Elisabet

Måndag och ny vecka ....

Ja, vi är många som tycker att detta med fotbolls-VM är helt underbart, i alla fall så länge som det går bra för di svenske. Ställde klockan på kvart i fyra natten mot idag (eller morgonen, rättare sagt) och tittade tills det stod 2-1 till Sverige, då kände jag att skulle det bli alltför spännande, nej, då hade inte mitt hjärta mäktat med. Alltså gick jag en trappa upp, kröp ihop under täcket och lyssnade i stället till Sportradion .., då får man det hela liksom på avstånd. Hjärtat lugnade ner sig. 

Andra är mer uthålliga. (Pv till exempel). På bilden från DN kan ni se hur det såg ut i Harplinge kyrka i närheten av Haverdal  .., ja, nu när det var match. Prästen hade bjudit in och det var i det närmaste fullsatt och med var även kattten Luna, numera åtminstone berömd i hela Halland.

Jag chansar och lägger in en länk till DN .., så kanske den som är intresserad kan ta del av det hela. 

Vad beror det på att somliga - däribland jag själv - rycks med och tycker att det här med fotbolls-VM eller Olympiska Spel och annat, är så himla kul? Kanske ett intresse som följt med sedan unga år? 

Pappa satt alltid med anteckningsblock och noterade varvtider för skidåkarna i tv .., han var omåttligt intresserad av friidrott och fotboll - även Malå IF:s fotbollslag - och två av tre döttrar delade hans intresse. Mamma brydde sig inte det minsta och tittade hon på någon fotbolls, - eller hockeymatch, höll hon alltid på den som låg under. ("Tittade" är fel ord; hon satt i vardagsrummet och knöt ryamattor eller skrev dagbok eller läste bibeln ....). 

"Stackars ryssar, dom har det nog inte så trevligt ...!" sa hon ofta när vi andra hoppades på svensk vinst.

Vi trodde att hon förlorat förståndet. 

För övrigt, denna soliga måndag? 

Jo, jag hade samtal från två män från Malå, vilka ofta satt på Dungers Café i min ungdom, ja, där satt minsann många andra ungdomar också, däribland jag själv. En jukebox stod i ena hörnet ., jag spelade Elvis Presleys "Are you lonesome tonight`" eller den här skivan .., om och om igen. 

Den ene av männen hade - under ett besök på sjukstugan - kommit att prata med Maria och nu var hans kusin på besök hos honom och det var så himla roligt .., så många minnen som dök upp och en av dem, han som numer bodde i trakten av Vilhelmina,  hade bytt ut en hjärtklaff och fått nya knäleder och jag log och tänkte att jaha, så är det numera. Vi blir alla äldre.

"Men du Elisabet, man känn då igen ditt glittrande skratt!" sa en av dem på bred västerbottniska.

Mer än så behövs väl inte för att solen skulle lysa lite extra mycket den här dagen.