fredag 5 maj 2017

Någon vacker dag i maj ....


.. så blir det stranden i Steninge.
Det är friherrinnan och jag själv, för övrigt är stranden tom.
Aldrig att jag begriper detta!
Ser ni henne?
Hon står där uppe vid kanten och fixar med solstolen (den som ska gå sönder innan vi tackar för oss).


Och så här ser det ut mot havet till.
Så otroligt lågt vattenstånd!

Åååå, så vackert det var idag!
Iskallt i vattnet, så vi bara blaskade av oss - friherrinnan mer än undertecknad -.




Den här passar väl som bäst ...?



När vi varit där i två timmar drar vi oss hemöver och då börjar den sedvanliga proceduren .., var har friherrinnan sina nycklar, alternativt glasögon ,-)

Åt andra hållet .., mot söder.

Så beslutar jag mig för att ta cykeln och köra till affären i Haverdal och handla.
Pv har satt sig på tåget till Malmö där han ska övernatta hos goda vänner, för att i morgon delta i en Toughest-tävling i samma stad.

Halvvägs till Haverdal trillar den vänstra pedalen i gatan och efter mycket bök och stök får jag den på plats. Hinner inte så långt, så händer samma sak igen .., sätter fast den provisoriskt och klarar mig i alla fall till affären.

Där blir det det vanliga .., lite småprat med arbetskamraterna .., om semesteräventyr ., om Rhodos ., och om allehanda förvecklingar.
Bodil - chefens fru - kommer ut på lagret; hon har nya glasögon och har slingat håret och är så himla fin i detta nya!

När jag handlat klart blir det ännu mera prat, nu utanför affären.
Somliga frågar om jag har semester .., nej, just ja, jag har haft krångel med protesen, ja, nu kommer dom ihåg och en kvinna - som kanske är sjukgymnast - hör att jag har problem med att sitta på en stol och lyfta det nyopererade benet i rät vinkel uppåt och så förklarar hon ..., säger att jag MÅSTE verkligen försöka, annars kommer det inte att bli bra.
Rara människor allesammans!
 

Och så cyklar jag iväg.
Vid Särdal tutar en kund som kör förbi .., och i en gammal halländsk länga står en kvinna i fönstret och vinkar glatt när jag passerar. Ååå, hjärtat blir mer än varmt .., det känns som om det ska gå sönder! Det här att vara en del av ett samhällspussel, betyder så oändligt mycket!

Just när jag har rullat i vådlig nerför sista backen och kommer till Steninge, ett par hundra meter från friherrinnans hus, lossnar pedalen igen!
Nu är det stört omöjligt att få den plats och medan jag står där och kämpar och blir svart om händerna, kommer en kund från affären - mannen på bilden - och frågar vad som hänt?
Han är ute och rastar sin danska gårdshund, hon heter Alice och är en glatt svansviftande liten madame.

Jo, men jag förklarar det här med pedalen och mannen gör några försök att få den på plats, men icke .., och så säger han att jag kan följa honom upp till huset där han bor, där har han en skiftnyckel ., ja, han bor bara en liten bit därifrån, så det gör jag och efter en stund är pedalen på plats.
Vilken ängel!  
Vilken glädje!
Lasse Bengtsson heter den här vardagshjälten!

Nu är det kväller och harry funderar vart husse har tagit vägen?
Kommer han inte hem snart?
Nej, så blir det inte.
Ikväll är det bara vi som är hemma.
Harry, Nelly och jag själv.
Sigge är ute på vift och kommer inte hem förrän tidiga morgnar.

En trevlig fredagkväll önskar jag den som eventuellt tittar in här!

1 kommentar:

Ulrika sa...

En storm nätkram till Lasse Bengtsson, för det är människor som han som ger en hopp om mänskligheten i dessa tider då världen tycks ha blivit skvatt galen!