... tar jag min krycka (som jag tror tillhör min systerdotter Rita; kryckan har Landskrona Bois färger påklistrade i tejp) och cyklar iväg till Harplinge. Det är nämligen idag som Sonja ska få komma hem till sin eget hem idag och det vill nog till att hon har en krycka till hands. Sen ska hon ha hemtjänst också ett antal gånger per dag och rullator också, ja, det blir nog bra.
I Harplinge finns en gammal väderkvarn och intill den en frisersalong.
Där utanför står frisörskan och röker .., det blir några ord växlade ., och hon är ledsen och och orolig och berättar att sambon just då är hos veterinären med familjens katt och det är nog slutet som väntar.
"Jag pussade henne och sa hejdå innan jag åkte hit", säger hon och jag anar känslan.
Tar inte vanliga vägen hem, utan väljer en sträcka som är helt ny för mig.
Den går rakt mot väst eller sydväst och till min förvåning upptäcker jag ett slags "slott" på vänster sida .., där är i alla fall tinnar och torn!
Kommer fram vid Lynga Lax butik, ja, t.om hitom den .., tänker att här har pv cyklat hur många tusen gånger som helst och hur blir det nu, när han inte alls har något jobbärende in inne i Halmstad?
Det märks att det är höst.
Jag ser gullris, renfana, ulliga och utblommadet tistlar ., björnloka .., små gula blommor och några rosaröda som liknar nejlikor .., harklöver .., röllekor i mängder (i Harplinge är det en hel äng fylld med röllekor och någon klok gräsklipparmänniska har låtit den få vara i fred!) .., och på tomter ligger nedfallna äpplen på marken.
Handlar i affären.
Pratar med Emma, Hanna F, David, Victor och Jocke.
Hejar på bekanta kunder på väg in eller ut i butiken.
Utanför entrén står en lastpall med jordgubbar från Halland.
Och sen ..?
Ett mindre berg av kläder ska strykas ., tvätt hängas upp .., kanske blir det en tur till havet och pv finputsar det sista på köksstolarna, som fått helt ny färg.
Ungefär så.
4 kommentarer:
Sånt som sammanfattar en ledig dag fast man gör något mest hela tiden. Ungefär.
Det där med höst ... Här såg jag till min förskräckelse gula löv i många björkar. Det är ju alldeles för tidigt, tycker jag.
Turtlan: ja, eller man gör sånt som inte märks så mycket. Är man dessutom sambo med en sambo som är som en duracellkanin - ALDRIG STILLA nästan - kan man få komplex. Man KAN få det, men jag det har jag slutat med. Ibland kommer jag på honom med att sitta länge vid datorn. Då blir jag glad ,-) (Läs: lättad).
Bert Bodin: här är torkan sååå kännbar .., flera av träden här hos oss har börjat fälla löv och GULNAR .., det är ju så hemskt!
Då är nog vi två mer balanserade ang batteriladdning. Jag kan vara mer pådrivande göra saker. När M gör saker går det undan men för det mesta noggrant. Jag mer att först gör man det man måste, sen pausar man. M tar sin paus i lugn o ro sen kommer han igång. Jag är nog yrkesskadad. Bäst göra undan för man vet aldrig vad som kan hända ;-)
Skicka en kommentar