torsdag 12 oktober 2017

Så blev det ....


Tänka sig, inte ett dugg trött har jag varit idag - trots bristen på sömn -, nästan tvärtom!
Var på plats vid halv åtta och då hade redan Pernilla börjat grädda brödet och fixade den biten, så jag kunde koncentrera mig på det som kommit från Östras Bageri i Halmstad.

Och sen det vanliga .., att ta emot mejerileveranserna, kolla datum .., och så frukost tillsammans med Erik som idag rengör fruktdisken, men såklart hade paus. De torsdagar jag arbetar blir det inte bara ost på brödet, utan även lite grönt och även skinka, ja, jag betalar själv och så känns det lite trevligare.


Pernilla i charken tittade in till oss och visade lilla hundvalpen som om fyra veckor ska blir deras och man nästan dånar, så gullig är den! Men vad var det nu för ras ...? Nån slags vallhund, tror jag.


Vid halv ett löste jag av Cornelia i kassan och kunde då konstatera att det råder uppenbar brist på fantasi hos kvällstidningarnas rubriksättare.
Nästan varje dag är det samma sak ...


Ja, det blir trevligt att ansluta sig till pensionärernas skara ser jag ,-)

Men annat var trevligare!
Som kvinnan som kom och hämtade ut ett stort, platt paket och berättade att det var en canvastavla där motivet var en teckning/målning som hon själv gjort som tioåring, föreställande hennes pappa som matar höns. Men så UNDERBART!
Och så tog hon fram sin mobil och visade mig bilden och den var så ljuvlig; med pappan som hade höns flaxande runt om sig och med härlig mössa på huvudet!

Och där var en äldre kvinna som sällan säger nånting och när hon packade i sina varor, frågade jag henne (vi var ensamma vid kassan) vad hon hade haft för yrke, då, när det begav sig?
Jo, hon hade varit tandläkare på olika ställen - bland annat i Gislaved - och jo, hon hade trivts sååå bra med sitt yrkesval, särskilt perioden när hon behandlade barn.

Det är ju ofta så att högutbildade föräldrar får högutbildade barn (får och får, dom utbildar sig förstås själva, men att det liksom går i arv), men så var inte alls fallet för den här kvinnans del, tvärtom.
Och jag tänkte att så många livsöden som passerar och man har inte susning om hur människors liv har sett ut och har förstås ingen rätt att veta det heller, men kvinnan såg glad ut och berättade glatt och villigt.

Sist av allt kom en äldre herre och bad mig hjälpa honom att välja blombukett.
Det var till en kvinna och blev en hel del skratt och värme där vid blomstället och till sist valde han rosor och när jag gick till kassan och fick en hejdå-kram-av-Cornelia, då stod blom-mannen där och sa att "är det bara hon som får kramar?" och då fick han också en och jag önskade lycka till med buketten.

Sen åkte jag hemåt och tänkte att jag kommer med största säkerhet att längta ihjäl mig efter just den här biten på jobbet. Alla dessa underbara möten! 

2 kommentarer:

Walkaboutsweden sa...

Visst är det väl konstigt det där med sömnbrist och hur man känner sig dagen efter.
Jag sover ju (nästintill aldrig) bra, men! om jag någon gång gör det så är jag tröttare dagen därpå.
Hur kan det vara så!

Tack för din rapport från vardagen.

mossfolk sa...

Ja, jag kommer absolut att sakna skildringarna från dina arbetsdagar i alla fall ;) Utan att på något sätt missunna dig pensionen förstås, är kanske bäst att tillägga.