Så har vi då fått stifta bekantskap med Hilda och Patriks lille pojke, som faktiskt inte var så liten; han vägde 3585 gram och var 51 cm lång och var han har rymts i den späda Hilda, övergår väl vårt förstånd? Fort gick det också ..., in till BB vid niotiden på kvällen och halv tolv föddes han!
Vilket race för en förstföderska!
Ni kan tänka er den nyblivne morfaderns glädje och rörelse!
Hos den lilla familjen var även hans mormor - Mymmel - som knappt kunde slita sig och cykla hemåt. Första barnbarnet för såväl morfar som mormor.
Och här ligger den lille krabaten i mitt knä, med huvudet i min vänstra hand.
Vilken ynnest Edvin, att få följa dig längs vägen som heter Livet.
5 kommentarer:
Sicken liten guldklimp. Vilken lycka.
Grattis till alla inblandade!
Speciellt till Edvin.
En sådan liten fining 💚 Och en mormor på cykelavstånd -underbart!
Vilken Gullplutt!
Så lik sin mamma!
Friherrinnan
Båthuspernilla: ja, den är stor - hos så många -!
Cecilia N: lovar att framföra hälsningen!
mossfolk: ja, du förstår ., hon hade så svårt att säga hejdå till lillkillen!
Friherrinnan: håller med! När han rynkade på näsan blev han väldigt lik sin morfars bror, Tommy.
Skicka en kommentar