måndag 3 december 2018

Måndag ....


Och gråare än det gråaste utomhus.
Under uppehållet tog jag harry med mig .., gick på promenad och därefter räfsade jag ihop en sopsäck med våta löv. Jo, jag vet .., det blir bra gödning, men vi har redan så mycket av den varan, så jag vill ändå få bort det hela.

För övrigt lugnt och stilla.
Skickar vykort.
Planerar julkortslistan.
Dammsuger och diskar bort.
Pratar med pv som idag kollat blodtrycket hos skolsköterskan.
Resultatet: fortfarande på tok för högt.
På onsdagmorgon ska han ringa sin vårdcentral och hoppas då få en tid för besök.
(Onsdag = ledig dag).
Mitt blodtryck däremot är lägre än på flera år!
Halleluja, säger jag.

Under promenaden tidigare fick jag ett samtal som gjorde mig rörd, så där så jag kände tårarna komma. Det handlade om någon som i sitt arbete räddat livet på en svårt skottskadad man och nu fått träffa offret, som ville tacka. Tacka för att ha fått behålla livet, helt enkelt.

"Hur var själva mötet ...?" frågade jag, allt medan harry drog i kopplet.
"Jo, det var ..., det var fint ..", svarade livräddaren.

Inga kommentarer: