Dom har kommit ett par gånger och knackat på och nej, jag kan omöjligen skicka iväg dem, jag tillhör ju de ljummas skara och alltså blir det en stunds småprat och numera känns det äkta paret nästan som nära bekanta.
Mannen har mörkt lockigt hår och idag bär han inte kostym och slips, utan är mer uppknäppt i ljusblå bomullsskjorta, men hans fru är lika proper som vanligt. Nej, jag skulle aldrig få plats som Jehovas Vittne och gå runt i stugorna i mina klänningar och sandaler.
En bra stund står vi ute på altanen och pratar, allt medan pv ägnar sig åt tillverkning av plommonmarmelad, nu av våra gula plommon som äntligen är mogna. Om det pratar vi en stund och om hans vasaloppsträning och då får vi veta att mannen ska köra cykelvasan(startnummer 155) och laget har redan samlat ihop nästan åttio tusen kronor till Barncancerfonden och nej, han har inte tränat särskilt mycket, jo, lite cykling här i krokarna, men det ska nog gå bra, säger han.
Ja, lite sånt prat blir det.
Dom är verkligt trevliga; såna man gärna skulle vilja ha som grannar och det är väl det som är meningen med det hela. När det sen kommer till själva meningen med besöket, blir det mer tyst - ja, det är väl jag som tystnar - jag har svårt att säga rent ut att jag kanske inte alltid tror på nån Gud (mest i nöd ...) och häftena som är så amerikaniserade, dom läser jag
Kanske hoppas dom att jag ska ändra mig?
Ja, såklart gör dom det.
Och det är ingen idé att ni skriver att jag ska köra iväg dem, för det kommer aldrig att ske.
Nej, jag får helt enkelt finna mig i det här småpratandet och kanske ger dom upp till slut, eller så fortsätter det.
Vi får se.
9 kommentarer:
Fint gjort tycker jag för de bemöts nog sällan så. Även om man inte sympatiserar i frågan så ska man bemöta folk bra tänker jag.
... fast till 100% skam jag inte leva upp till det. Om representanter från ett visst för mig icke mänskligt parti eller ännu mer såna extremer så skulle jag inte kunna leva upp till det!!! Eller så skulle jag fråga hur det kommer sig att de har såna åsikter under sin enda tid på denna jord!
Inte skam... ska vara kan leva upp till.
Turtlan: nej, det skulle inte jag heller .., dom vill mig inget gott, tänker jag. Måtte dom aldrig ringa på dörren!
Har man mött ett ganska stort antal barn/ungdomar som fått stora delar av sin barndom/ungdom förstörd av dessa föräldrar som tillhör sekten jehovas vittnen så blir man totalt vaccinerad och ser igenom deras så kallade vänlighet. Jag skulle kunna ge en uppsjö av exempel på deras framfart vad gäller barnuppfostran, tar lagen i egna händer osv. De skyddar inte sina barn i alla fall och de lever sannerligen inte som de lär. Nu finns det förvisso fler sekter och jag avskyr varenda en.
Jag brukar snabbt tala om att jag är kristen och aktiv i Sv kyrkan och inte intresserad. Då tackar de för sig och går. Utan några otrevligheter.
I skolan var det en elev från Afghanistan som viskade till mig att han hatade muslimer. Jag hade frågat om han fastade när det var ramadhan. Nej, han var kristen, sa han. Jag med, sa jag. Jehovas vittne, sa han och började genast prata om sin tro ... himla tur att det hände grejer runt oss som avbröt.
Jag hade ingen aning om att de finns där också.
bettankx: (vart har a:et tagit vägen?) Jo, jag kan tänka mig att du har sett massor av sånt, men det har ju inte jag och dom berättade att ett av barnen inte var med i församlingen, man får ju hoppas att det inte är ett elände för den flickan eller pojken.Jag tror nog inte att det är enbart i J.V. som det här förekommer. I min barndom var jag ju mycket i pingstkyrkan och jag är tacksam för att pappa inte var frireligiös, för det balanserade det hela.
Anonym: ja, så skulle man ju kunna göra. Men jag är så bedrövligt fånig när det gäller sånt här, jag har så svårt att säga nej. J.V. finns kanske överallt?
Det är alltså Bloggblad som är anonym för att slippa krångla med allt jag ska fylla i för att komma till mitt döende konto.
Jag trodde nog bara att JV fanns i västvärlden.
Jag var ju inte så förtjust i livet som frälsisbarn, men inser ju att jag slapp mycket som andra fått växa upp med. Helt fritt från våld, rök och alkohol. Inte spelade de bort pengar eller sprang på krogen.
Bloggblad: jo, jag anade att det kanske var du, det går bra så här också. Själv har jag inte dåliga erfarenheter alls, mamma bad aftonbön med mig och ibland bordsbön och med åren blev hon väldigt tolerant - kanske hade det varit annorlunda utan pappa -? Men det är klart att det fanns barn som inte vågade bryta sig loss från Pingströrelsen .., som inte alls ville vara med. Vi pratade om det senast igårkväll, pv och jag .., och jag sa att jag känner sån ömhet för den Elisabet jag var i nio-tioårsåldern, som vågade stå på mig och gick min egen väg. På ett stort tältväckelsemöte gick alla kamraterna i Pingstförsamlingen fram och lämnade sig åt Gud ., ja, du vet, men inte jag. Det kan ha berott på att jag var blyg och inte ville utmärka mig, men också att jag inte kände för det. Kanske en blandning? Det här med Samlad Tropp har aldrig varit min melodi.
Haha - igenkänning på det här inlägget.
Jag gjorde misstaget att prata med dem i början, för att inte vara oartig och för att (när det passar mig) tycker det är intressant att diskutera allt möjligt.
Men, men...har man gett dem lillfingret osv.
Vet inte huuuur lång tid det tog innan de slutade komma på besök. Trots att jag tydligt visade och sa att jag inte var intresserad, så ville de inte riktigt ge sig. Men nu har verkar det i alla fall som om de gett upp om min frälsning. ;)
Skicka en kommentar