onsdag 14 december 2016

Heja!


Tänk, vad livet kan bjuda på! 

Först igårkväll så ångestfyllt då jag inte hann med kanske mer än tio minuter i mejerikylen och tanken på vad som skulle möta den mejeriansvariga nu på morgonen .., åååå, det gjorde så ont i mig!

Det var massor med tidningar som skulle tas in och andra returneras .., det var mängder med postpaket som kommit ..., (chefen stannade kvar och hjälpte till med den biten), för att inte tala om alla paket som skulle skickas till barn och barnbarn runt världen ..., till Nya Zeeland, Australien och USA .., tulldeklarationer skulle fyllas i och julfrimärken gick åt som smör i solsken .., och sen skulle jag lösa av i charken och kassan och själv ha paus och det var tobakspåfyllning och beställning och brödvagn som skulle göras och åå, så lycklig jag var att Malin återvänt från Florida!
Men till mejeriet hann vi inte.
Att känna att man inte räckt till, fy, vilken känsla det är!

Kom hem och tog mig knapp ut ur bilen, så ont hade jag i mitt ben!
Världens snällaste pv masserade benet med ringblomssalva i - håll i er - en timmes tid; under hela programmet med Leif GW Persson!! Så ofantligt snällt!

Vaknade klockan fyra av att månen lyste upp hela sängkammaren, lyssnade till reprisen av Nordegren & Epstein som jag somnat ifrån ..., (häromkvällen lyssnade jag till en dokumentär som heter "Kvinnor som super", oerhört intressant!) .., steg upp vid sju och några timmar senare åkte jag till vårdcentralen i Slöinge. Nu skulle blodtrycket - som varit så högt - kollas.

Vi var fem personer i väntrummet som var julpyntat och fint.
Frånsett en lång ung man som torkade golven och dammade av lite här och där (egentligen vaktmästare, men nu fick han hoppa in som städvikarie och skötte det med den äran) så var det alldeles tyst i väntrummet.
Alldeles-alldeles-alldeles knäpptyst.
I världens minsta gallupundersökning frågade jag övriga vad dom skulle ha tyckt om att höra lite-lite radioskval eller musik, på låg volym?
Bara liiiite.
Jo, det hade dom kunnat tänka sig.
När så doktorn kom gående meddelade jag resultatet av undersökningen, men jag tror inte att han bryr sig så värst ,-)
(Det kan ha att göra med stim-pengar också .., det kostar att ha på en radio på allmän plats).


Vid tidigare tillfällen, i såväl Hässleholm som Slöinge, har jag fått slå mig ned och vips har trycket kollas, nu togs diverse blodprover (hon fixade det galant och jag som är så svårstucken!) och så blev det en kvarts lugn och ro i  undersökningsrummet (där det fanns en bidé!) och när det sedan var dags att avläsa trycket, då vände distriktssköterskan på apparaten och loooooog så varmt.

"125/82 Elisabet!"

Det var inte långt ifrån att jag ville fälla en tår av glädje och tacksamhet!

Annat som gjort hjärtat glatt idag: jag hade beställt en klänning från butiken Jordnära  i Visby, men när den kom var den för trång över bysten. Mejlade och frågade om jag fick skicka tillbaka den - om jag betalar frakten själv - och en vänlig kvinna i andra änden av luren sa på härlig gotländska att det var inga problem! Underbart!

Så har den här soliga dagen varit hittills.
Tack livet! ville jag säga.

6 kommentarer:

Ulrika sa...

Härligt!!

Monet sa...

Inte konstigt att du känner dig yr och "trögtänkt"😄 Det där är lågt tryck som vårdpersonalen blir så glad av. I din ålder är det helt ok att ligga på 140/90 och till och med lite högre. Hoppas du känner dig bättre och anpassar dig till medicinen dock!

Men s n ä l l a Elisabet, be inte om att få bakgrundsmusik i offentliga miljöer du delar med andra. Vi blir fler och fler som blir helt tokigaav att det aldrig får vara tyst någonstans. Människosorten verkar vara uppdelad i dom som behöver stillsamhet och tystnad och dom som måste ha radion eller tv på ständigt. Vi hade svenska grannar härnere i Provence med semesterlägenhet här. Så fort de öppnat dörren och kunnat njuta av franska cikador skulle den svenska lokalradiostationen kopplas upp ich sen stå på dygnet runt. Helt bisarrt?

Sist vi var på restaurang här var vi tre par som samfällt bad servitlören stänga av musiken medan vi åt. Så vi kunde pratas vid och höra vad vi sa. Jag tvärvänder i affärer där radio eller musikslingor stör min koncentration och jag vet stt jag inte är ensam. Långt därifrån. Idag är det ju så fiffigt att man kan plugga in sig på eget lyssnarbehov dessutom. Alla går ju med proppar i öronen och stör då inte andra. Dom som vill ha det så - vi andra njuter av tystnad eller naturliga ljud! På en vårdcentral skulle jag bli helt tokig av radioprat och vara en sån surtant som bad att man skulle stänga av.

lifeblog sa...

Halloj! Bara jag Solveig! Jo, vad roligt att du också hör på P1 då du vaknar på natten! Nu vaknar jag inte så ofta men ibland. Vilka program det finns!! Ibland blir man nästan mörkrädd! Bara för att jag skulle skriva här så kommer jag inte ihåg nåt program, jo ett om Sara Lidman var bra och inte så skrämmande. Härligt att du haft en bra dag!

lifeblog sa...

PS från mig. Jo, jag som har det där eviga hemska bruset i öronen, tinnitus, måste ha ljud ... idag i den tysta snötyngda skogen var det nästan outhärdligt då bruset i huvudet förstärktes....... då gäller det att koncentrera sig på allt som låter - snöknarr osv - så när jag vaknar på natten är mp3-spelarens P1-radio ett måste...

Steel City Anna sa...

Haha, jag ser en lysande isbjörn som känns som så himla brittiskt/amerikanskt julpynt och just en stor sån ville jag köpa förra året och min man sa att aldrig i livet :) sen sansade jag mej och tog fram mina gamla svenska halmkransar.

Elisabet. sa...

Ulrika: ja, jag blev så glad!

Monet: det lär inte bli någon radio där, så det är lugnt och jag menade bara ett stillsamt, lågmält prat, inget disco ,-)
Blodtrycket gläds jag över. Jag hade långt över 140 och kände nästan hur det susade i huvudet ibland. Huvva!

lifeblog/Solveig: ja, men visst är det! Det är som en guldgruva att titta in i .., nattprogrammen i P1!