fredag 6 mars 2015

Dag 3 ...


Tröttnar på att ingenting göra - eller tröttnar på att inte få se nånting annat än vardagsrummet -, så jag tar bilen och kör lite på måfå söderut. Inte långt. Först till Haverdal .., håller mig på höjden, på det som i folkmun kallas för Skallen .., med svindelutsikt mot bukten, men hela tiden när jag försöker hitta en bra fotoplats, har jag hus i vägen. Hus, eller träd.

Kör vidare ., svänger in vid Annies Gård .., vägen är extremt smal och slingrig .., passerar hästgårdar och lagårdar .., mitt emot en åker ser jag den mest underbara björkdunge - modell större -, parkerar bilen och tar några bilder .., sen vidare mot Harplinge där pv:s kusin Maria bor med sina tvillingpojkar och där bor även min före detta arbetskamrat Mattias, han - klippan i butiken - som nu är en i personalstyrkan på Hemköp i Halmstad.

Stannar till vid kyrkogården, där jag aldrig tidigare varit.


Det visar sig vara en otroligt välskött kyrkogård och jag strosar omkring i någon timmes tid .., förundras över mossbelupna gravstenar och jag tänker att allt är så annorlunda mot för hemma .., här  är var och varannan lantbrukare. Inga gruv, - eller skogsarbetare så långt ögat når och såklart är det bara männens titlar som finns på stenarna.


Många är saknade.



Och den ena vackra namnteckningen efter den andra ser jag ....



Drivna namteckningar.
Jag fantiserar och undrar vad dessa människor har arbetat med?
Siv ...., kanske satt hon på kontor och skrev ut fakturor ..?



Den 11:e september 1970 flöt en okänd man iland på stranden i Haverdal.
Nu ligger denne man på kyrkogården i Harplinge.
Vem var han ...?
Vad hände?


En enda verkligt annorlunda gravsten ser jag.
Den här.
Erkki Hälinen.


Och pv som brukar reta mig lite och säga att mer underliga namn än dom hemma i Västerbottens inland (mina systrars morbror som hette Oliver t.ex, och det uttalades som oliver som man äter .., och så alla Eufrosyna, Evalda, Hildedrott, Serudia .., och i Sorsele hemma fanns en kvinna som hette Binni Naftalia Damaris Lundström ....), ja, det kan väl omöjligen finnas, säger han .., men ser man på ..., här finns också namn som inte går av för hackor.
Paridon Hansson t.ex ..., och där finns även en Paridon Karlsson, född 1877.


Och herr Snorre Norrgren .., måhända hade han västerbottniskt påbrå?


En liten duva håller utsikt över sina närmaste.


Stora och små ....


Och jag bestämmer mig för att återvända om en månad ungefär.
En gång i månaden .., för att se skillnaden.



På väg hem stannar jag till vid Börjes Bageri i Harplinge och köper ett stenugnsbakat bröd.
Det är då jag ser skylten som sitter vid kassan.


Så här ser den ut.

9 kommentarer:

Anonym sa...



Mariettes farfar startade Börjes Konditori.Ett gammalt fint bageri.
När jag var 16-17 år och arbetade i ICA butiken här i steninge , fick vi allt i vetebröds väg från Börjes. Så det har packas mycket bröd därifrån


Friherrinnan

Steel City Anna sa...

Vad jag skulle ge för att gå in på ett svenskt bageri ...

Intressant med en svensk kyrkogård, har jag inte sett på länge, och aldrig en sådan kreativitet! Prydnader och så. Det har kanske blivit lite mindre stelt och det är ju bra.

Dinah sa...

Kyrkogårdar är fantastiska. Jag älskar att gå omkring och läsa på gravstenarna och fasar redan för detta moderna påfund att spridas i minneslundar utan namnskylt. Hur ska man veta vilka fantastiska namn människorna burit? Snorre hade antagligen norskt påbrå. En av mina vänner förlorade sin minsta son på Utöya. Han hette Snorre.

Evas blogg sa...

Men jisses så goda de där bakelserna ser ut!!

Anonym sa...

Jag tycker det är väldigt intressant att gå på kyrkogårdar och läsa titlarna och namnen på gravstenarna.Och fundera och fantisera.....
Solbritt

Elisabet. sa...

Friherrinnan: oj, det var nyheter för mig! Tack som berättade!

Steel City Anna :jag tror att vi har påverkats från kyrkogårdar i andra länder. Inte var det så här när jag var yngre inte!

Dinah: nästa gång jag är i Sthlm, kan vi inte besöka Skogskyrkogården tillsammans?

Eva på Frösön: och jag tänkte .., nej, aldrig i livet! Lakrits i en bakelse ,-)

Solbritt: kyrkogården i Ystad, den vid Norra Promenaden, är så vacker, tycker jag. Och HELT andra titlar på människorna än vad jag var van vid; sjökaptener, officerare och annat fint!

Dinah sa...

Gärna!
Det vore underbart.

Anonym sa...

Om det inte det finns anhöriga i närheten är det bra med en minneslund. En grav ska skötas.

Elisabet. sa...

Anonym: visst är det så, men så jag håller med Dinah ändå, tänk om femtio år, så tomt med bara minneslundar! För så blir det väl till slut. Ingen har tid att pyssla om nån grav ...