågan) och på ordtestet hade vi båda 1 fel (fråga 4). Det gick med andra ord bra idag. För en tid sedan hade jag FYRA rätt på nutidstestet och det skrev jag verkligen inte om, men gör det nu. Upp och ner går det.

Så är det här i gula huset.

Torsdagsfönstret ...

.... står och bidar sin tid i nya-rummet, det som jag trodde skulle bli klart först tills det var dags för min minnesstund. 

Men, men .., nu går det framåt. 

I helgen ska vi väl bestämma vilken spotligt-skena vi ska ha (äntligen får vi en rejäl tavelvägg!), sen kommer takreglarna upp och en elektriker ska få träda i tjänst. 

Väv ska komma på väggarna, samt målas vita. Takpanel. Samt trägolv. 

Allt kostar pengar, men nu är jag snart redo att köpa en härlig matta och lägga på betonggolvet bara som det är .., hitta en lika härlig soffa på Marketplace, ett bord .., och sen är jag nog nöjd ,-). 

Längtar såååå!

En onsdag i oktober ...

Och  då får vi veta att någon i vårt land vunnit 215 miljoner på Eurojackpot och att centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist nu är i full gång (tror i alla fall 4:ans Marcus Oscarsson) med att försöka få till nånting som kan fungera .., och jag säger lycka till och detta är inte ironiskt menat.

Grått och regnigt är det ute. Eld i kaminen. 

På agendan idag står att lämna tillbaka den matta jag igår inhandlade hos Getinge Mattcenter, men som visade sig vara alltför smal.

Tittade igårkväll på andra säsongen av The Pitt, den amerikanska sjukhusserien som är så bra, ja, det var när pv var på körövning. 

Väl hemkommen var det "Över Atlanten" och där är det som så ofta annars kvinnorna som har sån tåga och håller humöret uppe. Själv borde jag ta in pelargoniorna .., eller det kan nog vänta ytterligare någon vecka, det är ju inga minusgrader på gång.

Ungefär så.

Dagens fönster ...

Den värmländska madamen Turtlan/Annica lämnade regn och rusk i Karlstad och befinner sig just nu på Kreta.

Så härligt!

Och ett fönster har hon fångat också. 

Tack snälla! säger jag.

(Och när man just nu tittar på SMHI:s prognoser över Chania, ja, då är det idel solar som uppenbarar sig och temperaturer omkring +20 C.)

Mer bilder för att minnas ... 

Väljer man ett boende i en före detta fängelsecell på 9 kvm, då är det en fördel om det finns gott om andra utrymmen på hotellet; ställen där man kan slå sig ned och sträcka på benen. 

Sådana utrymmen finns det gott om på Långholmens hotel/hostel. 

Nästan överallt kan man finna olika sittgrupper, ofta lite avskilda, och alltid så ombonade, i alla fall i mitt tycke. 

Det här var ett av dem. 

Bilden här ovanför ett annat. Här var det soffor och fåtöljer och väldigt nära receptionen och lika nära vår cell, som var nr 6.

Fin konst också just i receptionen. Två tavlor målade av Madeleine Pyk. 

Den här, som visar rastgårdarna som trianglar.

Och den här. 

Och fina områden att promenera omkring i! 

Från ingången sett rakt ut mot en badplats. En mig närstående har blivit en riktig badentusiast och hade nog gärna .., men inte jag. 

Vacker lampa i receptionen! Eller: läcker.

Och här, på väg över Långholmsbron och till busshållplatsen. Måste vara ännu härligare att strosa omkring där sommartid i lagom värme och se båtar komma puttrande i kanalen.

Om fisk-tv i Stockholm ...

Så här kan det alltså se ut. 

Underbart!

Dagens fönster ...

I vår lilla cell på 9 kvadratmeter, där fanns det här gallerförsedda fönstret som - till vår stora glädje - visade sig gå att öppna, eller åtminstone ställas på glänt. 

Den slarvigt bäddade överslafen, där låg pv och sov och jag själv låg liksom längs med fönstret. Natten mot igår hade vi öppnat fönstret och någon gång vid 2-tiden vaknade jag och höll på att frysa ihjäl, så sticketröjan åkte raskt på ovanpå nattsärken, allt medan pv låg helt näck och tycktes sova gott! Den mannens blodcirkulation är det i alla fall inget fel på.