Helg ...

I orostider, så där som när jag låg på sjukhuset i covid, lyssnade jag via hörlurar på reprisen av Naturmorgon, om och om igen. 

Orostider är det väl nu också .., med allt elände i Mellanöstern, USA och det ungerska valet .., tänk, om Orban blir omvald! Hu, så hemskt.

Då blir P1:s Naturmorgon ett sätt att mentalt jorda sig. 

Programmet har ett lugnt tempo och handlar om det är som jordnära. 

Eller som idag: Strandnära. Om Kärrsnäppor och Skärfläckor, till exempel. (Bilden - en målning av Lars Jonsson - visar just skärfläckor; denna så vackra vadarfågel! 

Tack Naturmorgonredaktionen, vill jag säga!

Medan detta skrivs, råkar jag titta på Nyhetsmorgon i fyran och ett inslag som handlar om intarsia. En ung kvinna (det går ju inte att spola tillbaka, så jag vet inte hennes namn) visar upp några av sina alster och det är så vackert så det är inte sant! 

Nu ska jag ut och titta på pv som är på taket. Måtte han inte dråsa i backen!

Lördagsfönstret ...

Ja, det finns här i det gula huset och som ni ser har jag nu snöat in på amplar och detta är väl bara början. Det är inte första gången i mitt liv som det blir så här .., kanske var det på 70, - eller 80-talet som jag också hade det så här.

Och detta att jag aldrig lyckas ha likadana ytterkrukor .., ja, det struntar jag snart i.

Här och nu ....

Fredagmorgon. Eld i kaminen. Verkar bli en fin dag. 

Vid 5-tiden i morse hörde jag en fågel kvittra på ett helt annorlunda vis .., nu får jag försöka spela in lätet för att - om möjligt - få veta vad det handlade om för fågel. 

Något helt annat. När vi i förrgår hade besök av Eva från Tyresö med familj, berättade hon och maken lyriskt om SVT-dokumentären "Demenskören". 

Igår gick jag in på play och såg några avsnitt och det kan jag säga, att det var helt totalt underbart och så befriande! 

Jo, dessa modiga människor vilka drabbats av olika former av demens och som ändå ställer upp för att sjunga i kör, med allt vad det kan innebära med att lära sig texter och hur musiken ska låta .., ja, jag var så fylld av beundran!

Men inte enbart för att dom vågar ge sig på detta, nej, mest för att deras sjukdom inte smusslas undan .., och detta att offentligt våga berätta om hur svårt det kan bli .., om rädslan att bli dumförklarad .., och att sakta glida bort till en annan verklighet. 

V i l k e t  program! Och Anders Bagge och den kvinnliga körledaren Sofia Lilja, ja, men sååå mycket mänsklig värme dom har och delar med sig av! (Trist att programmen enbart kan ses av oss som bor i Sverige! Bente, du får nog flytta över gränsen!)

Dagens fönster ...

"Anders, du kan väl fånga något fönster nu när du ska tillbringa några dagar i Warszawa ...?" bad jag sonen i förrgår. 

Igår kom detta till familjechatten och det kanske inte alls var tänkt som Dagens Fönster, men jag tar det som ett sådant. 

Det är bara att välja! 

Och vilka lustiga röda tak i förgrunden! 

Det som slår mig - verkligen! - är att jag på bilden knappt ser ett enda tegeltak! Men i Gamla Stan .., där finns det massor av dem!

(När vi besökte Riga, upptäckte vi att där ju fanns en badstrand mitt i stan! Men så helt ljuvligt! Det var där jag kom att prata med en bensprattlande äldre herre som gymnastiserade hejvilt vid strandkanten. 

Men även i Warszawa finns en strand, ja, vid floden Wisla. Här kan man se hur den ser ut.)

Det ena ger det andra ...

En fin dag. Vinden är kylig, men håller man sig i solen och någorlunda i lä, känns det bra. Friherrinnan ringde igår och undrade om jag kunde skjutsa in henne och A-M till affären idag. Så det gjorde vi.  Damerna storhandlar 1 gång per vecka och det blev många kassar att ställa in i bilen. Därefter en sväng till Skallkroken där pv tvättade båten och skrapade bort havstulpaner och jag hade tagit med fikabröd och så bjöd han oss på kaffe, ja, vi satt i ett vindskydd och fick sträcka på våra halsar för att få sol. 

Jag ställde mig upp. Fick varma solstrålar mot ryggen och nacken. 

Kom hem .., översköljdes av trötthet (ja, är man uppe och tittar på spännande dansk film till två på natten, får man skylla sig själv.) Satte mig i den fällbara trädgårdsstolen .. ansiktet mot solen och Paddan hoppade upp i min famn och ville - som alltid - bli kliad på magen. Länge låg hon hos mig och jag hörde de två byggarna nere på Alexandras hustak småprata med varandra. 

"Vet du vad jag drömde i natt ..?" sa den ene. 

Räknar hammarslagen när det spikas. Ofta fyra i rad. Pang-pang-pang-pang! 

Det känns tryggt att höra andra som surrar lite och - eller - arbetar. Efter någon timmes tid kommer pv och säger att det är nog mest att jag stänger munnen när jag sover, annars kan jag få besök av en humla som tänker sig att bygga bo där inne i gapet. Själv väntar han besök av flickan i årskurs åtta, hon som behöver hjälp med matten. 

Bilden, som togs i april för många år sedan, visar pElle, då, när han hade livet inom sig. Sååå ofta som jag kallar Paddan för pElle! Samma färger, samma storlek, men pElle hade slät päls. Eller så håller jag väl på att utveckla någon slags demens.

Dagens fönster ....

I april 2011 kom det här fönstret från "Fru Hansson", som då hade råkat halka in på bloggen och upptäckte att oj, då .., här visas det fönster! 

Bilden togs av samma Fru Hansson sommaren dessförrinnan, alltså i april 2010. 

Tack till dig Fru Hansson (för övrigt samma efternamn som min mormor hade som ogift).

Torsdag ....

Och den här morgonen bjuder på sol och blå himmel och när jag går här ute och tittar till påskliljor och  penséer (framför allt de senare), tycks de ha klarat sig. 

Nja, aningen frostnupna, men inte så mycket. 

Den som slagit följe här på bloggen under årens lopp, vet att jag ofta blivit halvt galen på Herr Gransångares enveta sång. 

Men tänk .., att det skulle hända att jag började sakna den! Inte en enda strof hittills .., ja, tills igår. Då .., helt plötsligt, hördes den sjunga lite trevande och det i precis samma veva som vårens andra citronfjäril fladdrade förbi borta i slänten! Stor glädje! 

Men .., ännu ingen sädesärla på vår gräsmatta.

Och just intill där pElle och Sigge är begravda, där blommar nu nunneörten!

Så snart jag kommer mig till någon plantskola ska jag införskaffa mig en ny Rosenrips-buske. SOM jag älskar den! Vår tidigare som givit så mycket glädje, den bara dog - lugnt och förhoppningsvis fridfullt - och utan att vi vet varför. Rör man vid bladen, doftar det vinbärsbuske. 

För övrigt? Våffelkalas igår tillsammans med Eva och den halvlånge från Tyresö, tillsammans med deras dotter Maja (kunde tas för att vara en italienska med sitt mörka hår), maken/sambon Ted och dottern Karin. 

Så här såg det ut när två av herrarna diskuterade texten på den - delvis skinnklädda - termosen vilken pv förärades av körvännerna i Malå. 

Alltså .., vilken breddgrad Malå ligger på (den 65:e) och hur långt det egentligen är till Malå från Stensjö och lite sånt. 

Vi var sju personer runt bordet i uterummet och då var det skönt att ha fått låna friherrinnans våffeljärn (1-våfflad) så kunde pv därmed grädda tre våfflor åt gången. Perfekt!

På kvällen, när gästerna tackat för sig (och Maja fått punktering på sin cykel - det skedde i Steninge - tittade vi på två avsnitt av danska polisserien "Uniformen".  När klockan närmade sig 23.00, då orkade inte pv längre (han är nästan alltid i säng före mig), men jag fortsatte och när klockan närmade sig halv två, då var det slut. 

Sicken  sevärd serie!

Köpte ny vaxduk till uterummet igår; den skymtar på bilden. Det är inte alldeles enkelt att hitta enfärgade vaxdukar, men den här var vårligt ljust grön och helt enfärgad. Billig också, inhandlad på Fynda i Falkenberg för 57 kr/metern, om jag minns rätt. Så var det.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Och titta, en liten cocker spaniel är där ocskå! Kanske är husse och matte på jobbet (eller vilken formation nu matte eller husse lever i, eller kanske är det bara en enda människa den väntar på?) och lite trist är det nog att ligga där och titta ut .., men så kommer ju annannan promenerande och stannar till lite .., ja, men det piggar nog upp. 

Tack som tog dig tid med håven! säger jag .., som en gång i världen var matte till cockern Linte, allmänt kallad Linte-Pinte.

Här sitter Linte tillsammans med min mamma Ann-Gerd. Det var dagen innan hon skulle återvända till Bolivia och jag ville väl ha en bild av henne. 

Bilden togs i Bjäresjö, på trappan nära ytterdörren. Det är helt omöjligt för mig att komma ihåg vilket år bilden togs. 

Mamma kom hem 1998, då var hon 77 år, men det här måste ju ändå ha varit tidigare? (Vi flyttade till Skåne 1993 .., till Bjäresjö 1994. Kanske 1996 .., att det var då bilden togs.