Elisabet

Tack och adjö ...!

Natten mot idag tackade min mobil för sig.
Egentligen är den som en förlängd del av min lekamen .., jag går knappt ut med hundarna utan mobilen och då är det mest kameran jag vill ha i närheten.

Men sen också detta att kunna titta in på Instagram eller andra sociala medier .., ja, men det gör jag ofta. Fast inte idag. Inte nu. Nåja,  det är nog hälsosamt kanske, detta att inte hela tiden vara uppkopplad och det är jag ju förresten just nu, om än via min dator.

Emma, som tillsammans med sina väninnor reser runt i Asien, skickade den här bilden igår.
Hon som är mormor log.
Jag minns en resa till Kreta - Emma var då nio eller elva år - och vi spelade plump tretton kvällar av fjorton och jag vann precis varenda omgång. Att inte Emma vägrade spela mera, det övergår mitt förstånd, men hon bet ihop och ville hela tiden få revansch.

"Men att du inte lät henne vinna!!?" sa min rödvitrandiga syster aningen uppbragt, då, när jag berättade om kortspelandet.

Å nej, det skulle aldrig falla mig in att "lägga mig", att låtsas förlora  ...., och uppenbarligen har dom - då - ständiga förlusterna, inte satt alltför stora spår, ty nu spelas det plump på Bali!