Minnesorden ...

När vi nu har DN fredag, lördag och söndag i 3 månader, återgår tillvaron till det vanliga. Pv kollar in korsorden. Själv läser jag minnesorden och studerar dödsannonserna. Som vanligt handlar det mesta om män som blivit framgångsrika och inte längre finns i livet, men så finns där undantag. Längst uppe på sidan 27 på familjesidan, finns en bild av leende kvinna som inte längre är i livet. Hennes namn var Anna. 

Minnesorden är skrivna med så mycket värme och t.ex så här står det: "Anna och jag började läsa medicin i Uppsala vårterminen 1988. Redan på uppropet lade jag märke till Anna och tänkte att henne vill jag bli vän med." 

Och längre ner i texten skriver hon: "Anna var väldigt söt. Hon hade en liten glipa mellan premolarerna i överkäken som bara syntes när hon skrattade. Den gjorde henne på något sätt ännu sötare och när jag genom livet mött andra med just en sådan glipa har jag noterat att jag känner mig särskilt vänligt instämd mot dem."

Jag tycker att det var helt underbart fint skrivet.

Dagens fönster ...

Ett värmländskt fönster, bara så ni vet. Och så här skriver hon som hade håven redo: 

"Hej!

Här kommer fönster från ett studentfirande från ett av alla studentfiranden idag runtom i landet.

Det förmodade regnet håller sig borta. Sol hela dagen.

Det bjuds på mat, kaffe och tårta i partytältet som vi kämpade med och fick upp häromkvällen.

Hälsningar

Annica/Turtlan."

//Tack! säger jag.

Fredagkväll ...

Dagar kommer och dagar går. Många är de som påminner om dikten av att vi har 100 sommardagar och det här var den tolfte. Än värre när någon säger att "och snart vänder det!"

Jo, så är det ju, men i alla fall här i södra delen av vårt land, är ju september också en sommarmånad. Det känns bra. 

Vad hände idag? Jo, pv visade upp sina sargade fingrar på ortopeden och en kvarglömd ljusblå suturtråd plockades ut, men för övrigt var allt som det skulle. 

Och jag tog sikte på målpunkt C, plan 2, där jag ska vara på tisdag i nästa vecka. Nu vet jag precis var det är och det känns bra. 

Kom hem. Pv målade det sista på utsidan av det som ska bli ett vardagsrum .., vi plockade bort verktyg och annat och satt sedan inomhus och tittade på ett helt fantastiskt avsnitt av den norska serien, faktiskt det bästa hittills. Det handlade om Borghild och Roald, 82 respektive 93 år, vilka bor på Husöya. 

Katterna förgyller tillvaron. I alla fall min. Är vi ute, ligger Vickan i närheten .., bland annat under rosenbusken, den vi en gång förärades av Stig och Margit (Pv:s faster) som kom på besök från Bjärlöv i nordöstra Skåne .., eller så lekte hon (katten) med avbrutna strån av kattmynta .., eller låg på rygg och drog sig baklänges och jag log för mig själv. En fluga fick hon fatt i också. 

Så ringde mobilen. Det var grannen B som berättade att hon fått åka ambulans in till sjukhuset; det var igår eftermiddag och nu - kvar på sjukhuset - lät hon så trött och berättade om det onda och hoppas förstås att det inte har att göra med det hon opererats för tidigare. Kära, kära B, vad vi håller tummarna för dig!

Ångrar att jag valde bort badet tidigare ikväll. Föreslog pv att vi skulle ta en tur runt Österlen, men kanske inte nu, när jag saknar all  k r a f t. Lite senare. Han började genast titta på boende. Baskemölla vandrarhem/hostel, t.ex. 

Bilden: I väntan på pv .., slog mig ned på en bänk utanför sjukhusentrén .., såg människor passera, taxibilar som hämtade eller lämnade ..., gravida kvinnor och äldre i rullstolar. Kort sagt: hela livet passerade revy.

Dagens fönster ....

Ännu ett fönster - och två små fåglar - kom från Porto och annannan! Det tackar man för!

När man vaknar vid 3-tiden på natten ...

 

Dagens fönster ...

.... fångades i Porto och då vet man att det var annannan som höll i håven! 

Och davidi groppi ... här kan man promenera runt i omgivningarna. 

Tack! säger jag.

Hej Sigge och Dagens Fönster! 

I juni 2012 tog jag en promenad med harry ner till havet. Ja, vi skulle väl gå johanssonrundan, förmodligen. Och hur förvånad blev vi inte, när det uppenbarades att Sigge - då 3 år ung - låg och vilade sig i gröngräset nere vid parkeringen. 

Och ett alldeles underbart huvagnsfönster kom i samma månad susande till min inkorg och den som hade fångat detta, det var hon som då kallade sig SoF, numera walkaboutsweden! Hon hade då varit på en Nostalgifestival i Vårgårda. Lika läckert nu, som då. 

I skrivande stund, denna onsdagmorgon, vräker regnet ner, men samtidigt klipper någon gräset hos grannen ..., i  ö s r e g n! Oj, så tungt det måste bli!