Och som vanligt när själva livet kommer emellan - det där andra livet som inte är det vanliga - då glömmer jag bort bloggen. Eller inte helt glömmer bort, men den får anstå.
En kort resumé: midsommarafton firades hemma ute på gården. Det var Eva och hennes halvlånge man, men inte friherrinnan som försmäktade i värmen och blev hemma i Steninge - förmodligen i skuggan - och Sonja fick vi aldrig tag på, så det blev fyra.
Hela kvällen satt vi utomhus under plommonträdet .., och inte en droppe regn kom och vi sa unisont att detta blir en kväll att minnas.
I alla fall en midsommarafton.
Innan gästerna tackade för sig, kom sonen med familj från Malmö och en glad liten krabat var som ett enda solsken och har varit precis så sedan dess.
Idag fick jag äran att vara barnbarnsvakt medan övriga (sonen, Maja och pv) tog sig en nästan 1 mil lång löprunda,. Vi gick johanssonrundan - Elliot i vagnen - och tittade på får som kissade och jag häpnade över att när en började, satte övriga får igång att pinka också! (Dom hörde väl strilandet och blev nödiga, kanske?).
Och vi gick mot lilla hamnen till och lillkillen plockade stenar och ännu mera stenar och tittade på fårlortar och hästspillning och vi såg motorbåtar och trailers och bäst av allt: två traktorer vilka var parkerade på höjden mitt emot Fabrikör Johanssons stora hus.
Och jag ringde upp lilkillens farfar på facetime och det blev ett stort smajl från den lille .., farfar är poppis!
När övriga kommit hem från springandet, då möttes vi nere vid stranden och då blev det dopp i havet, men bara för två av oss .., hon som är farmor och hennes son!
Ljuvligt.
"Men det är mycket varmare i havet i Malmö!" sa sonen om och om igen.
Ja, ja. Det är väl så himla långgrunt och lätt att värma upp, tänkte jag ,-)
Och så träffade vi en golden-valp som var tre månader (ännu är) och hon var förstås go som gull, säg den valp som i n t e är det ! Stor glädje för lillkillen! Ja, för oss alla. Och Maja sa att "ja, du Anders .., en sån hade jag inte sagt nej till!" och det lär han komma ihåg.
Igår eftermiddag fick vi även besök av Hilda, Patrik och deras lillkille Edvin, som är åtta månader äldre än bonuskusinen Elliot. Som det är med barn i den åldern, så blir det inget lekande direkt, utan mer att dom är intill varandra eller försöker göra samma sak, helst
med samma spade/hink/boll.
Himla trevligt var det i alla fall!
Mesta delen av tiden satt vi ute på gräsmattan .., med lagom avstånd från varandra, även om det inte var medvetet, nej, jag upptäckte det på bilden jag tagit .., att vi sitter just så, med kanske två meters mellanrum? Har vi fått in detta så till den milda grad i huvudet, att det numera sker per automatik? Tvåmetersavståndet, alltså?
Inga kramar längre.
Inte ett enda handslag på evigheter!
Nu är det alltså söndagkväll.
Kanske blir det seglats av till veckan .., kattskötare och ekorrmatare ska kontaktas och växthusvattnare också, ja, det är mycket att tänka på. Kanske borde man bo i lägenhet om man ska ut på längre seglatser?
Just nu sjunger Katie Melua "Bridge over troubled water" ... sååå vackert är det och om någon nu tittar in här, så hoppas jag att ni har haft en på alla sätt och vis härlig helg!
6 kommentarer:
Tänkte just - har hon glömt oss?
🙃
Bert Bodin: nej, det har hon inte ,-)
Ok. Jag märkte inte av frånvaron eftersom jag är så sporadisk bloggläsare, men det är så roligt att ta del av dina rapporter.
Jag är så glad idag över att äntligen ha fått träffa hela familjen på en gång, med god distans... håller med om att det blivit en väldigt konstig vana att hela tiden tänka ”distans”.
Jag börjar undra om det var dumt av mig att dra upp en massa frön som står på altanen för att växa bra och som då torkar ut så att vi inte kan vara borta mer än ett dygn... lägenhet kommer inte på tal i det bokbladska hemmet.
Bloggblad: vi ställde oss i lägenhetskö i Ystad faktiskt, men där har det gjorts om, så nu är vi nog ute ur leken. Det är tio års kötid där, och då kanske man - om man ännu lever - vill slippa ett stort hus och stor tomt med allt vad innebär. Tror jag ..,-).
Oj, så lång kö? Men köpa lägenhet brukar kunna gå snabbt. Våra grannar har köpt en och ska sälja sitt stora hus med källare, men ... skylten sitter kvar efter flera veckor och bara ett par, vad vi sett, har varit och tittat.
Per kommer man nog att få bära ut ur huset. Han vill inte bo med folk tätt inpå. Han är uppvuxen i en liten by mitt i skogen i Småland. Vantrivdes med att bo i lägenhet de år vi var nygifta och tvungna till det.
Bloggblad: ja, det är klart, då blir det en helt annan sak!
Skicka en kommentar