Elisabet

En bra dag ....

Det är faktiskt inte riktigt klokt, det här att man vissa dagar kan känna sig i det närmaste som vanligt, för att nästa dag vara  d ä c k a d. 

Idag var en sån här underbart bra dag!

Utan minsta besvär cyklade jag till affären och tog en omväg via Särdal, där ett hus på Lundslättsvägen är till salu för tjugofem miljoner. Sett utifrån ger det mig noll känsla, men det var fint inuti, om än - i mina ögon - opersonligt. (Tittade på nätet). 

Stora utrymmen. Tre trappor i stora huset - inget för den med dåliga knän i alla fall -. 

För mig är alla spröjsade fönster en klar nackdel. Jag får känslan av ett fängelse. 

Underbara omgivningar är det och nära till havet. 

Bara att slå till för den som har ett välfyllt bankkonto! 

Cykelvägen från Haverdal till Steninge är som balsam för själen. Hela tiden hör man lärkan och man passerar en hage med små bräkande lamm med sina mammor.

Stannade till och försökte filma hur säden rörde sig i vinden och kom osökt att tänka på den här sången.  Såna här texter kan få mig att bli hur rörd som helst och jag minns när mina barns pappa och jag var i Argentina hos mamma. En viss tid om kvällarna (kanske var det bara en gång i veckan ..?) lyssnade hon spänt till Radio Sweden och bara jag hörde programmets signatur ville jag gråta. 

Kanske längtade jag mest efter döttrarna som då var åtta och fyra år. 

(Deras farmor bodde då hos oss och tog hand om hus, hem och hundar).

Gråta ville jag även göra igår när jag tvättade håret och detta lossnade! 

Det kändes som om jag gick på cellgiftsbehandling, men det här tycks vara orsaken.  I några veckors tid har det här pågått, men nu är det riktigt eländigt och jag vågar knappt borsta håret. 

Nog är det en välsignelse att man från början utrustats med en rejäl kalufs. 

Nåja, allt är som bekant relativt här i världen.

Det lär ska bli fint i morgon också. 

På programmet står rensning av ogräs; inte direkt maskrosor, men annat som sprider sig likt en löpeld. Klippte östra sidan med elektriska gräsklipparen, vars sladd liknar en evighetslång navelsträng och det gäller att inte köra över densamma! Kände mig sååå stark och pigg, men var döslut på efteråt. Fysiskt slut på. Ställde mig och duschade med hjälp av  trädgårdsslangen - iskallt vatten - och blev pånyttfödd. 

Så kan det vara. 

Och min syster i Australien fick i helgen åka ambulans till Flinders sjukhus i Adelaide, då hon vaknat med "chest-pain". Ja, det är väl det som ska kål på oss, systrarna Nilsson. 

Nu mot sängen! 

Tack någon för den här dagen.