måndag 8 januari 2018

Jo, jo ...


I sju års tid har jag arbetat eftermiddagar - förutom varannan torsdag - och så, för kanske två månader sedan fick vi besked att schemat skulle ändras och jag sparade meddelandet från Marie i min telefon, ja, där nya tiderna stod prydligt uppradade.

Men det var då det.

I morse vid kvart över åtta kanske, så ringde min telefon.
Jag, som annars är så morgonpigg (men kan jag räknas som detta längre ..., jag undrar ..?), låg medvetet kvar under täcket för att få ordning på ryggen, ty efter ett par timmar brukar det ordna sig.
 
Det var - till min förvåning - Brooks på affären som var i andra änden av luren.

"Hej Bettan .., ja, du kanske har glömt att det nya schemat började idag ...?" sa han och då förstod jag.

Och han sa att det var lugnt i butiken så där tidigt och om jag ville kunde jag stanna hemma; han och Erik och Mange kunde sköta det hela. Det lät ju på det hela taget tämligen lockande och jag sa "ja, okej då". Men så kom herr Luther och knackade på min axel och jag tänkte att ..., nää, det är ju mitt ordinarie pass, inte kan jag stanna hemma så där bara, nej!

Så jag ringde tillbaka till affären och sa att jag kommer, ska bara ge hundarna mat och ta ut dem och så blev det.

Jo, det var många leenden när jag vid kvart i nio kom på plats och jag tänkte att det är väl tur att man går på sista versen när det gäller jobbet - kanske har jag redan börjat bli lite pensionär - och så tog jag plats i kassan.

Såå roligt att arbeta måndagförmiddag!
Veckotidningarna kom och dom gamla skulle returneras, så kom postkillen med två stora säckar; det ena med rekommenderade brev, det andra med varubrev och jag torkade av kassorna  och runt omkring .., tog en snabb kopp  kaffe och såg chefens fru Bodil krama om sin pappa och mamma (alltid denna värme dem emellan!) och jag skrev en skylt om semlor till halva priset och ja, det kändes bra alltsammans och en tant sa "va, arbetar du nu på morgonen ...?!"



Nu ska jag ta ut hundarna på prommis och pv blev glad att jag hade förmiddag; nu när han börjat sjunga i Kammarkören (och har slutat i Västanvind, som inte längre har någon dirigent) är det sångövning på måndagkvällar och då kan han ta bilen och behöver inte stressa så hemskt.

Hit ner ska jag gå, till raden av postlådor och lite till.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det var nog nån annan än herr Luther som knackade på axeln! Han tyckte att man skulle njuta av livet och ta det lite lugnt. ellem

Benved sa...

om inte pv trivs med kören i Halmstad kan han ju testa Motettkören i Falkenberg. Igår var det julavslutning med Juloratoriet. Mycket fint! Och en trevlig kör att sjunga i har jag hört!
https://motetten.wordpress.com/about/

Elisabet. sa...

ellem: ja, så kan vi säga ,-) Det var förstås mitt eget dåliga samvete över att inte vara i tid på jobbet.

Benved: tack för tipset, men nu har han anmält sig till Kammarkören där han ofta sjungit på adventskonserterna. Nu blir det varaktigt och den kören är nog långt mer avancerad kanske, än den tidigare.

Steel City Anna sa...

Jag som trodde du skulle säga att han blev glad att du arbetade förmiddag så att ni kunde ha en romantisk kväll :)

Elisabet. sa...

Steel City Anna: nej du ..., här är det sångskalor som gäller ,-)