Idag ...

... beger vi oss till landet Skåne. 

Baddräkten är nedpackad, det är väl det viktigaste. (Får ha öronproppar när vi doppar oss i Öresund).

Som vanligt blev pv totaldäckad efter covidvaccinationen och det följer alltid samma mönster. Vid 18-tiden börjar han må sämre .., en timme senare går han och lägger sig .., upplever hela natten som febrig och har underliga drömmar .., kommer vacklande ner och säger att jo, men nu är han på banan igen och nu, när klockan snart är halv tio, tycks han pigg igen. 

Själv var jag med om något så oförklarligt igårkväll, det gäller hur hörseln förvrängdes när jag hade fått dropparna i örat .., hur ljudet kom från olika håll - mellan rummen  och liksom svävade omkring i rummet. Det var värre än så också, men berättar jag det, kommer ni att tro att det slagit runt och det kanske det har gjort. 

Det där otrevliga försvann efter någon timme och jag tror själv att det på något vis satte sig på nerver i innerörat och susade vidare till hjärnan och så blev det förvrängt alltsammans. Nu ler nog den eller de som är högt utbildade inom den medicinska vetenskapen och tänker att "jaha, nu ställer hon egna diagnoser också!" 

Just det, det är precis vad jag har gjort. Det vet man ju att balansen kan påverkas när man drabbas av t.ex kristallsjuka och då tror jag att mitt nuvarande öronproblem och dropparna som täpper till .., ställer till det. Vi får se vad det blir av det hela.

Stor tröst är ändå att jag idag hade full pott på DN:s quiz och pv hade åtta av tio rätt.

Dagens fönster ....

Efter två månader med en hel del turbulens i ursprungsfamiljen - med påföljd att tillvaron tippade lite eller ganska mycket överstyr - och det här med fönster, ja, det kändes så oviktigt. 

Men nu, nu är vi i alla fall på banan igen. 

Då blir man glad när ett fönster kommer susande genom rymden och slår sig ned i datorn! Tack annannan! 

Hon skriver: "Halloween-fönster från Porto. Förresten, det är stans emblematiska konserthus som syns på andra sidan gatan. Casa de Música"

Nu vet ni det. 

Och vill ni veta vad som finns på programmet i den byggnaden den närmaste tiden, det vill säga, om ni råkar ha vägarna förbi Porto, så kan ni titta in här. 

Och vill ni ser hur en byggnad kan likna en ångbåt på land och hur den byggdes, så kan ni klicka in er här.  Var det någon mer än jag själv som blev osäker på vad "emblematisk" betyder, så kan ni få lära er det här.  Se där, vad man kan få lära sig, tack vare rara fönsterfångerskor!

Onsdagkväll ...

Bilden: Då, i december 2024.

Har bokat biljetter inför resan hem till Malå i slutet av november och några dagar in på december. Detta, att leta bra priser, höll på att driva mig till galenskapens rand. 

Pv satt intill och kollade på sin mobil och jag höll på med min .., och vi fick olika prisuppgifter och hans var alltid lägre! En billig flygstol följdes av ett otal nya alternativ: välj plats på planet, "vill du verkligen resa med endast handbagage ?" .., det var försäkringar kors och tvärs .., mat på flyget .., det är ombokningar, plötsligt sjukdom och flygtransfer och ja, det tar aldrig slut och jag fick mer och mer ont i mitt högra öra och tog två Alvedon. 

Jämförde tåg och flygtider. Älskar att åka tåg, men inte hur länge som helst. Nu blir det bil till Falkenberg, Öresundståg till Göteborg, VR-tåg från Gbg till Stockholm och nästkommande dag flyg från Arlanda till Skellefteå och buss därifrån till Malå. 

Minns tågresan upp i fjol. Så här skrev jag då vi kom fram: 

Vilken resa! Efter att ha klivit upp 03.15 och suttit på tåg eller i vänthallar i såväl Göteborg som på Stockholms Central och äntligen kommit till Bastuträsk halv nio igårkväll .., ja, då var i alla fall jag totalt stendöd. Där väntade då Maria med bilen och så tog det ytterligare en dryg timmes körning på vinterväg innan vi var framme i Malå.

Redan på tåget, i trakten av Härnösand, började det gå utför. Jag blev sååå trött och fick huvudvärk och satt framåtböjd med huvudet på det lilla fällbara ryggstödsbordet, men lyckades inte somna. 

Och jag tänkte på hur långt det var kvar. Först till Umeå .., och sen Vännäsby, Vindeln, Hällnäs och det kändes som en evighet. 

Sa till pv att det finns ju trots allt en anledning till att man uppfunnit flygplan. Och ja, jag vet .., det är bättre miljömässigt att åka tåg, men just den här gången tyckte jag bara att det var hemskt. (Det tyckte dock inte herr Göransson som även denna gång kommer att sitta först 15 timmar på tåg och därefter på buss i sex timmar (1 byte med bussen). Och Norrtåget var som ett rappel .., fuktskador på bagagehyllorna, en list hade rostat sönder .., slitna säten. Stor skillnad om jag jämför med VR-tåget från Göteborg, eller SJ-tåget till Umeå."

Och väl framme fick vi en kväll besök av underbart rara Berit, en gång arbetskamrat med mig på Ica Nilahallen. 

Hon kunde ha varit min dotter och jag minns hur orättvist jag fann det att hon, som var så otroligt ambitiös och service-minded, att hon som ung skulle ha så mycket lägre timpenning än vad vi andra hade. 

Jo, jag inser att det kanske inte alltid är så enkelt att förändra sättet att fördela löner, men det kändes inte rätt. Tur att man inte föddes till butikschef.

En anledning till att jag tycker så mycket om pv, är att han är inte den som roffar åt sig. Eller .., det är fel uttryck, kanske mer att han inte säger att "nu när jag kommer som behörig lärare, då ska jag minsann ...!"

När han fick mejl från rektorn som tog upp detta med löneanspråk, svarade han att "nu tryckte du på en öm punkt ..., jag hatar nämligen lönesamtal!" Då förstår man ju. 

 Om någon undrar vad resan till och från Malå totalt kostade, så kommer den nu upp i ungefär 3200:- och då har vi räknat in tågresan mellan Fbg och Gbg och bussresan till och från Skellefteå till Malå. Tur att vi delar på det hela.

Jo, men nu ska jag berätta ...

Så här var det. När vi augusti/september besökte Malå, träffade vi även Marias kompisar, däribland bästisen Charlotte som arbetar som lärare på skolan hemma (högstadiet). Hon sa flera gånger att Thomas kunde väl ändå komma  upp och vara lärare .., det var ont om sådana med behörighet och tänk, då kunde han ju åka skidor och träna inför Vasaloppet! Ja, ni förstår nu vart det barkar hän ....?

Det där var väl mer som på skoj, men så berättade Maria att Lotta hade tipsat rektorn om pv och till vår oerhörda förvåning skulle hon höra av sig. Det gjorde hon också.

Så .., inte nu på måndag men nästkommande måndag ska han börja vikarie-undervisa i matte/no och lite teknik på heltid och allt detta i den skola där såväl mina döttrar som jag själv gått i, ja, under högstadieåren. Och nej, det är inte för alltid, men fram till och med kommande sportlov. 

Till att börja med bor han i gästrummet hos Maria; kanske bor han där hela tiden, det beror väl på om han sköter sig ..., och jag räknar med att åka upp åtminstone en gång i höst och sen blir det väl likadant efter nyår. 

Det här känns så spännande. Dels är jag så innerligt glad för att han trivs så bra där uppe och tycker om  människorna och dessutom får han lära känna fler än bara dem som han har mött via mig och om nu snön behagar komma någon gång, så blir det ju dessutom såå fina möjligheter till att träna inför Vasaloppet. Och så får han ju utöka pensionen, inte minst.

Och själv då?

Ja, jag ser det som en möjlighet att sätta sprätt på mig själv. Att på egen hand ta hand om huset ..., jag har erbjudit mig att hämta Edvin om han själv vill - det är ju det viktigaste - och jag får ta tag i det här  med att simma .., kan sätta mig i biblioteket i stan och läsa tidningar .., hälsa på Sonja oftare och friherrinnan förstås .., och jag kan ta tåget till Bunkeflo och hjälpa dem med pojkarna. 

Dessutom tror jag att det är hälsosamt att gå och längta efter någon. Tänk, så roligt när man åker upp och får umgås i en vecka eller lite till. 

Så blev det. 

Reaktionerna från anhöriga och vänner har sannerligen varit blandade. 

Exet tyckte att det var häftigt och undrade om det möjligen kunde finnas någon tjänst på Icas lager för honom (det var på skoj, alltså, men dom hade nog haft trevligt tillsammans ...), alla barnen var positiva, Elliot hade - enligt Maja - blivit "uppgiven" .., någon lät mer eller mindre chockad .., den halvlånge i Tyresö häpnade över att jag skulle bli kvar här hemma .., (kan inte tänka mig att vara ifrån pojkarna i Skåne så länge!) ..., pv:s kompis Tompe frågade hur han skulle klara sig utan bil (den blir hos mig) och det är ju inga problem, det är max 5-10 minuter till allting i Malå - skidspår, Ica, apotek, systembolag, Konsum, kyrkan, simhallen .., ja, "Malå med allting så nära" är inte för inte samhällets slogan. Dessutom har ju Maria bil.

Nu vet ni. Ska be att pv - som enligt mitt sätt att se det - är bra på att uttrycka sig, ska skriva någon slags dagbok och berätta om tillvaron där uppe. Om vad som förenar och vad som är annorlunda och så ska det få komma på plats här på bloggen.

Hur det nu blir ....

Det var länge sedan jag blev så vansinnigt glad, som när Mjällby igårkväll blev svenska mästare i fotboll. En sån här lillebrorsdröm .., att vinna över alla stora lagen med miljoner på bankkontot, ja, det var i alla fall precis en sån nyhet som fick mitt hjärta att bli varmt. Grattis Mjällby!

Regn och rusk idag, men också ., ett spännande samtal som kan förändra vår tillvaro under flera månaders tid. Allt hänger i luften, så vi får se vad det blir av det hela.

Och hur lycklig blir man inte när man i blomlådan upptäcker små, små penséer som tittat upp och förgyller all ljung som kommit på plats!

Och tänk, vad lite murgröna kan göra skillnad ...! 

Idag ska vi rensa i växthuset .., ställa in några utemöbler .., och jag funderar på att titta på någon film. 

För övrigt lugnt och fridfullt. Saknar småkatterna från Gerani. Saknar att ge någon mat.

"Men skaffa er en katt då!" tänker väl någon. 

Ja, det skulle vi kunna göra, men då sitter vi fast i att vi inte har någon kattvakt när vi inte är hemmavid. Friherrinnan har ju tidigare varit en klippa, tillsammans med vänliga grannar och även pv:s kusin Maria. 

Men nu är läget ett annat. 

Ser ni hålen i balkongen? Det var där katterna hoppade in och satte sig och väntade - alternativt hoppades - på mat, ja, under semestern. Ett askfat förvandlades till vattenskål och oj, så populärt det blev.

Måndag i oktober ...

Kväll framför tv:n. Det är fotboll och kanske kommer lilla Mjällby AIF att vinna ikväll och då blir det nog klang och jubel i Blekinge. 

Själva sitter vi i vardagsrummet och njuter av goda ostar och lite till. 

Det var länge sedan och jag har sån tur att pv absolut inte äter mögelostar, så min Blå Castello (nästan grön-gråmöglig på sidorna) får jag ha för mig själv. Vilken glädje! Herrn håller sig till Brieosten. 

Så underligt det är med mitt högra öra! Jag tillhör den delen av mänskligheten som använder topz för att rengöra öronen och det har fungerat bra i alla år. 

Plötsligt har jag så ont inuti örat - för första gången i mitt liv tror jag - och när jag försökte pilla lite med topzen, går den inte in. Det är tvärstopp. 

"Du kanske har en vaxpropp ....?" säger doktor Göransson. Ja, vi får väl se. Gjorde ett hörseltest här på min dator och fick resultatet att jag har god hörsel och så måste det förstås vara om resultatet blev sådant, trots att det liksom känns som om jag har en dörr som stängts i mitt högra öra. 

Klippte gräsmattan idag; allt utom baksidan och lite på ena kortsidan. Det kanske är någon mental störning, men jag tycker att det är avkopplande, rent av roligt ..,  och ger en slags oerhörd tillfredsställelse när det är avklarat, ungefär som när jag hade tagit emot tunga mejerileveransen, fyllt på .., kollat datum och gjort ny order, jo, men då infann sig samma känsla. Detta att man gjort ett bra jobb.

Livgivande ....

(Är den inte helt underbar, den lille gossängeln som svävar omkring i taket ...?)

Så kändes det igår eftermiddag, när Steninge Byakör bjöd på konsert i den så underbart fina och enkla kyrkan i Steninge. Det var inte enbart kören, utan medverkade gjorde även ett antal herrar vilka trakterade olika instrument .., det handlade om klaviatur, två på gitarr, en på elbas och Xerxes Andrén hanterade trumpinnarna. Körledare var Eva Persson, och Karin Ring - suverän kyrkvärd med sån utstrålning - tog hand om det andliga. 

Vilka sånger fick vi då höra?

Jo, "Jag har en dröm" (B Ulvaeus/B Andersson)

"Vågorna" av Uno Svenningsson 

"En sång till livet" (F Kempe)

"You bring the sun out" (T Snow/Dixon)

"Multiplied" (B Rinehart/Rinehart) ett solonummer med Evelina Lind. 

"Stad i ljus" som psalm och där vi alla fick sjunga med i refrängen. 

"En stund på jorden" av Laleh och solist var Anna Bertram. 

Ännu en psalm ..."Må din väg".

"Velsignelsen" /H C Jochimsen

Och slutligen "Thank you for the music" av Björn och Benny, där vi alla fick vara med.

Utanför kyrkan. Hängbjörkens grenar påminde om en bångstyrig lugg. 

Vi - Sonja, Mats och jag själv - satt på samma bänkrad och det var absolut fullsatt i kyrkan. 

Vid ingången stod personal och bockade av de som bokat plats, vilket jag hade noll aning om, att det skulle ha gjorts (bokats), alltså. 

Nu hade Maria som är med i kören redan ordnat den biten, så vi .., som nästan funderat på att snopna vända hemåt, fick också njuta av allt det vackra. 

Det är inte första gången Sonja är med och varje gång är det likadant; från första musikstycket till det sista, sitter hon närapå saligt leende och tycks så lycklig! 

Om sju månader fyller Sonja nittiotre år. Hon, yngst av tio eller elva syskon, är ändå tämligen pigg och alert, även om hon själv anser att det är illa ställt, framför allt med minnet. 

Sonja, som har kommit att betyda så mycket för mig. Född och uppvuxen i Markaryd. Här fyra bilder av denna f.d. distriktssköterska och jag tycker att hon nästan liknar en italienska på bilden längst uppe i collaget.

Och ja, jag vet att bilden visats tidigare. Ett tillägg: 183 män i vårt land bar år 2023 namnet Xerxes, varav 34 hade det som tilltalsnamn. Nu vet ni det. 

Något som fick - i alla fall mig att le - var att kyrkvärden mitt i alltsammans gick fram, tog mikrofonen och bad ägarna till en blå Skoda, plus två andra svårstavade bilmärken, att gå ut och flytta sina bilar, då dom lyckats stänga in andra, vilka skulle få bekymmer att ta sig ut.

"Är det du ..., Bettan?" sa Mats och loooog. 

Nä, det var det inte. 

Det var tre äldre-äldre-äldre vilka chansat när det var trångt om saligheten på den ändå tämligen stora parkeringen.