Kanske någon undrar hur herr och fru Undulat framlever sina dagar i ett annat land?
Ja, från livet i en brun pappkartong i Skottland, till en fönsterbräda i landet Halland.
Jo, tack .., det går bra.
Dom har acklimatiserat sig över förväntan och har nu, tack vare KFIF - kvitter för invandrade fåglar -
lärt sig en hel del svenska uttryck. Jag är djupt imponerad.
När hemlängtan blir för svår - för så är det förstås, att ibland drömmer dom om regniga dagar i Skottland - låter jag dem titta på brittiska Antikrundan, så där så dom i alla fall får höra lite välbekant prat. Ibland hörs till och med lite kvitter.
Nu vet ni.
5 kommentarer:
Tack! Som jag undrat hur det går för dom små liven :)
bettankax: ja, jag tänkte väl att du har legat och snurrat i sängen och funderat ,-)
KFIF; den gillade jag skarpt.
PV
Hihi, du är som du är! :-))
Cecilia N: ja, det är nog inte så mycket att göra åt den saken ,-)
Skicka en kommentar