tisdag 1 augusti 2017

Tisdagkväll ...


Inledde dagen med en cykeltur till en otroligt fräsch livsmedelsbutik här i Anstelveen; inte en enda pryl som blockerade gångarna, rent och fräscht och MÄNGDER med färdigmat, ofta sallader och annat. 

När jag kom ut stod pv och funderade på varför alla tyskar och holländare alltid har cykelsadlarna i bottenläge. Det hela påminner nästan om mc-åkare, typ Harley Davidson som sitter tillbakalutade på sina cyklar. 


Innan dess, vid stans kyrka, upptäckte jag ännu en staty föreställande en kvinna. Hur många såna har jag sett i Sverige! Jo, utanför konsthallen i Växjö, men inte för övrigt! 


Så tåg nr 51 till Amsterdam. Arton hållplatser ska passeras!!

Nu går vi inte in i smeten, utan väljer kvarteren kring och i Jordan. Helt ljuvligt! 


Lugnt och rofyllt. 
Som balsam för själen! 


Och den sov så gott, ovetande om att den nu hamnar på en bloggsida. Såå fin! 


Och Ahmed borde uppenbarligen friges. 


P-platser för elbilar såg vi lite här och där. 


När Eva på Frösön besökte Amsterdam i våras, berättade jag att vi tänkte minsann cykla i den stan. Det skulle hon aldrig våga! skrev hon. Jo, men vi skulle ju. 
Så mycket kan jag säga .., att nä, någon stillsam cykeltur där, bland smala gator där bilar kommer farande eller vespor eller ihärdigt plingande cyklister, nix pix. 
Du hade såå rätt, Eva! 


Det pågick gatuarbeten ...


Och somliga arbetade hårt. 


Vi passerade Anne Frank som står staty inte långt från huset där hon och familjen hölls gömda. Åå, du Anne ..., om du bara visste ...! 


Pizzorna var jättelika! Och i coffee shops finns skyltar där det meddelas att det går bra att ta en joint, men vanlig tobaksrökning är förbjudet. 
Aja, baja. 


Någon har ätit lite för mycket .... 


Beviset på att jag verkligen har varit här .., ja, det såg jag genom tågfönstret. 


Hemma igen efter fem timmars promenerande i Amsterdam. Då cyklar vi till ett sportcenter några kilometer härifrån och där finns tennisbanor, rugbyplaner, ett fitnesscenter och så några stora pooler. 


När kunde jag simma så många längder senast, UTAN att få ont i knäet? 
Det är som ett mirakel! 
Och ja, herr kirurgen i Hässleholm har fått ett tackkort! 


Sist av allt kvällsmat på indonesiska restaurangen inte långt härifrån. Gud, så god och smakrik mat! 

I morgon kanske Van Gogh-museet och därefter Utrecht. Vi får se. 

Ajöken, sa fröken. 

Inga kommentarer: